Jag, Jokke och Jokkmokk

Om en vecka drar Jokkmokks marknad igång, läser jag. Årets arrangemang blir det 412e i ordningen. Därmed är marknaden i Jokkmokk en av de äldsta i världen, kanske den allra äldsta. Inlandsbanan kommer som vanligt att köra tåg till Jokkmokk från Östersund nästa vecka. Och det kan behövas. Marknanden, som egentligen är en samlingspunkt för samer, besöks varje år av upp till 75000 personer. Det är en otroligt hög siffra med tanke på all den ödemark som omger Jokkmokk. Klimatet är inte heller att leka med. Det är inte ovanligt med temperaturer runt -30 under marknadsdagarna. Själv hade jag mer än gärna kört det där tåget till Jokkmokk. Men man kan som bekant inte vara överallt, hela tiden. Green Cargo behöver mina tjänster i Älmhult. Dessutom fick jag en fin vecka på Inlandsbanan i början av det här året. Jag fick snö och kyla så det räckte och blev över.

Hursomhelst. Jokkmokk. Alla har förstås hört talas om Jokkmokk. Men långt ifrån alla har besökt Jokkmokk. Det hade inte jag heller för några år sedan. Tjänstgjort på Inlandsbanan har jag förstås gjort med jämna mellanrum sedan 2007. Men turerna har aldrig sträckt sej så långt norrut som till Jokkmokk. Sträckan Östersund-Gällivare är trots allt 75 mil lång. Ibland har vi haft spetsvändningar i Sorsele, ibland överliggningar i Storuman. Inlandsbanan har haft lokförare i Arvidsjaur som ombesörjt trafiken på den norra delen. För några år sedan blev det dock klart att Östersundspersonalen skulle få turer till Gällivare. Det innebar att jag behövde få linjekännedom norr om Sorsele. En vacker dag i augusti 2013 klev därför en kollega på Y1an i just Sorsele för att göra mej sällskap norrut. Bosse berättade intressanta saker om Inlandsbanan och dess stationer. Vi ankom till Arvidsjaur, tankade och fyllde på vatten i vagnarna och fortsatte sedan åt samma håll vi kom ifrån. En liten bit. Sedan vek spåret av till höger, norrut. I Moskosel visade en semafor ”kör”. Det är den enda giltiga semaforen i hela landet, åtminstone på statens spåranläggning. Vi passerade Kåbdalis, där Inlandsbanans sista etapp invigdes 1936, vi stannade till vid polcirkeln och rullade igenom banans enda tunnel, innan vi så var framme i Jokkmokk.

Det kändes exotiskt på nåt sätt. Jag menar semaforer, polcirkeln och Jokkmokk? Ni hör ju själva. Och så dessa enorma avstånd. Ödemarkerna. Att jag skulle hamna här uppe var ju inte direkt vad jag hade räknat med när jag satt på ett Pågatåg i Skåne 2001. Bosse hade förvarnat om stationsuret i Jokkmokk. Det var lite annorlunda, sa han. Exakt på vilket sätt ville han inte gå in på. Men nu såg jag själv. Klockan gick baklänges. Tiden inte bara stod stilla i Jokkmokk. Den gick dessutom baklänges. Jag tänkte att om vi väntar tillräckligt länge så kanske Jokkmokks-Jokke kommer tillbaka och sjunger en sång. Kanske Gulli-Gullan. Eller den tänkvärda Rallarsvingen. Men nej. Så länge kunde vi förstås inte vänta. Tåget måste iväg. Några kilometer längre fram, i Vakijaur, väntade Kent och hans fru med maten. Jag hade beställt fjällröding. Den hade Kent själv fångat och rökt. Fisken serverades med mos, lingon och knäckebröd. Det var bland den godaste maten jag ätit i hela mitt liv.

