Min månad: augusti 2016

Augusti är slut. Precis som sommaren. Det känns inte så roligt. Jag hatar verkligen hösten och vintern. Nu gäller det att bita ihop. Att stålsätta sej. Att vara positiv och försöka se ljuspunkterna. Att glädjas över småsaker. Att glömma mörkret. Att bortse från regnet. Att blicka framåt. Någonstans långt där borta finns en ny vår. Ett nytt ljus. Värme. Skolavslutning. Sommarlov. Semester. Bad. Sena kvällar med skratt och sång. Jag längtar så. Men först måste jag ta kampen. Den svåra kampen som så när höll på att knäcka mej förra vintern. Den här gången måste jag vara mer snäll mot mej själv. Försktigare med vad jag tackar ja till. Jag får försöka planera in lite extra ledigt. Kanske hinner jag med en sväng till Östersund, Inlandsbanan och den riktiga vintern? Med vit, knastrande snö. Kyla. Andedräkt som syns. Men vill de ha mej? Har jag kanske varit för kritisk i bloggen? Nåja. Det visar sej.

Augusti var månaden när jag återvände från semestern. Jag fortsatte min tidigare kommendering i Karlshamn. Där ska jag för övrigt tjänstgöra även under september månad. Augusti var en lite konstig månad i år. Rent vädermässigt alltså. Ena dagen var det tjock tröja och långbyxor som gällde, nästa räckte det med t-shirt och Green Cargos ursnygga växlarshorts. Arbetet har rullat på. Tågen har kommit och gått. Ibland känns det som ett evighetslångt omlopp. Vagnar kommer, vagnar lastas. Vagnar avgår. Vagnar lossas. Sen börjar det om igen. Samma vagnar. Samma tåg. Samma kunder. Ibland fattar jag inte hur detta arbete kan vara så trevligt som det faktiskt är. En dag ägnades också åt rälsbusskörning åt museiföreningen. Sträckorna som gällde denna dag var Kristianstad-Hässleholm-Kristianstad-Åhus-Kristianstad-Hässleholm-Kristianstad. Som ni förstår blev det en lång dag. Men trevlig. Som vanligt när man har med gamla grejer att göra.

När det gäller bloggandet så blev augusti också en bra månad, precis som juli. De olika inläggen lästes ungefär 57000 gånger. En text om lokförarnas inställning till arbetstidsregler blev väldigt omdebatterat. Mycket fokus hamnade tyvärr också på Rush Rails problem. Bolaget tvingas just nu genomgå en andra företagsrekonstruktion. För alla mina kollegors skull så hoppas jag att situationen löser sej. Många undrar dock hur många rekonstruktioner ett företag egentligen kan göra? Den frågan har jag inget svar på. Men för att Tingsrätten ska bevilja rekonstruktion så måste de göra bedömningen att det finnas en god affärsidé. På det sättet verkar det finnas överlevnadsmöjligheter för Rush.

Det där med växlarshortsen var förresten ironi.