SLFF går mot ny vår

xxxSvensk lokförarförening, SLFF, har fört en tynande tillvaro de senaste åren. Sedan en framträdande och kunnig men också extremt kontroversiell företrädare sagts upp av SJ har fackföreningen hållit en betydligt lägre profil än tidigare. Nu har dock vinden vänt. SLFF är åter i ropet. Åtminstone bland lokförarna på SJ. Flera lokförare har den senaste tiden bytt fackförbund, från ST och Seko, till SLFF. Det är nästan så att man kan tala om massavhopp. ”Det börjar röra på sig och vi har blivit positivt överraskade. Vi aktiva i föreningen har aldrig tvekat på idén om en renodlad fackförening. Nu har intresset vaknat och vi får se hur långt detta leder”, säger Stig Auerbach, lokförare på SJ och ledamot i SLFFs styrelse.

Anledningen till det ökade intresset för SLFF är ett växande missnöje bland lokförarna på SJ. Frågan om ett renodlat fackförbund sköt ordentlig fart för några veckor sedan efter ett inlägg i SJs interna debattforum. Många anser att Seko och ST inte tar lokförarnas problem på allvar. Lokförarnas krav och behov får stå tillbaka när andra grupper inom det stora kollektivet prioriteras. Sekos löfte om en ”låglönesatsning” har inte fått lokförarna att göra vågen. Nu kräver allt fler att lokförare ska förhandla för lokförare. De specifika lokförarfrågorna måste lyftas fram. Tidpunkten för en kraftsamling är också rätt. Järnvägsbranschen har aldrig tidigare plågats av en så kraftig brist på förarpersonal.

Det som eldade på debatten inom SJ var ett inlägg där en lokförare anser att lönerna bör upp på 55000 kronor i månaden. Det är ungefär 23000 kronor mer än vad SJs och Green Cargos lokförare tjänar idag. Kollegan anser att den lilla löneskillnanden som råder mellan lokförare och ombordpersonal är ”absurd”. Andra kollegor lyfter fram alla de försämringar som genomförts de senaste åren, bland annat höjd pensionsålder, inlöst kilometerersättning och mindre semester. ”Jobbet som lokförare är ett i grunden bra jobb för de flesta som börjat och väljer att stanna kvar i. Men man har gjort allt i demokratins namn i samband med avregleringen och med stark lobbyverksamhet och kraft från Almega och Svenskt näringsliv där man reducerat arbetsglädje och stolthet till ett minimum. Folk går i väggen i allt yngre åldrar och det visar på att nåt här gått väldigt fel”, skriver Stig Auerbach på SLFFs forum.

Nu är det inte bara bland SJs lokförare som missnöjet med arbetssituationen frodas. Även inom Green Cargo pågår en många gånger hätsk debatt. Lokförarna upplever att arbetsgivaren inte lyssnar på sina medarbetare. Den senaste omorganisationen anses som helt misslyckad. Sjukfrånvaron ökar, personalomsättningen stiger och årets förluster går mot 100 miljoner. ”Vi ska kunna mest av alla, men tjänar sämst. Vi har dessutom de värsta arbetstiderna och ibland också den sämsta arbetsmiljön. Det måste bli en ändring på det, men vad gör facken?”, frågar sej en kollega på Green Cargo och sammanfattar därmed kanske det som många känner. SLFF hoppas att ”upproret” inom SJ sprider sej till Green Cargo och övriga företag inom järnvägssektorn. Folk måste sluta klaga i fikarummen, och göra slag i saken, menar man. ”Denna debatt har funnits under hela min tid. Så länge lokförarna är i Seko eller ST kommer vi ingenstans då vi inom dessa förbund är högavlönade och därmed får stå tillbaka. Problemet är att samla majoriteten på ett ställe. Det är nyckeln till framgång. Om det var 75-80 procent så vore det lätt fixat. Då blir vi som piloterna. Ett fack för enbart lokförare. Att vi inte kommit längre beror på detta enkla faktum som dock är lättare sagt än gjort”, skriver en lokförare med lång erfarenhet på SJs forum.

