Förre VDn ser sitt livsverk raseras

16358333_1391381424216340_1145103267_nKrösatågen var länge ett föredöme för svensk regionaltrafik. Men nu håller systemet på att spåra ur. Problemen har avlöst varandra de senaste åren. Fordonsbrist gör att Jönköpings Länstrafik,  JLT, nu väljer att ställa in tåg på framförallt sträckorna Nässjö-Eksjö och Nässjö-Vetlanda och ersätta dessa med buss – trots att det finns tillgängliga reservvagnar att hyra in. Valet att köra buss istället för tåg får förödande konsekvenser för många resenärer, som blir försenade och ofta missar sina anslutningar i Nässjö. Samtidigt sitter flera lokförare sysslolösa. Situationen känns helt bakvänd. Transdev, som kör Krösatågen, bekräftar att diskussioner förts med JLT om att eventuellt hyra in motorvagnar av typen Y1, som rullade i Kröstatågstrafiken fram tills för några år sedan. Bedömningen av JLT var då att det skulle ta för lång tid att göra vagnarna klara för trafik. Men så krockade ännu en Itinovagn förra veckan, med en hjullastare utanför Vaggeryd, och fordonssituationen förvärrades ytterligare. Trots det kvarstår beslutet att inte använda Y1.

Jönköpings Länstrafiks förre VD och mannen bakom Krösatågen, Ingemar Lundin, är bekymrad över utvecklingen. Han ser sitt livsverk raseras. ”Det är en känsla av tragik över det hela. Jag har faktiskt svårt att tänka mej att Länstrafiken skulle kunna hamna i den här situationen. Man verkar ha underskattat behovet av reservfordon. Jag hörde talas om möjligheten att hyra Y1 redan för några månader sedan. Risken som jag ser det är nu att länstrafiken kört buss så länge att de tycker att de lika gärna kan fortsätta med det”. Lundin anser att JLT borde ha undersökt om det gick att hyra några Y1or som reserv. Man kanske inte hade behövt ha dem stående på bangården, men via avtal haft tillgång till vagnarna om behov skulle uppstå. Att komforten skulle vara undermålig håller Lundin inte med om. ”Jag tror att de flesta resenärer föredrar äldre Y1 istället för ersättningsbuss. Jag tycker Västra Götaland agerat klokt i det här sammanhanget. De har haft några Y1 kvar och det har räddat trafiken på Kinnekullebanan många gånger”.

16265359_10212155151263356_4842340434364981783_nIngemar Lundin gick i pension 2010. Utan hans insats hade Krösatågstrafiken aldrig kommit igång 1985. Lundin utmanade inte bara SJ utan hela det politiska systemet på 1980-talet. Efter sin pensionering har han bland annat skrivit en bok. Den heter ”Krösatåget – den småländska tågrevolutionen”. Han har också hunnit med att få en motorvagn döpt med sitt namn. På frågan om han tror att sista ordet är sagt angående eventuell hyra av Y1, så svarar han: ”Ja, så är det nog. Av två anledningar. JLT bedömer att man har kontroll på trafiken och att den kan återupptas. Nu har det dessutom gått prestige i frågan. Betydelsen av det ska inte underskattas”.

71-årige Lundin är orolig över framtiden. Han saknar kommunernas engagemang. När Krösatågstrafiken drog igång arbetades det intensivt på kommunal nivå för att få igång trafiken. Det var en kamp mellan kommunerna å ena sidan och landstinget den andra. Idag är kommunerna tysta, trots att allt fler tågavgångar ersätts med buss. ”Det finns stora risker. Det gäller för övrigt även för kommunerna längs Stångådalsbanan. Att ersätta tåg med buss är kanske ingen katastrof på kort sikt. Men med tåg bygger man samhällsstrukturer och attraktionskraft på ett annat sätt än med buss. Förr flyttade man dit jobben fanns, idag pendlar man. Vi behöver inte bara titta på Krösatågen. Ta Blekinge Kustbana som ett exempel. Karlskrona ligger avsides. Vad hade Karlskrona varit utan Kustbanan? Och vad hade Blekinge varit? Östra och västra Blekinge är som skilda världar. Det är järnvägen som håller ihop länet”. Lundin anser att det är förödande med långa perioder av bussersättning. Folk hittar andra sätt att resa. Grunden för den framtida trafiken försvinner. Men varför sker då all denna busskörning? Handlar det om pengar eller brister kompetensen hos de styrande inom länstrafiken? ”Kompetens kan man skaffa sig. Jag tror snarare det handlar om att intresset för tåg inte finns på samma sätt som förr. Det är enklare med bussar än med tåg. När det gäller tåg ligger ansvaret för fordonen hos upphandlaren, inte hos operatören. Underhållet är mer krävande, regelverken striktare och det finns inte samma flexibilitet”.

