Hur schysst får man vara?

14088452_10210555022621140_4419675859859199645_nEn smärre storm har brutit ut internt inom SJ. Anledningen är att en lokförare frivilligt tagit sej på en arbetsperiod på 20 timmar och under denna tid jobbat åtta timmar i sträck utan rast. Just nu pågår en hätsk debatt i ett personalforum, som delar lokförarkåren i två läger. Gjorde kollegan rätt eller fel? Oavsett på vilken sida man står, så väcker agerandet onekligen många intressanta frågeställningar. Hur långt kan jag sträcka mej för att hjälpa en arbetsgivare i nöd? Hur mycket kan jag fuska med arbetstidsbestämmelserna? I vilka situationer är det okej att skjuta på en rast eller sitta kvar på loket en extra halvtimme? Hur mycket problem ställer jag till för mina arbetskamrater genom att säga ja när andra säger nej? Vad händer om det inträffar en olycka när jag egentligen bara velat vara snäll och hjälpsam? Kan jag rent av bli åtalad och dömd i domstol? Vilket ansvar vilar på arbetsgivaren när arbetstagaren bryter mot arbetstidsbestämmelserna?

Järnvägen präglas av ett synnerligen strikt regelverk. Säkerheten måste alltid sättas i främsta rummet. Arbetstidsbestämmelserna är glasklara. Verkligheten är dock allt annat än glasklar. Jag tror inte att det finns en enda lokförare i detta land som aldrig fuskat. För att rädda en avgångstid. För att hinna med ett pasståg. För att slippa frågvisa ombordare. För att hinna in på ett dass. För att hinna äta en hotellfrukost. För att vara schysst mot en kollega. För att minimera risken att godset hamnar på en lastbil. Men var går gränserna? Dessa diskussioner har alltid förts inom lokförarkåren, men i takt med tilltagande personalbrist och krympande vinstmarginaler upplever jag att arbetsgivarnas krav på oss anställda ökar för varje månad som går.

Situationen på SJ är långt ifrån unik. Jag ser med egna ögon hur personalen på mitt eget företag, Green Cargo, går på knäna. Jag pratar med kollegor på andra bolag som vittnar om en verksamhet som fullständigt håller på att haverera. Det är ett stort branschproblem som tål att belysas. Lokförarna har slagits för sina villkor i hundratals år, men nu ställs allt på sin spets, i den heliga konkurrensens namn. Hur mycket kan jag kräva innan gungbrädan tippar över och resenärerna och godset väljer andra transportsätt? Är det värt att slåss för löneförhöjningar och förbättrad arbetsmiljö om detta innebär att kunderna väljer andra alternativ än tåg? För mej är saken självklar. Jag backar inte. Även om det på sikt skulle göra mej arbetslös. Men jag vet att många kollegor resonerar på ett annorlunda sätt.

Frågorna är som sagt många och svaren är långt ifrån givna. Det är därför debatten bland SJs lokförare är så intressant. Den borde lyftas utanför SJs slutna forum. Diskussionen startade i helgen när en lokförare först körde till Karlstad, vilade några timmar mitt på dagen, för att sedan fortsätta turen med att köra tillbaka till Stockholm och därefter kasta sej upp på ett annat tågsätt och köra tre svängar på Uppsala. Nu undrar många arbetskamrater hur kollegan kunnat ta på sej detta och hur SJ kunnat godkänna 20 timmars tjänstgöring? SJ har inte svarat.

Men åsikterna är många och orden stundtals hårda. Så här skriver till exempel en lokförare: ”Arbetsgivare och arbetstagare är ofta ganska oense. Det är en naturens ordning och inte mycket att filosofera om. I nästan hundra år har man dock alltid till slut lyckats komma överens, med mindre eller större mängder av krutrök. Ett bra system där alla vet vad man har att förhålla sig till. Men så någon gång ibland dyker det upp någon figur i kategorin skrupelfria super-egoister, som får systemet att börja självsvänga. Dessa exemplar tycker naturligtvis att detta är en sak mellan dem och arbetsgivaren. Precis som du gör. Så enkelt är det givetvis icke. I många år har det bedrivits ett fackligt arbete med många både ideella och betalda timmar för att vi ska ha en bra arbetsmiljö, tillfredsställande lön och möjlighet till vila emellan arbetspassen. Inte så få förhandlingstimmar har lagts ner på detta både från fack och arbetsgivare. Allt detta trampar du glatt på och kommer med den aningen besynnerliga argumentationen ”Det är min ensak”. Problemet blir nu att du satt en rejäl snöboll i rullning. Och det ska faktiskt bli lite intressant att följa hur det avlöper…”