Ett av SLFFs tidigare problem har varit en kanske alltför upproriskt lagd ledning. Numera är det andra personer som står i rampljuset. Ett annat bekymmer är att föreningen visserligen har förhandlingsrätt, men saknar rätten att teckna avtal. Om detta skriver Stig Auerbach: ”SLFFs strävanden till eget avtal har motarbetats och blockerats kompakt på alla sätt och vis av Seko, ST tillsammans med arbetsgivarna. Ett räv- och rackarspel som i den tragikomiska förlängningen forsätter med att arbetsgivarna sedan spelar ut Seko mot ST och vise versa. Då är det rätt lätt att förstå att arbetsvillkoren hamnat i en lång och dalande kurva”.

SLFF firar 20 år som fackförening nästa år. Föreningen har dock sitt ursprung i den stora lokförarstrejken 1989, då 90 procent av alla förare strejkade. Strejken riktade sej mot såväl Arbetsgivarverket som de egna fackförbunden, Statsanställdas förbund och ST-Lok. Arbetsgivarna ville då höja pensionsåldern utan någon som helst kompensation. Statsanställdas förbund och ST tog enligt lokförarna inte tillräcklig strid i frågan. 1996 bildades en intresseförening där 1800 av 2400 lokförare anslöt sej. Året därpå togs alltså steget fullt ut. Dock väljer många av de 1800 i intresseföreningen att inte gå med i det nybildade facket, vilket naturligtvis blir en besvikelse för SLFF.

33 thoughts on “SLFF går mot ny vår

  1. Nu gäller det att vi alla kraftsamlar!

    Green Cargo-förare, Hector-förare, Arlanda Express-förare, MTR-förare, Öresundstågsförare med många flera:

    När du läser det här, så agera omgående. Marknaden är vår. Vi styr vår egna agenda i SLFF. Tveka inte nu!

  2. Det vore trevligt med en generationsväxling inom SLFF. Man får stundtals intrycket att de gnälligaste gubbarna till och med tröttnat på sig själva. Vissa av dom har verkat inom styrelsen för att lägga ner SLFF.

    Fortfarande anser jag det är ett misstag att begränsa sig till en så smal grupp som lokförare. Villkoren för t ex bangården och ombordpersonal är sedan länge under attack från Almega och deras förelöpare.

    Hamnarbetarna bröt sig ur Transport med fick ändå rätt att teckna avtal, vilket de aldrig i livet kunnat uppnå om de begränsat sig till en liten grupp och exempelvis kallat sig ”Traversförarna”. Dels är gruppen för liten för att få genomslag, dels arbetar både LO och TCO för att små nyckelgrupper inte skall kunna diktera villkoren inom en bransch.

    Transport har i efterskott erkänt att man inte tillvaratog hamnarbetarnas intressen och själva var vållande till splittringen. På vissa håll samarbetar man och hjälper Hamnarbetarförbundet, på andra håll finns fientligheten kvar – ofta pga rena personfrågor.

    Tyvärr är nog SLFF forfarande död som idé, tillströmningen till trots. De har fallit på eget grepp. Just genom att stöta från sig alla andra grupper inom järnvägen blir de aldrig ett avtalsbärande fackförbund.

    ”Svenska Järnvägsförbundet” hade varit både ett avtalsbärande och dominerande fack i branschen idag, men så länge man fortsätter vara en smalt inriktad missnöjesförening blir man inget riktigt fackförbund. Man kommer inte framåt genom att titta bakåt.

    • Luktar Sekoit lång väg på ovanstående inlägg alternativt arbetsgivare.

      Nu öser vi på! Framåt, stolta lokförare!

      Många nya har sökt styrelsearbete i SLFF dessutom.

    • Du har fortfarande möjlighet att sluta lokala företagsavtal via SLFF. Vilket är nog så stort/viktigt för medlemmarna.

