Februari blev ingen rolig månad. Tur att den var kort. Min första arbetsvecka tillbringade jag i Älmhult. Som vanligt. Variationen i tjänstgöringen var inte mycket att skryta med. Onsdag: Olofström. Torsdag: Olofström. Fredag: Olofström. Lördag: Olofström. Söndag: Olofström. Måndag: Olofström. Tisdag: Olofström. Sällan har en frivecka kommit så lägligt. Arbetsvecka nummer två såg lite bättre ut. Åtminstone på pappret. Jag hade sett fram emot en tur till Kalmar, men när den dagen kom så var massavedstågen till Mönsterås inställda. Jag fick jour istället. Med känt resultat. Nej, lokförarlivet är sannerligen inte alltid en dans på rosor. Inte det riktiga livet heller för den delen. Februari kom med sorg, saknad och mörker. Men det är som sagt en helt annan historia. Nu tar vi nya tag – och nya tåg.
I huvudet på en lokförare 
Och hedan efter så lär inte ni Äh förare få komma till Kalmar överhuvudtaget när bara dagtuten finns kvar till Mönsterås. Den lilla extra körning som blir tar jag på extratid som numera timanställd på GC.
Kul att du blir kvar inom företaget, Jörgen! Fast tråkigt för oss som inte får åka på Mönsterås.