Jag återkom till Jokkmokk även året där på. Och 2015. Och 2016. Förra året förde dessutom en gammal TGOJ-kollega Jokkmokks-Jokke på tal. Han undrade om jag visste hur han kunde få tag i låten Folkets Järnväg. Kollegan är inte den mest tekniske. Han hänger inte på Youtube. Där fanns nämligen låten han sökte. Det visade sej att Rallarsving är det egentliga namnet på Folkets Järnväg. Jag skickade en länk. Kollegan blev glad som en speleman. Själv gjorde jag en annan intressant upptäckt när jag tittade och lyssnade på Youtubeklippet. Han som laddat upp videon har snott en av mina bilder! Den föreställer en modell av Kustpilen, som jag tog i Kalmar vid ett besök hos en modelljärnvägsförening. Jag publicerade bilden i bloggen för några år sedan. På den tiden var jag mentor för en elev som gick på gymnasiet och gärna ville bli lokförare. Jag vet inte riktigt vad som hände med honom. Plötsligt slutade han höra av sej bara. Det var lite synd tycker jag. Det var en trevlig kille.

När det gäller ”lånet” av min bild, så är det naturligtvis inte okej. Man får inte stjäla bilder på internet hur som helst och använda i egna produktioner. Inte utan att fråga om lov först. I det här fallet kan jag dock se lite mellan fingrarna. Stölden har väl begåtts i ungdomligt oförstånd, kan jag misstänka. Dessutom hjälper den till att illustrera en sång med en ganska tänkvärd text. Jokkmokks-Jokke arbetade ju ganska många år vid SJ, så han visste vad han sjöng om. Kan det verkligen vara sunt att lägga ned järnvägar som vi en gång satsat så mycket blod, svett och pengar på att bygga? För nya nedläggningar lär det bli, om nuvarande transportpolitik tillåts få fortsätta. Många banor utarmas allt mer när underhållsanslagen minskas. Man kan förstås ifrågasätta nyttan med många järnvägar. På det sättet är det lärorikt att ha tjänstgjort en hel del i norra Sverige. Det ger ett visst perspektiv. Förutsättningarna är så olika. I södra Sverige är det bekvämt med tåg. I norra Sverige kan en järnväg handla om ren överlevnad för många samhällen och människor.


Varje gång som jag ser den blomman
Tänker jag på svält och nöd
Varje gång som jag ser den blomman
Rallarrosen så stolt och röd

Det var vi som byggde folkets järnväg
Byggde upp vad andra lägger ned
Det var vi som byggde folkets järnväg
Den som gick med ånga, kol och trä
Det var vi som byggde folkets järnväg
Även den som rullar än idag
Det var vi som byggde folkets järnväg
Du och jag och alla rallarna

Rallarrosen den väcker minnen
Från en tid utav forna dar
Rallarlivet i våra sinnen
Sitter nu och för evigt kvar

Det var vi som byggde folkets järnväg
Byggde upp vad andra lägger ned
Det var vi som byggde folkets järnväg
Den som gick med ånga, kol och trä
Det var vi som byggde folkets järnväg
Även den som rullar än idag
Det var vi som byggde folkets järnväg
Du och jag och alla rallarna

Rallarrosen på järnvägsvallen
Där vi slet för vårat liv och bröd
Nu är järnvägen svårt förfallen
Men du blommar så stolt och röd

Det var vi som byggde folkets järnväg
Byggde upp vad andra lägger ned
Det var vi som byggde folkets järnväg
Den som gick med ånga, kol och trä
Det var vi som byggde folkets järnväg
Även den som rullar än idag
Det var vi som byggde folkets järnväg
Du och jag och alla rallarna

Vi röjde för folkets fromma
Svält och trötthet vi övervann
Låt nu järnvägen åter blomma
Så vi människor når varann

Det var vi som byggde folkets järnväg
Byggde upp vad andra lägger ned
Det var vi som byggde folkets järnväg
Den som gick med ånga, kol och trä
Så låt hundra rallarrosor blomma
Och låt tåget gå på räls igen
Ja, låt hundra rallarrosar blomma
Jag tar tåget hem till dej min vän

Advertisements

2 thoughts on “Jag, Jokke och Jokkmokk

  1. Jag hittade minsann en hel del av mina bilder från min blogg lite här och var i Trafikverkets officiella publikationer. Dom låg tydligen i en bildbank på intranätet för alla att använda som dom ville. Undrar hur det gått med det egentligen…?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s