Jag antar att det här blogginlägget är en del av snöbollen. Men vem är jag att döma? När jag ser mej själv i spegeln känner jag mej långt ifrån övertygad om att jag alltid gör rätt. Jag slarvar med raster och vilotider för att rädda en många gånger dåligt planerad verksamhet. Det är inte så att jag inte får någon uppskattning för detta. Långt ifrån. Men vem hjälper jag? Det är en fråga som börjat mala i skallen sedan debatten inom SJ tog fart. Det är så lätt att glömma vad det är för typ av arbete vi lokförare utför. Vi har ett säkerhetsklassat yrke. Det är inget vanligt kontorsjobb. Vi jobbar inte på Ica. Vi har ansvar, och det är mycket större än vad den stora allmänheten begriper. Om det vill sej illa kan vårt slarv leda till att många människor faktisk skadas eller får sätta livet till. Jag vet att det nästan aldrig händer. Det beror på teknik och ibland ren tur, men framförallt beror det på att de allra flesta lokförare faktiskt tar säkerhetstänket på stort allvar. Men nu ser jag tendenser som tyder på motsatsen. Det känns inte bra.

Annonser

42 thoughts on “Hur schysst får man vara?

  1. Jag får en känsla av att vi är ganska lika du och jag. Arbetstiderregler (lagar) finns av flera anledningar. En är att vi inte är en outtröttlig maskindel.

    • Vad säger lagen?
      Hur långt får ett arbetspass vara? Vet att i biltrafiken finns strikta lagbestämmelser, hur är det på spåren (nu bortser jag från eventuella överenskommelser i avtal o dyl).

      • Det finns ingen motsvarighet till vägtrafikens kör- och vilotidsregler. Det enda som finns är arbetstidslagen som kan förhandlas om i kollektivavtal.

    • Fast i chefernas syn heter det att om du inte accepterar det åker du och en annan tar över. Man anses att man är ersättlig. Vilket man givetvis alltid är som arbetande människa, men det kan bevisa sig vara mycket svårare att rekrytera en lämplig kandidat snabbt för att inte förlora på sin verksamhet. Och det borde bli straffbart att göra det, om man inte har riktiga skäl till det. Och att neka orimlig arbetstid är inte en sådan.

      Säkerhet före allt annat!

  2. Ja, det är ett märkligt förhållande att en lokförare inte räknas som yrkesförare.
    Inom yrkestrafiken ligger det ett stort ansvar på både den enskilde och företaget att hålla reda på vilotiderna, båda kan råka illa ut om man kommer på med att fuskas.

    Om man tänker sig att en lokförare även har anställning som taxichaufför så blir de nästan lite komiskt.

    Efter en arbetsvecka på tågen så kan lokföraren inte bara sätta sig direkt efteråt och köra taxi, vilotiderna först måste iakttas innan man tillåts sätta sig bakom ratten.

    Men efter en hel helg bakom ratten på en taxi kan man sätta sig direkt bakom spakar a och köra tåg utan att ha vilat en enda minut.

    • Inte det minsta konstigt. En trött taxiförare är mycket farligare än en trött lokförare, eftersom olycksrisken på järnväg är så mycket mindre än på väg.

      • Skämtar du eller? En taxiförare kan krocka med en buss o kanske ta livet av 30 pers. En lokförare kan med ett misstag gör av med min 10ggr så många. Ett misstag av en trött lokförare vid växling så händer det.

    • Det är väl bara tur att inte en förare får köra hela stålpendeln eller kopparpendeln från Helsingborg till övre Norrland i ett sträck.

  3. På Arriva uppmanas vi till att bryta mot arbetstidsreglerna. Ekonomiansvariga (säkerhetschefer) ser mellan fingrarna. Tragisk utveckling. Ingen vågar säga något för det betyder att man automatiskt får kicken.

