En matlåda att minnas

15590792_10211752294632192_7362083881762812496_oDet måste ha varit sommaren 2007. De tre rälsbussarna närmade sej Vilhelmina med en hastighet av 80 kilometer i timmen. Det var mycket folk på väg norrut denna dag. Därav tågets sammansättning. En av de tre italienska kvalitetsvagnarna skulle kopplas av i Storuman. Eller om det var i Arvidsjaur. Minnet sviker i det fallet. Men först skulle hela sällskapet äta lunch i Vilhelmina. På en raksträcka några kilometer söder om den samiska förvaltningskommunens huvudort masade sej två renar upp på spåret. Det gick som vanligt i maklig takt. Renar har aldrig bråttom. Jag bromsade och tutade. Renarna verkade inte bry sej nämnvärt. När jag kom närmare gjorde jag som jag fått lära mej: sandade och blinkade med helljuset. Det brukar vara sista utvägen. Renarna började jogga mot Vilhelmina. Avståndet till de tre motorvagnarna minskade dock konstant. Tyvärr slutade hela saken som den brukar. Renarna försvann ur sikte för lokföraren – det vill säga undertecknad – och sekunden senare dunsade det till i fronten. RIP. Dunsen brukar följas av flera andra malande dunsar, fast från undersidan av tåget. Så även denna gång. Resenärerna undrade förstås vad som hade hänt. Tågvärden greppade mikrofonen och förklarande på ett lugnt och pedagogiskt sätt vad som hade inträffat. Fem minuter senare stannade tåget vid infartssignalen som visade stopp. Lokföraren klev ut med sin fyrkantsnyckel och vred ned bommarna vid nästa järnvägsövergång. Infartssignalen slog om. Grönt ljus in i Vilhelmina. När resenärerna klev av tåget var de fortfarande lite illa till mods av renpåkörningen. De stannade till och tittade nyfiket på fronten av Y1an. Det syntes inte så många spår av renarna. Inget blod. Inga inälvor. Det var ju bra. Lugnet spred sej i folkmassan. Men snart steg åter det kollektiva blodtrycket. Utanför den lilla boden där maten serverades kunde man nämligen läsa: Dagens rätt: Viltskavsgryta.

Annonser

4 thoughts on “En matlåda att minnas

  1. Jag säger då det, fantastisk minutiöst berättelse med ett klockrent Jonas-slut, och man får sig ett glatt skratt i vanlig ordning ha ha ha.. Hälsningar Uffe från Långsele även fast det det blir Jul jobb hela helgen!!!

  2. Påminner om klassikern som utspelar sig i restaurangvagnen:

    Matgästen: Säg, kyparen, har ni någon renskav idag?
    Kyparen: Vänta, så ska jag fråga lokföraren…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s