Det var en gång ett hus

17434677_10212656377553700_2230700184655257555_oDet finns ett hus och det är väldigt öde. Det är lämnat för vinden. Övergivet sedan många år. Så länge jag kan minnas har huset stått tomt. Förfallet tilltar för varje gång jag passerar platsen. Häromdagen var det dags igen. Jag körde tåg 4300, en två timmar försenad Kopparpendel, från Helsingborg till Nässjö. Just det tåget är lite speciellt. Jag har kört det många gånger. Fast då stod det TGOJ på loket och järnvägslivet lekte. Redan på den tiden blev jag full av funderingar när jag tvingades beskåda den sorgliga synen vid Ballingslöv, som ligger på Södra stambanan norr om Hässleholm. Tusen tankar for genom huvudet. Då som nu. Vad hände egentligen? Någon måste ha byggt huset och haft drömmar om framtiden. Någon planterade buskar och blommor i trädgården för att göra fint. Barn lekte kurragömma med sina kompisar och skrattade i den ljuva sommarnatten. Så där hjärtligt och innerligt som bara barn kan. En gång var de kanske en lycklig familj. Med allt var det innebär. Räkningar skulle betalas. Gräset skulle klippas. Vänner var hembjudna på middag och såg genom fönstret hur tågen passerade. Barnen kröp till kojs. Sent förstås. Det var ju lördag. Men vännerna satt kvar fram tills småtimmarna. Det blev nog en och annan grogg serverad den natten. Och kanske en liten återställare dagen därpå. Det var kanske så det började? Förfallet. Vad vet jag? Men något gick snett. Varför har huset lämnats så öde? Hur gick det till? Ja, säg det. Någon kanske föll i gråt när han insåg att allt han kämpat för var förgäves. Han som slitit på fabriken på andra sidan spåret i hela sitt liv för att ha råd att bygga ett hus och försörja en familj. Nu stod han där utan någonting. Huset gick inte att sälja på grund av närheten till järnvägen. Familjen hade han supit bort. Så kanske det gick till. Men när? På 70-talet? När jag själv sprang omkring på en likadan tomt några mil bort och lekte med plastsoldater i skala 1/32 från Airfix? Kanske. Eller så blev lilla huset på prärien stående övergivet på grund av någon juridisk tvist. Några släktingar som inte kunde komma överens. Någon tog över huset och skulle just flytta in när han omkom i en tragisk mc-olycka utanför Sösdala? SJs banavdelning kanske köpte upp fastigheten. Men varför är den då inte riven? Vem äger huset idag, rent formellt? Frågorna är så många och jag har inte ett enda svar. Jag bara kör mina tåg. Fram och tillbaka. Och funderar över den tid som flytt.

Advertisements

5 thoughts on “Det var en gång ett hus

  1. Trevligt att läsa att man i te är ensam om liknande funderingar! Det finns många hus och samhällen med för den delen där man kan få liknande tankar.

  2. När jag skriver in adressen på upplysningen hittar jag ingen som är skriven på tomten i alla fall. Hade markägaren varit avliden hade tomten varit såld på auktion. Kanske är så, men den nye ägaren kanske bara ha låtit den vara?

    Borde kanske fått vite från kommunen att riva huset om det anses förfalla med naturen?

    Googlade också men fick bara fram en uppgift om fastigheten, att den är på 700 kvm. Vilket tyder på att den är avstyckad från ev större markareal.

  3. Söker man på fastighetsbeteckningen får man mer info. Förfallet har varit känt sedan 1999 och klagomålen många. Vite har dömts ut av kommunen och ev även förvaltningsrätt. Dock verkade ägaren iaf för ett par år sedan befinna sig i Stockholm där man hade vissa svårigheter med delgivningen. Skulle tro att huset lär stå kvar där det står ett tag till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s