På ny hemstation

Idag borde jag kanske skriva ett inlägg om Rush Rails konkurs. Det vore det mest väntade och är kanske också det mest efterfrågade. Men jag struntar i det. Idag ska jag istället berätta en helt annan historia. Den känns mer angelägen. Ni som förstår, ni förstår. Alla andra kan jag kanske glädja med ett leende eller ett litet skratt.

Hela saken utspelade sej en råkall höstfredag för sju år sedan. Jag hade åkt pass till Eskilstuna för att senare på natten köra ett containertåg till Helsingborg. Tåget utgick från Västerås. Jag skulle lösa av min kollega strax efter två. När jag klev in i TGOJs orderrum i Eskilstuna, så mötte jag två glada kamrater, lokförare precis som jag. De var på väg till krogen. Hur de istället lyckats hamna i ett orderrum i Gredby minns jag inte. Själv var jag placerad i Skandiahamnen i Göteborg, så de båda kollegorna undrade vad jag hade för ärende i Sörmland. Jag förklarade läget. Den ena kollegan blev glad. Han bodde nämligen i Hälleforsnäs och undrade om han kunde lifta med mej i godståget, så slapp han lämna den förväntat festliga tillställningen så tidigt. Det var naturligtvis inga problem. Jag lovade att ringa honom när det drog ihop sej.

Jag ringde till kollegan som skulle köra tåget från Västerås, och bad honom höra av sej när han närmade sej Eskilstuna. Jag kröp ned i hotellsängen för att få några timmars sömn. Det var en lång natt jag hade framför mej. Plötsligt ringde mobilen. Det var dags. Tåget var en timme tidigt. Jag vacklade omkring i rummet som en knockad boxare. Yrvaken men fokuserad på uppgiften. Jag klädde på mej, fyllde vattenflaskan och hann ta några pepparkakor i hotellobbyn. Jag hastade längs Drottninggatan upp mot stationen. Det regnade och blåste. Ryggsäcken kändes som vanligt alldeles för tung för att kunna betecknas som hälsosam. Jag funderade över vad den egentligen innehöll? Jag kom fram till att det måste vara gulaschsoppan, linjeboken och vattnet som spökade. Kanske också necessären och alla nycklar. Tåget stod inne. Hyttbelysningen var tänd i det gamla Ma-loket. Det såg inbjudande ut på avstånd. Varmt och mysigt på nåt sätt. Precis som hela TGOJ för övrigt.

Jag ringde till tågklararen och sa att jag var klar att åka. Signalen slog om. Jag rullade sakta genom Eskilstuna och ut mot Skogstorp. Nattradion spelade Imperiet. Jag satte vattnet på kokning för att få en uppiggande kopp kaffe. En ljuvlig doft spred sej i hytten. Tåget rullade på fint. Det kändes som om jag var helt ensam ute längs spåren denna natt. Jag snirklade mej ut genom växlarna i Flen och satte kurs mot Katrineholm. Då ringde mobilen. Jag såg på numret. Jag blev helt kall. Kollegan! Jag hade glömt att ringa till kollegan! Han som skulle med till Hälleforsnäs. Ajajaj. Två tusen tankar hann passera genom skallen inom loppet av några sekunder. Ska den stackaren behöva sitta och uggla i Eskilstuna hela natten för att vänta på första tåget hem? Hur ska jag förklara detta? Kan jag skylla på nåt? Finns det förmildrande omständigheter? Nej. Jag kunde inte komma på någonting som skulle låta vettigt. Jag får helt enkelt svara och säga sanningen. Jag tog ett djupt andetag och förberedde mej på det värsta. ”Ja, det är Jonas”. Jag hörde hur det var stoj och stim i bakgrunden. Folk skrattade och skålade. Kollegan var lika uppåt. ”Du, jag stannar en stund till, så du behöver inte tänka på mej. Jag har ordnat skjuts hem på annat sätt…” Puh. Räddad av gonggongen.

Så varför berättar jag då detta just idag? Kanske för att man ibland påminns om livets alla nycker. Hur ett liv föds och hur ett liv släcks. Hur snabbt det kan gå och hur oväntat det kan komma. Vad betyder egentligen en simpel konkurs i det stora sammanhanget?

Idag tänker jag på en kollega. Jag är ledsen att jag glömde bort honom den där natten. Jag hoppas att han får det bra på sin nya hemstation.

img_9327

Annonser

7 thoughts on “På ny hemstation

  1. Jonas du fantastisk att dela med dig av det mesta du har i dina tankar.. Vilken bra upplösning det blev på ditt lilla stora dilemma, förstår dig, och man är inte bättre själv med att stiga upp i ottan.. Jag tog fel lok en gång, och blandade ihop siffrorna.. Men en snäll lokledare bara skrattade och rätade till det problemet.. Båda loken skulle till samma lokstation tack o lov..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s