      • Dåligt formulerat av mig. De erbjuds att teckna centralt och lokalt hängavtal i branschen och har hos seriösa arbetsgivare samma rättigheter som andra förbund med facklig tid, lokaler, rätt att som intresseorganisation förhandla i medlemsärenden osv.

    • Både piloter och sjöbefäl har egna förbund, varför skulle inte lokförare kunna ha det?

      Skillnaden mellan truckförare och kranförare är betydligt mindre än skillnaden mellan de olika yrkesgrupperna på järnvägen. Jag tänker då t.ex på krav på utbildning etc.

  3. Det många glömmer är att det inte är samma värld nu som för 20 år sedan! Vem hade då exempelvis hört talas om att östeuropeiska låglöneåkerier skulle köra en stor del av godset på våra vägar? Vad gäller löneskillnader mellan olika yrken inom persontrafiken har jag ingå synpunkter då det inte längre är mitt område. Däremot kan jag av egen erfarenhet konstatera att de löneskillnader som finns inom godstrafiken är rimliga då man som förare på Greencargo ofta gör båda jobben och då inser att växlingsarbete absolut inte är något lättsamt jobb för ”dumbomar” utan väl värt en anständig lön! Jag har vare sig fackliga eller politiska uppdrag men är mycket negativ till alla slags ”egoistföreningar” som bara jobbar för en liten grupp. Se på flygbranschen. Snart finns väl Inga svenska piloter kvar utan allt körs av lågprisbolag och till och med SAS har planer på att stationera ”åkande personal” i låglöneländer på grund av de svenska pilotfacken och lönekostnader i Sverige. Det man ska fundera över är vem som ska betala för lönen man får och alternativet denne har. De som gapar om 50.000 i månaden har nog väldigt lite förankring i verkligheten och vad folk faktiskt tjänar på ”vanliga” jobb med något års utbildning. Förr brukade man jämföra lokförare med elektriker och bilmekaniker och många av oss äldre har ju just varit det innan vi blev järnvägare!

    • Det du kallar egoistföreningar hade inte behövts om det inte varit så att t.ex Seko rakt ut säger att man under 2017 kommer att bedriva låglönesatsningar. Varför ska jag företrädas av någon som rakt ut säger att de vill att jag står tillbaka? Som inte kämpar 100% för mig?

      Du kan inte heller jämföra ”vanliga jobb” med att vara lokförare. Till att börja med har du urvalstester där det stora flertalet faktiskt inte kommer igenom. Sedan har du läkarundersökningar som rensar bort ytterligare några. Även om utbildningen sedan bara är på något år så mynnar det ut i en säkerhetstjänst med ansvar för hundratals människor vid en eventuell evakuering. Dessutom kan vi i efterhand får stå till svars för eventuella beslut vi tagit under bråkdelen av en sekund. Regler, föreskrifter är vi skyldiga att läsa in oss på och hålla oss uppdaterade på. Löpande tester av våra kunskaper, löpande läkarundersökningar av vår hälsa.

      Vilka har det så? Ja, det är exempelvis piloter och flygledare. Hur ser deras lön jämfört med vår? Ja inte är det då vi som ligger högst.

  4. Det är klart vi ska organisera oss. Alla andra tycker redan att vi har det så jävla bra. Ingen kommer att ge oss något om vi inte tar det själva. Lyssna inte på övriga fackpampar och konstgräs-skribenter itråden.

  5. Kan sakna ett mer renodlat fackförbund, men frågan är hur verklighetsförankringen ser ut hos SLFF? 55 000 kr i månaden är väldigt högt med tanke på att det är ett yrke som kräver förhållandevis kort utbildning, samtidigt som branschen knappast blomstrar rent ekonomiskt. Kan dock hålla med om att löneskillnaden mellan en lokförare och en avgångssignalerare med två veckors internutbildning och mindre ansvar är väl liten.

