Full gas med premiärtåget

17015998_10212453246075540_828802045836624372_oDet är inte ofta man blir hälsad välkommen till sitt arbete av en hel delegation av människor. Men i natt hände det faktiskt. Klockan halv fyra dessutom. I en kall och blåsig hamn några kilometer utanför Karlshamn. Sex, eller om det var sju, personer i färgglada kläder stod tålmodigt och väntade, med mobiler och kameror i högsta hugg. Jag kände igen några av dem. Det var representanter för hamnen, Green Cargo och Eon. Stämningen verkade vara på topp i sällskapet när jag stannade till med loket. Det var bara röda mattan som saknades. ”Välkommen till Karlshamn!” ropade någon när jag öppnade förarhyttsdörren på den gamla Rc4an. Jag kunde inte låta bli att replikera. ”Ja, det verkar ju vara en trevlig stad detta. Här kanske man skulle bosätta sej?” Jag vet inte om alla förstod att det var ett skämt. Välkomstkommittén kunde ju knappast känna till att det faktiskt skulle vara en livs levande Karlshamnsbo som dök upp i hamnen denna okristerliga tid på dygnet. Men varför stod då hela detta sällskap och huttrade i Stillerydshamnen en onsdagnatt i mars? Jo, det var premiär för det nya systemtåget med gas från Karlshamn till Borlänge, som ska gå två dagar i veckan.

Egentligen skulle jag ha börjat min tjänstgöring i Älmhult med passåkning till Karlshamn. I vanliga fall är det tänkt att man ska köra det tomma gaståget från Älmhult till Karlshamn, och sedan ta tolv lastade vagnar med sej tillbaka. Men eftersom detta nu var första gången tåg 14003 skulle gå, så fanns både lok och vagnar redan på plats. Således: passåkning. Just den lilla delen valde jag dock att hoppa över. Varför köra bil till Älmhult bara för att sätta sej på ett pasståg? Jag tillbringade istället kvällen i hemmets osedvanligt lugna vrå. Killarna är hos sin mamma, Kära hustrun är sjuk och Alice löper och är extra trött. Jag satte klockan på 02.15 och lyckades faktiskt sova några timmar. Jag klev innanför dörren på stationen i Karlshamn och satte på kaffe. Under tiden kaffet blev klart gick jag ut på bangården och tog spänning på loket. Jag blev glad när jag såg att det var en Rc4. Det är firmans bästa loktyp. 1196 hade kommit upp från Malmö tidigare under dagen som multlok i 6248. Jag hittade ingen pappersmugg, så jag fick låna med mej lite porslin innan jag begärde en växlingsväg, från Kh35 in bakom dvärgsignal 82. Det vill säga från spår 5 till Stillerydshamnen.

Färden till hamnen tar ungefär tio minuter, om växlarna ligger rätt. Jag sörplade kaffe och funderade över om det var en slump att just jag, som Karlshamnsbo, fått äran att köra det här tåget. Jo, det måste vara en slump. Men lite märkligt är det. För även på söndag, när tåget kommer tillbaka från Borlänge, så är det jag som löser av min kollega i Älmhult och tar över stafettpinnen – och tåget – och kör den sista biten till Karlshamn. På måndag morgon hämtar jag återigen vagnarna med propangas i Stillerydshamnen för vidare befodran till SSAB och Borlänge. Nåväl. Fem minuter efter det att delegationen hälsat mej välkommen, var det dags att vinka farväl. Det blev inget långt besök i hamnen. Kollegan hade redan grundprovat tåget med hjälp av ett diesellok, så nu räckte det med ett förkortat genomslag. Kollegan förklarade för sällskapet varför. Det sista jag hörde innan jag rullade iväg med det 250 meter långa tåget, var hur någon frågade varför det var olika färg på bromsslangarna. Kollegan, med en ängels tålamod, förklarade även detta.