      • Tror det gäller om man går ut offentligt. Många företag är oerhört känsliga för negativt rykte. Allt ska vara mysigt och fint i ankdammen.

  4. När man får in ansökningarna till kommande tågplan så slås man av detta med hur olika regler olika JF tycks tillämpa. Ett tåg från Trelleborg till Kornsjö kan innehålla mellan 0 och 3 förarbyten beroende på operatör. I upphandlingen av Schenkertrafiken (som ännu, knappt en månad före fastställelsen av T17, inte är klar) kan man se 4-7 förarbyten mellan Charlottenberg och Kornsjö. Min högst personliga uppfattning är att i normalfall har de gamla ”statliga” bolagen GC och SJ kortare körsträckor än de mindre bolagen men jag kan säkert ha fel. Beror säkert också på att man har fler förare.

  5. Jag tycker det är skrämmande att så många tror att arbetstidslagen bara är en rekommendation. Arbetstidslagen är dispositiv i VISSA DELAR. Exempelvis max 5 timmar innan rast eller måltidsuppehåll är inte förhandlingsbart.

    • Allting går.
      Sedan vet väl alla att AG inte kan kräva vad som helst.
      Men jag har sett mycket förhandlas bort mot påhittad ej avtalad ersättning och dessutom övertidsuttag som är helt fantastiska! Dubbla turer (upp åt 16 timmars pass) är inte heller det ovanligt.
      På min arbetsplats finns inget som är heligt, INGET.

  6. Det är intressant var gränsen för hur schysst man ska vara. I princip ska avtal och lagar hållas. Man ska vara klar över att OM det händer något när man brutit mot ATL finns det INGEN som skyddar en, allra minst företagen. Risken att det händer något är så klart större om man är sliten.
    Järnvägen är ett av dom säkraste transportslagen, om inte det säkraste. Företagen har en skyldighet att efterleva lagar och avtal men det har även vi förare och facken. Att lagen är dispositiv innebär ju att man kan avtala annat genom kollektivavtal inte med egna påhitt.

    • En liten skitsak, men flyget är säkrare än tåget, och piloterna har ju inte haft det speciellt bra heller den senaste tiden om man skall lita på tidningarna.

      • Flyget är säkrare än första vagn efter lok i färdriktningen, men inte säkrare än 4:e vagn i färdriktningen.

  7. Jag har åkt med ett nattåg där ett förarbyte uteblev och föraren ropar över radion till ombordarna att hans pass blir över 12h.
    Det blev ett oplanerat 30min stopp så han fick lite mat.

    Jag kan tycka det är skillnad på att ställa upp och känna ansvar.

    Ja har själv ställt upp och jobbat 8-22.

    Så länge det inte utnyttjas och sätts i system.

  8. Eftersom det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet bör ansvaret i första hand ligga där, så att man i större utsträckning planerar verksamheten för att arbetstiderna inte ska spricka.

    Det rimliga är att det är arbetsgivaren som står med svarte petter om eventuella arbetstidsöverträdelser skett på dennes initiativ, krav eller önskemål.

    Om föraren på eget initiativ gör avsteg bör ansvaret ligga hos denne.

    Att alltid lägga allt ansvar på den enskilde föraren, samtidigt som denna känner press från kollegor, resenärer, kunder, arbetsgivare känns inte rätt. Pressen kan göra att arbetstidsreglerna sätts åt sidan, för att man vill vara ”smidig” och få allt att flyta hyggligt.

  9. Det är mycket enkelt, fack och skyddsombud skall anmäla de som starkt bryter mot lag och avtal. De är inga kollegor, utan egoistiska och okamratliga förrädare till lokförarkåren?
    För i tiden fick de skämmas och ställdes till svars inför sina kamrater, det var mycket effektfullt! Vi äldre lokförare ser nu att allt vi byggt upp i lag och avtal raseras av aningslösa egoister, men om man fortsätter på denna vägen, så kommer lokförarna att bli statare som står med mössan i handen framför arbetsgivaren.
    Jag hoppas jag aldrig får uppleva detta, så följ lag och avtal och driv den fackliga kampen hårt och brutalt mot arbetsgivare, vi har inte råd att ha rövslickare i kåren!