    Om jag ser till mina universitetsutbildade bekanta står sig min lokförarlön hyfsat. Däremot är arbetstidernas förläggning och brist på flexibilitet ganska slitsam, i synnerhet i kombination med svårigheter att få ledigt med besked i god tid.

    • 55 000 var alltså ett belopp som en enskild förare ansåg vara lämpligt, inte någon officiell åsikt från SLFF. Vidare var förarens åsikt med vilje spetsad för att väcka debatt. Vilket det nu också bevisligen gjort.

      • Okej, slarvigt läst av mig! Tror mig dock ha hört liknande siffror tidigare från SLFF-håll, men det kanske inte heller var mer än personlig uppfattning.

    • 50000 är inte helt ovettigt. Utbildningen är kort, men det definierar inte hur högt eller lågt yrket rankas. Högskolestudenter sitter flera år och pluggar statsvetenskap, sociologi, osv. Men lokföraryrket innebär ett stort säkerhetsansvar, precis som en förstepilot och överbefälhavare på ett fartyg (annat ord för sjökapten). Det är många bollar i luften man ständigt har och det kan absolut inte jämföras med fordonsmekaniker eller elektriker på basnivå (i mindre lokala företag).

      Satsar man mot 50000 bör man ändå höja lönerna så att de slutar mot 40000, och ett lyft är alltid ett lyft.

      Men man borde tydliggöra många oklara rörigheter i de flesta branscher där snålheten övertar sunt förnuft.

      • Faktum är att tex pendeln i Stockholm redan ligger runt 40 000. Med nästa års lönepåslag har de väl runt 39, och med ob och tillägg på det runt 42-43.

    • Jag tror inte man ska stirra sig blind på hur realistiskt det är med löneförhöjningar på 22 tusen i månaden.
      Visst är lönen i dagsläget hyfsad men det viktigaste anser jag vara att minska bortavaron. Det är ju inte alls omöjligt att man på en 36 timmars arbetsvecka är borta hemifrån över 60 timmar, särskilt de perioder när personalsituationen är ansträngd.
      Då blir timlönen inte så himla imponerande längre, även om givetvis motsatsen förekommer också.
      Det jag uppskattar med SLFF är att de vågar ställa höga krav samt verkar ha en genuin vilja att förbättra arbetsvillkoren.
      Utan att säga nåt ont om de två andra fackförbunden så känns det som att vi i nuläget mest agerar bromskloss för de arbetsgivarförslag vi ogillar och försöker behålla status quo snarare än att driva egna förslag som kunde förbättra vår situation.

      • Jag håller med, att minska kvartstiden borde vara högt prioriterat. Men det är ju mest inom godstrafiken det förekommer så det är inte en prioriterad fråga för alla.

  6. Intressant är att begreppet utbud och efterfrågan inte är aktuellt när det handlar om löner. Däremot måste vi anpassa våra kostnader efter rådande omständigheter. Just när det gäller kostnader är företagen oerhört marknadsanpassade vilket är helt naturligt. Att arbetstagarorganisationerna, se SEKO och ST, också är det är mindre naturligt. Arbetsgivaren kommer naturligtvis att använda sig av det vanliga trumfkortet, ”Då måste vi säga upp personal” , om vi kräver högre lön. Problemet i dagsläget för arbetsgivaren är att det inte finns någon annan personal att tillgå. Och att ställa in tåg är definitivt inte gratis för företagen vare sig ekonomiskt eller räknat i goodwill. Med andra ord så lär vi aldrig få ett bättre tillfälle att ena oss än nu!

    De som kommer att ha mest ont av denna revolt är inte arbetsgivarna. Tro mig!
    Det är många som inte kommer att kunna nyttja FFU-dagar i samma utsträckning som innan..

    • Jo det blev snabbt tydligt vid Citypendelns start i Stockholm, att marknadskrafter betyder att vill man ha flera lokförare så måste man höja lönen.
      Resultatet blev i slutenden riktigt bra, trotts en urrusel förhandling av Seko och ST , vi fixade till det lokalt genom gott samarbete!