Jag ringde ut mej på Blekinge Kustbana 15 minuter tidigt. Jag ökade farten, gjorde en retardationskontroll och drog på igen. Grön blink. Jaha. Då börjar det. Vad kan tänkas vara i vägen i Mörrum klockan halv fem? Ingenting visade det sej. Signalen slog om. Sandbäck nästa. Grön blink. Nu igen?! Den här gången fanns det dock en anledning. Det blev möte med 6240, som såg ut att dra på cirka 500 meter tåg. I Sölvesborg var det dags igen. Grön blink. Det vill säga stopp i nästa signal. Den här gången lyfte jag luren och slog numret till fjärrtågklareraren. Han muttrade någonting om en körplan som var kass. Exakt klockan 04.43.55 lämnade jag Blekinge och rullade in i Skåne. I Bromölla var jag huxflux 58 minuter tidig. Jag skrattade för mej själv när jag passerade Bromöllas gamla station. Jag drog mej nämligen till minnes en kollega, som under sin Y2-utbildning bromsade ned tåget och stannade vid denna plats. Han tittade förvånat ut och frågade instruktionsföraren: ”Ursäkta, men var är perrongen?” Kamraten hade inte kört på BKB på många år, och helt missat att Bromölla fått en ny station, någon kilometer längre bort.

Finskjortan var på, dagen till ära. Jag kan inte minnas när det hände senast. Nuförtiden är det växlarkläder, smuts och växling som gäller. Jag zappade på radion och hörde samma låt tre gånger inom loppet av tio minuter. Jag funderade på om Alan verkligen kan vara en kille? Radion slocknade. Är det timer på den? Jag passerade Nosaby och det högg till i hjärtat. Varför sjunger Alexandra Stan om Åke? Signalen ut mot Hanaskog lyste röd och kommer aldrig mer att göra något annat. I Önnestad fick jag stå en timme. Jag såg natten bli dag. Den tredje tågklareraren ringde och frågade samma sak, nämligen hur långt mitt tåg var. De var nog oroliga för rundgången i Hässleholm. Det är ju inte optimalt att hålla på med växling mitt under den värsta rusningstiden. Vagnlängden var bara 234 meter, men jag drog till med 629 meter. Det blev helt tyst i luren. ”629…?” Det lilla skämtet uppskattades nog inte.

Jag rullade in i Älmhult i exakt rätt tid. Nässjökollegan stod i givakt på perrongen och tog över tåget. Själv fick jag nu straffet för att ha hoppat över gårdagens passåkning. Bilen stod parkerad i Karlshamn. Istället för 45 minuters resa hem, tog det tre timmar innan jag kunde kliva innanför dörren. Att åka tåg från Älmhult till Karlshamn är ingen höjdare. Det är tur att man slipper göra det varje dag. På söndag får det bli det standardiserade upplägget. Bil till Älmhult, tåg till Karlshamn och överliggning på hotellet. Kanske en frukostpåse. Någon välkomstkommitté ska jag nog inte räkna med.

16992242_10212453241955437_644697615670278275_o

Advertisements

13 thoughts on “Full gas med premiärtåget

  1. Kl. 01;25 Jaha man får väl hoppas att det blir fortsatt nya job i Älmhult nu. De var väl så det var tänkt. Bra det fins bemannat väntutrymme i Älmhult nu vid förseningar. Vi vill höra mer. / A.

  2. Var loket utrusta med någon extra skyddsutrustning (skyddmask m.m.) för lokföraren? Jag åkte med ett gasoltåg till Kh draget av BSM för många år sedan. Där fanns sådan utrustning. Men det kanske var för att klara danskdieselns avgaser…….

    • Alla Green Cargos lok är vad jag vet utrustade med viss skyddsutrustning. Till exempel flykthuva. Vi kör ju farligt gods i en faslig massa tåg, så jag tror inte riskerna är större i just det här upplägget.

  3. Tänk om Sydostlänken hade funnits nu, då hade det antagligen räckt med att vänta på nästa tåg till Karlshamn och åka en betydligt kortare resa hem än som nu var fallet.

  4. Härlig berättelse bäste Jonas och kul att det just var Du som fick uppdraget.. Hoppas du får komma till annan ort och vanlig tågkörning. Jag får nog lämna Långsele efter mars månad, men du vet ju själv hur rogivande det är här uppe..

  5. Lastas vagnarna i söndagskvällens ankommande tåg på under natten i Karlshamn och går iväg igen måndag morgon? Snabb lastning och en hel del växling under natten i så fall, gissar jag. Eller finns det ytterligare en uppsättning vagnar som redan finns färdiglastade i Karlshamn?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s