    • Vissa saker har säkert blivit sämre men riskmedvetenheten är generellt större idag. När man hör hur det funkade förr när man skulle ljuga för att skydda de som var fulla på jobbet blir man mörkrädd, och detta var väl utbrett på järnvägen

      • Jag kan garantera dig att de som var fulla tjänsten inte skyddades i Malmö, dessutom var det vi drev fackligt saker som vi drev igenom. Då det gällde kollegor som hade problem, så tog vi hand om dem i samråd med SJ, idag får de en spark i ändan och ut ur företaget!
        Nej lokförare, ni måste återgå till ers rötter och sluta vara enskilda egoister, för det kommer att vara er fackliga död, som endast er arbetsgivare tjänar på, sedan är ni alla statare igen utan rättigheter!

    • Intressant att du nämner er ”äldre lokförare” som lite bättre, för så vitt jag vet, så förekommer det och har förekommit en hel del böjande av regelverk från äldre, timanställda förare. Detta är inget problem som är helt baserat på ålder eller för all del, ålder i tjänst. Detta är ett individproblem och inget som kan pekas ut varken på äldre eller yngre förare som grupp.

      • Timanställd lokförare är ett nytt påfund, det fanns inte förr! Jag anser att detta är något som skall till historiens soptipp!
        De anställningsformer förutom tillsvidareanställning, skall förbjudas!
        Sedan kan tillsvidareanställning vara på 25, 50 , 75 och 100 procent, men då får man del av alla förmåner enligt avta, bl.a. Tjänstepensionen!

    • Haha, vad är detta för socialistiskt dravel? Arbetsgivaren är inte någon fiende, lika lite som våra frivilligt timanställda kollegor. Varför ska man driva ”hårt och brutalt” mot, i slutändan, uppdragsgivarna (resenärerna/köparna) som betalar vår lön?

      Sedan var det ju ett bra försök att dribbla bort Joakim Ewensons påpekande, men visst tusan har man hört talas om förare som på kilometerersättningens tid körde tills ögonen blödde… Utan att vara timanställda.

      • Du har fel, de kunde inte köra som du sa tills ögonen blödde, pga att vi på den tiden var mycket tydliga att övertidsreglerna inte fick överträdas, jag vet för jag har varit chef för alla lokförare på SJ i södra Sverige i 4 år!
        Däremot hade vi en mycket stark fackförening som kunde ge sina medlemmar bra lön och bra förmåner, arbetstidsregler etc. , bl.a. löstes kilometerersättningen in, för att kollegorna skulle få en värdig lön om man blev sjuk!
        Du tror att du är bror och kompis med din arbetsgivare? Hur dum får man bli, du är hos nuvarande arbetsgivare anställd så länge som du inte klagar och har så låga löne och anställningsanspråk så möjligt!
        Så lycka till, du kommer att stå med mössan i händerna och be den ”snälla arbetsgivaren ” om du får lov att jobba till lön och anställningsvillkor, som dina äldre kollegor aldrig skulle acceptera !
        Så lycka till!

      • Tja, kanske beror på hur långt tillbaka i tiden man går?

        Varför skulle jag stå ”med mössan i hand”? Tycker min arbetsgivare att jag inte behövs får jag väl söka mig någon annanstans. Jag ser dem inte som min vän, däremot anser jag inte heller att de min fiende. Som jag skrev nedan till ”Frasse”: om arbetsgivaren inte har någon arbetskraft, så kan de ju inte erbjuda kunderna sina tjänster. Förhållandet är väl snarare någon sorts symbios.

        Ett problem i avtalsrörelserna är ju att det finns två fackförbund att förhandla med. I år verkar det dock som om ST och Seko hade en bra sammanhållning, vilket självklart är positivt för slutresultatet.

      • Är du verkligen så korkad? Tror du företagen är nån social inrättning som jobbar för de anställdas bästa? De är där för att tjäna pengar. Vad är problemet med att de som jobbar kräver sin del av pengarna o schyssta villkor?

        Varförblandar du ihop köparna med arbetsgivaren? Det skulle gagna dig att läsa lite ekonomi innan du uttalar dig, det skulle iaf göra att du inte framstår som ett fån.

