Julfirande hos hockeystjärnan

15625792_10211788110967578_6684401892149010002_oAtt jobba på julafton är inte roligt. Tyvärr är det dock ett nödvändigt ont. Som lokförare måste man kunna sova, äta och jobba precis när som helst. Tack och lov är det något enklare för oss i godstrafikträsket att få ledigheten beviljad över julen, jämfört med kollegorna på persontrafiksidan. De flesta godstågen är som bekant inställda idag, men många av resandetågen ska rulla. Nu kom ändå inte arbetstiderna som någon större chock när jag bytte karriär för drygt 15 år sedan. Jag var van. På redaktionen jobbade vi också alla tider på dygnet, alla dagar om året. Tidningen trycktes 365 gånger per år, ibland till och med 366. Det var ett evighetslångt slit efter nyheter. En ständig jakt på bra rubriker och god läsning. I samma sekund, framåt morgonkvisten, som dagens produkt var klar och skickad till tryckeriet, började arbetet med nästa dags tidning. På det sättet finns det faktiskt många likheter med mitt nuvarande yrke. Det är en ständig ström av vagnar och resenärer. De tar liksom aldrig slut. Allting bara börjar om igen. Nya tåg, nya vagnar, nya resenärer, nya klagomål, nya funktionskontroller, nya förseningar.

Nåväl. En julafton som jag minns extra väl var när jag satt på Kvällspostens och Expressens sportredaktion i Malmö. Det var tunnsått med matcher och andra aktiviteter denna dag, men sidorna skulle ändå fyllas med något. Precis som vilken onsdag i maj som helst. Chefen fick en briljant idé att jag kunde ringa runt till lite olika kändisar och fråga vad de fått i julklapp. Det kändes som ett lagom kul uppdrag. Vem vill bli störd av en kvällstidningsmurvel på självaste julafton? Men order är order. Jag plockade fram min telefonbok. Den var en ovärderlig guldgruva, fylld med viktiga och många gånger hemliga telefonnummer. Telefonen är en journalists viktigaste arbetsredskap. Jag började ringa runt. Gensvaret var inget vidare, precis som jag misstänkte. Folk svarade artigt och professionellt, men jag hörde på tonen att de inte uppskattade samtalet.

Jag slog numret till Robert Burakovsky. Han var då en mycket duktig ishockeyspelare. Han höll landslagsklass. Hela familjen Burakovsky var för övrigt väldigt involverad i ishockeyn i Malmö. Roberts brorsa Mikael spelade också. Deras pappa Benny tränade ett ungdomslag. Jag förklarade läget för ”Burra”. Han lät förfasad och smått chockad över att jag behövde arbeta på självaste julafton. ”Du kan komma hit och fira jul med oss”, sa han. Jag blev paff över det plötsliga erbjudandet. Men innan jag hade hunnit tacka nej hade ”Burra” redan gjort klart hela saken med sin familj. Jag hörde hur han skrek till någon i bakgrunden. ”Farsan! Det gör väl inget om Jonas på Kvällsposten kommer hit och äter och snackar lite?”

En halvtimme senare klev jag innanför dörren hos familjen Burakovsky. Alla var där. Mikael och hans familj, ”Burra” förstås. Benny. Och alla barnen. Det var fullt ös medvetslös. Benny och Robert kom och mötte mej i dörren. Jag blev lite överrumplad över den värme och omtanke som mötte mej. Detta var människor som jag tidigare enbart haft ett strikt yrkesmässigt förhållande till. Många gånger hade jag kanske också skrivit saker i tidningen som de inte varit så nöjda med. Men nu var det inga sura miner. Vi åt och drack och skrattade. Efter maten frågade ”Burra” om jag inte ville att han skulle göra några bra uttalanden, så att jag kunde få ihop till en artikel. Naturligtvis ville jag det. Nästa dag kunde man läsa på hela Kvällspostens löpsedel. ”Burra” talar ut: Jag spelar bara för pengarna. Chefen var nöjd. ”Att du lyckades få en intervju med ”Burra” på självaste julafton var inte illa…var han svårövertalad?”

Annonser

3 thoughts on “Julfirande hos hockeystjärnan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s