  7. Det är orimligt idag att kräva sänkt pensionsålder. Vi lever längre och är friskare. Då bör vi också bidra till samhället längre

    • Helt riktigt angående sänkt pensionsålder, men nu bygger vi en ny agenda i befintlig organisation (SLFF)

      Framåt, stolta lokförare!

      • Vi bör inte kräva sänkt pensionsålder, men kvartstiden ska vi bli av med en gång för alla.

  8. Visst kan man ta bort kvartstiden och ordna turer där efter. Med nuvarande arbetstidsbestämmelser blir det säkert jättebra…. Man kommer att få köra 2-3 timmar, byta med mötande tåg och sluta när man kommer hem efter 5 timmar. Sen börjar man igen efter 11 timmar för en likadan sväng…
    Det viktiga är inte att få bort kvartstiden utan att få den på rimliga tider på dygnet och på vettiga orter. Att exempelvis komma fram till överliggning framemot 03 och sedan ha vila och kvartstid såpass lagom länge att man både hinner sova ut ,gå en sväng på stan och sedan få sig ett mål mat innan man börjar igen är helt okej för de flesta. Eller att komma fram till överliggningsorten på eftermiddagen ,ta sig en joggingtur, äta lite kvällsmat och sedan sova tills man börjar tidigt på morgonen
    Jag vet att det finns avarter med orimligt mycket kvartstid men den som vill inte inser nödvändigheten av kvartstid och försöker göra något vettigt av den bör fundera på sitt yrkesval! Det finns många jobb där man är på samma ställe hela tiden och har betalt från att man går in genom dörren tills att man går ut 8 timmar senare !
    Kvartstid är också tid man har helt för sig själv utan krav från familj, föreningsliv m.m. Jag vet många som tränat inför Vasalopp med goda resultat på rullskidor, läst in massor av högskolepoäng ,studerat de stora muséerna i både Stockholm, Göteborg och Malmö på kvartstid. Och om man ser det så att man kan göra det man vill och inte hinner annars med betalning 15 minuter/timma kanske det inte är så illa!

    • Mycket bra sagt.
      Att helt ta bort kvartstiden tror jag inte på. Gör bra och åkbara turer framförallt. Sen ska man inte missbruka kvartstid som på ett stort grönt företag.

      Jag vill ha långa turer som ger mycket ledighet emellan. Mycket bättre än de kassa korta turer aom finns på många håll

    • Håller med Henric. Det finns såklart bra och dålig kvartstid. Det viktigaste är hur turen ser ut och vilken tid på dygnet man har kvartstid. En kollega säger ofta: En bra tur, är en tur man kan vara social efter man kommit hem.

  9. Alla förslag är bra! Det är Ni som sätter agendan nu! Vi ska föra fram det VI vill. Välkomna med din ansökan redan nu, när du läser detta!

  10. Det är kanske på sin plats att förklara vad kvartstid är. Alla som läser detta är ju inte lokförare eller järnvägare!
    Det är alltså tiden mellan arbetspassen som är på annan ort än hemstationen och mellan 06 och 22. Då kan man alltså vara ledig men ha betalt med 15 minuter/timma alltså kvartstid. På hemstationen är tjänstgöringsfritt uppehåll över en timma helt obetalt.
    Problemet med detta började på allvar då man styckade gamla SJ och delade upp personalen mellan person och godstrafiken vilket sedan blev SJ och Greencargo för att vidareutvecklas till massor av olika bolag dock alla (utom TÅGAB) ensidigt specialserade på gods eller persontrafik. Tidigare var det mycket vanligt att man körde godståg åt ena hållet och persontåg hem. Då godstågen huvudsakligen går på natten och persontrafiken på dagen kunde man få lagom långa turer med lagom tid på bortastationen. När man så skulle köra enbart gods innebar det att det ofta inte fanns något tåg att köra hem förrän på kvällen…. Medan persontrafiken fick lättare att vända hem snabbt. Därav den ökade kvartstiden för godstågsförarna och ofta fulltid för persontrafiken.Det säger sig själv att inget företag kan betala fulltid utan att man gör något arbete. Särskilt inte med den dåliga lönsamhet som godstågsbolagen har!
    Att delvis skattefinansierade bolag som pendeltågstrafiken i Stockholm är löneledande är mycket opassande. Det är ju faktiskt så att cirka 50 % av inkomsterna kommer från skattebetalarna till skillnad från SJ,TÅGAB ,Hector,Greencargo med flera som själva måste tjäna sina pengar till lönerna ! Något att tänka på för alla gaphalsar!