Om du blickar fem år framåt i tiden – vad ser du då?

”Ja, du. Det var en bra fråga. Det dröjer inte så länge innan man måste ta nästa beslut, och det är vad man ska göra när X11orna är slut. Det beslutet ligger inte så långt bort. X11 är nästan årsgamla med Y1orna och håller inte i evigheter. Vagnarna har inte fått någon riktig renovering, bara en uppfräschning. En sådan investering måste också kopplas till om det blir någon elektrifiering av det så kallade Y:et”. Ingemar Lundin tror att en elektrifiering av sträckan Vaggeryd-Jönköping är ett måste för att trafiken ska överleva på sikt. Framtidsutsikterna för delsträckan Vaggeryd-Nässjö ser han betydligt mörkare på. ”Jag tror att resandet mellan de olika residensstäderna kommer att utvecklas ytterligare och till och med förstärkas, om vi får storregioner och annat. Vi tvingas länka samman regionernas centralorter. Det handlar om Halmstad, Växjö/Alvesta och Jönköping och inte minst Kalmar. Jag tror att Jönköping-Kalmar via Stångådalsbanan har betydlgt bättre förutsättningar än den ursprungliga linjen Nässjö–Oskarshamn.”

Ingemar Lundin tror att HNJ, Halmstad-Nässjö Järnväg, har en framtid. Det vill säga via Jönköping. Banorna i länets östra delar kommer däremot att få det svårare att överleva. Men i HNJs fall hänger allt på om banan blir elektrifierad. ”HNJ är ett viktigt stråk, det blir väldigt långa omvägar om banan läggs ned. Resandeunderlaget är kanske inte jättestort, men banan fungerar som en sammanbindande länk som även skulle kunna vara ett alternativ för godstrafiken”, säger Ingemar Lundin. Han påpekar också att om den planerade höghastighetsbanan byggs så blir Värnamo den stora omstigningsstationen.

16252222_10212158034815443_7624766066068786915_o

Advertisements

7 thoughts on “Förre VDn ser sitt livsverk raseras

  1. I detta sammanhang får inte BK TÅG och Tord Hult glömmas bort. Tack vare deras kunskaper och klurighet lyckades man som första operatör för Krösatågstrafiken få ordning på de halvdana Y1orna meny fin inredning och framför allt nya motorer och växellådor. Tack vare att BK hade både trafikering och underhåll i egen regi kunde man prova sig fram till bästa lösningar. Man hade också mycket bra och engagerade medarbetare på verkstadssidan som ofta gjorde utryckningar nattetid med serviceboende till exempelvis Värnamo, Halmstad osv. För att rädda trafiken kommande morgon!

    • Det blev lite fel skulle ju vara utryckning med servicebil! Fast en del av dessa reparatörer kanske kommit till den ålder att de bor på serviceboende😀

  2. Nja, Vill nog påstå att det är Roman Willenfelt, Lars Foglemark och Peter Bengtsson som skall ha mest beröm av att BK-tåg lyckades. Tord Hult var bra som ansiktet utåt men de övriga tre och säkert någon som jag glömt gjorde nog mer praktisk nytta. Och BK-tåg var inte perfekta i allt.

    • Naturligtvis ska vi inte heller glömma dessa herrar! Men heter han inte Per Bengtsson? Lars Foglemark hade jag för övrigt som instruktör när jag fick utbildning till körlärare på SJ för tiotalet år sedan. Han var nog inhyrd då, tror inte han hade anställning hos SJ.

  3. Per stämmer. Helt rätt. Det är ett par år sedan jag träffade honom senast. Var lite osäker på förnamnet utöver första bokstaven. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s