  10. Märks att ”M” är den aktuella föraren… men nu har hus tagit i helvete. Troligtvis kommer detta exemplar få en rejäl avhyvling kommande vecka av högre ort. Fackförbundet SEKOs tafatta avdelning i Stockholm står med mössan i handen. Det här blir intressant, de bubblar i kåren nu.

    • Det var ju märkligt, eftersom så inte är fallet. 🙂 Personligen skulle jag aldrig tjänstgöra på detta vis, eftersom jag värnar om min egen, mina resenärers och övrigas säkerhet.

      Det förändrar dock inte att jag inte ser min arbetsgivare som en svuren fiende. Jag behöver dem, och de behöver mig.

  11. Ibland om alla(förare/företag/fack) är överens om längre turer som då också genererar längre ledighet är det väl ok. Jag har hört många irriterade kollegor(GC) som tycker deras arbetsveckor/turer blir sönderhackade av 5h regeln som facket driver stenhårt.
    Tycker i det fallet facket kör ett eget race som varken företaget eller personal gillar, kompromiss tack så blir fler nöjda.

      • Ja på NT har vi längre arbetspass, vilket gör att vi får längre ledigeter i sträck,så man hinner vila upp sig.
        Många långpendlar till arbetsplatsen och då vill man inte ha 7 timmars jobb.
        Har provat bägge sidor så jag vet vad jag pratar om.
        Mycket mera kvalitetstid hemma nu.
        Rast på loket har vi aldrig, däremot har vi en kupé till förfogande under rasten, så vi kan vila.

      • Söker man sig till Norrlandståg så har man ju aktivt gjort det valet att arbeta så, så det är ju bara positivt att det finns något för alla!

        Ah, men rast ombord då, i alla fall! 🙂

  12. Känns väl ganska överflödigt att snacka om effektivitet i samband med säkerhetstänk?

    Lokföraryrket och spårbunden trafik (och även vägbunden) har alltid säkerhet som prio ett. Men pengakåta kapitalister i företagsstyrelser driver en ohållbar riktning mot framtiden. En framtid som ser dyster ut på utvecklingen i ren logiskt tänkande. Den finns nämligen inte bland dessa höga styrelsemedlemmar. Ingen logik alls! Rena rama sandlådenivå på konferenserna och styrelsesammanträdena.

  13. Äntligen någon som för upp detta till offentlighetens ljus. Jag tänker inte backa om arbetsgivaren skulle kräva att jag ska bryta mot arbetstidsreglerna. Nu hoppas att att det införs ett kontrollsystem som hindrar arbetsgivaren att tvinga lokförare att bryta mot lagen. Det är ett större och allvarligare problem än vad som medges av både arbetsgivare och lokförare. Om en olycka inträffar när en lokförare bryter mot arbetstidslagen så misstänker jag att framtiden för den personen ser dyster ut. Arbetsgivaren åker kanske på vite men lokföraren får se sig om efter ett annat yrke.

  14. Bara en liten parentes som många inte tänker på…
    Det talas ofta om att om en olycka inträffar, så står lokföraren ensam och får ta hela ansvaret, medan arbetsgivaren på sin höjd får ett vite (som Petter Niklas skrev ovan).
    Det brukar heta att man ”kan se sig om efter ett annat jobb” eller likn.
    Till saken hör dock, att när en större olycka eller likn. sker, brukar det förutom i media dras igång ett större drev på ett av landets största nät-forum.
    Där brukar det snabbt listas ut vem den ”skyldige” är. Men innan man har kommit fram till vem personen är, brukar man ha hunnit hänga ut flertalet personer som det _möjligtvis_ kan vara. Snart ligger namn, adress, ålder, familjerelationer osv. ute för allmän beskådan. Detta är sedan något som ligger ute på nätet för all framtid – fullt upptäckbart med bla. googles sökmotorer.
    DET mina damer och herrar… är INGET man vill råka ut för. Jag tror personligen att det straffet är betydligt hårdare än att få se sig om efter ett annat jobb.
    Jag skulle iaf. inte vilja bli uthängd som den som orsakade en olycka för att jag ”ställde upp” och jobbade X antal timmar för länge.

    För er som inte känner till fenomenet sen tidigare. In och läs… ni kommer hitta det mesta om det mesta.
    Bara tråden om olyckan på Saltsjöbanan för 3,5 år sen har över 2300 inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s