    • Alla önskemål tar vi med oss. Huvudsaken är att vi enar oss nu! SEKO är inte AIK och ST är inte Hammarby. Så släpp prestigen ni fåtal som är kvar i SEKO/ST. Nu sätter vi vår agenda i SLFF.

    • Tack Henric att du redde ut begreppen även för oss intresserade muppar.

      Kan bara tillägga att det är inte en hög grundlön som ställer till det utan det är alla förbaskade tillägg för oss företagare. Traktamente,,helgtraktamente, sjuklön, och i ert fall kvartstid. Har svårt att tro att Rumänska chaufförerna har det.

  11. Hej Lokförare över 55!

    Vi skulle behöva Er hjälp. Hört många som säger ”jag har bara kvar några år, orkar inte byta fack”

    Jo, gör det! Även om ni har max 5 år kvar så hjälper ni oss med att få majoritet! Fira nyår nu, så ses vi i Svensk Lokförarförening nästa år!

  12. Problemet är inte att något av facken är bättre utan brist på engagemang för fackliga frågor! Alla tre facken har stora problem att få folk att engagera sig och ta ”tråkiga” vardagliga uppdrag som skyddsfrågor ,turlisterfrågor och samverkan. Det går bra att klaga på att facken inte bryr sig om förarna men å andra sidan är det få förare som engagerar sig i facket. Och att då engagera sig i ett fack (SLFF) som inte ens har avtalsrätt är helt bortkastat.Sätt i så fall hellre in medlemspengarna på ett bra pensionssparande så kommer de till någon nytta. Se på Hamnarbetarförbundet. Trots alla strejker och andra aktioner under alla år har man inte kommit någonstans. Och då är det ändå i en bransch där hamnarbetarna har monopol på verksamheten vilket verkligen inte järnvägen har inom transportbranschen!
    Nej fram för starka lokala fack inom respektive företag där man jobbar för alla anställdas bästa och där de fackliga företrädarna själva jobbar inom den produktion de företräder. Det är så otroligt olika förutsättningar och villkor mellan exempelvis en lokförare på Greencargo i Älmhult och en annan hos Transdev i Halmstad att det nästan är två olika yrken! Och då är ett rent yrkesfack helt olämpligt.

    • SLFF har väl alla möjligheter att verka lokalt och är ju verkligen en organisation där företrädarna jobbar med det dem företräder. Vilka skulle bättre kunna förstå de förutsättningar som möter oss förare beroende på vilken arbetsgivare vi har? SEKO och ST kommer antagligen aldrig kunna bli riktigt starka lokalt så länge de bakbinds av tungrodda moderorganisationer. Blir sedan SLFF starka nog så kommer nog avtalsrätten följa med…

      Sedan är det absolut ett problem att det är stor brist på engagemang från medlemmarnas sida men det kan bero på att förtroendet för ST och SEKO har dalat betänkligt. Att SLFF har seglat upp visar att det finns ett stort missnöje med hur vi företräds fackligt och det är positivt att folk har börjat reagera och agera istället för att bara gå omkring med näven knuten i fickan.

      Gott nytt år, förresten!

    • Rolig du….olika förutsättningar säger du… Då är det bättre i ett låglönefack, där ombordpersonalen prioriteras? 😂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s