Er kärlek höll mej kvar

13709835_10210172529659055_2854591932470309245_nDen 22 juli är en lite speciell dag för mej. Idag är det nämligen exakt fem år sedan jag skrev mitt första inlägg i den här bloggen. Jag kan inte fatta att det gått så lång tid sedan jag satt där på hotellet i Jönköping, i väntan på att avlösa ett Cargonettåg, och skrev på mina första blogginlägg. Då handlade det om ett rent tidsfördriv, idag skriver jag av delvis andra anledningar. Jag vill naturligtvis kunna berätta nyheter. Det är något som ligger djupt rotat i en gammal murvel. Men jag skriver också för att kunna påverka, och driva vissa viktiga frågor i en viss riktning. Jag blir väldigt glad när jag ser att det faktiskt går att rubba ett system. Jag har till exempel drivit frågan om Pågatågen i Blekinge en längre tid. Det känns helt fel att Landstinget är med och bekostar tåg som ingen åker, när man samtidigt håller på att stänga ett sjukhus. Jag vet att flera politiker och länstrafiktjänstemän läser min blogg, så därför misstänker jag att de tagit ett visst intryck. I våras fattades nämligen ett välkommet beslut: antalet avgångar med Pågatåg minskas från tidtabellsskiftet i december. Ett annat inlägg som blev uppskattat och omdebatterat var det jag skrev i höstas om lokförarnas utsatthet när det kommer till den periodiska läkarundersökningen. I våras fanns denna punkt med i Sekos avtalsyrkanden. Om det nu verkligen blir någon försäkring för ”Loss of license’’ återstår att se, men frågan ligger åtminstone på bordet.

Året som gått har annars präglats av både stort och smått. Det inlägg som fått mest spridning är det jag skrev för bara några veckor sedan, om en minister som sitter med armarna i kors och låter den svenska godstrafiken på järnväg dö. Den texten har till exempel delats nästan 2000 gånger på Facebook. Jag tycker det är helt fel att banavgifterna höjs och lastbilarna tillåts bli längre och tyngre samtidigt som makthavarna säger att de vill satsa på tågen. Tyvärr verkar inga sakliga argument bita i den här debatten. Det handlar om politik, EU, den fria rörligheten och en besatthet av att konkurrensutsätta minsta beståndsdel i ett system som mår bäst av att hållas ihop, inte slås sönder. Det handlar inte om hur den svenska järnvägen ska fungera på bästa sätt. Politiska principer har blivit viktigare än en fungerande transportpolitik. Jag tänker naturligtvis fortsätta kampen för en förändring, men det känns lite som om slaget redan är förlorat. Allt för få har vaknat, och dessutom gjort det allt för sent.

Själv har jag tillbringat den största delen av det här året som utlånad till Karlshamn. Det har inte blivit så många långresor, även om jag just nu befinner mej i Östersund. Man kan nog säga att kommenderingen till min egen hemstad kom i grevens tid. Jag var fruktansvärt trött i vintras, och kände att jag var på väg in i en smärre depression. Jag var trött på jobbet, på mej själv, på vädret, på huset och trädgården, på bloggen. Jag var trött på allt, helt enkelt. Trött på tröttheten. Kanske till och med lite trött på hela livet. Jag skrev ett inlägg i bloggen om denna bedövande trötthet. Det blev väldigt personligt, men jag kände att jag ville dela med mej av mina känslor. Detta är nämligen också en del av det lokföraryrke jag så gärna vill beskriva och berätta om. Jag vet många kollegor som känner precis samma trötthet och uppgivenhet. Jag vet inte om min chef läst av min situation i februari, eller om det bara var en slump att jag hamnade i Karlshamn. Hursomhelst kändes livet genast lite enklare. Jag fick mer tid i hemmet. Mer tid för familjen. Mer tid för bloggandet. Dessutom var det inte bara tiden som kom åter. Utan även lusten, humöret och styrkan. Jag ville, jag orkade och jag gjorde det med ett skratt. Man kan nog säga att jag nu är tillbaka i mitt gamla jag. Jag är redo för nya utmaningar. Jag kastar mej gärna iväg till Ånge igen.

Men nu till det riktigt trevliga, och som gjorde mej både överraskad och väldigt glad. Efter mitt inlägg om tröttheten, så fullständigt drunknade jag i mejl och kommentarer och tips och råd och samtal och uppmuntrade ord. Till och med läkare och höga fackpampar, som läser bloggen, hörde av sej. Jag kan helt ärligt säga att jag blev totalt överrumplad. Er kärlek och omtanke väckte många tankar. Jag insåg att bloggen inte bara handlar om mej, utan lika mycket om er. Vi gör den här bloggen tillsammans. Utan er läsare hade bloggen inte varit någonting, och inte jag heller. Jag vet inte vilka ni är. Ni är en anonym massa. Men ni är så oerhört betydelsefulla. Det har jag insett nu. Ni hjälpte mej tillbaka upp på spåret. Jag hoppas ni vill fortsätta följa mej även i fortsättningen. Jag kan inte lova att jag kommer att fortsätta skriva i ytterligare fem år. Men vi gör väl ett försök, ni och jag?

12687797_10208580544660425_9066640335735712916_n

Advertisements

16 thoughts on “Er kärlek höll mej kvar

  1. Det var en stor glädje att se vad du håller på med Jonas det är lång tid sedan vi råkades och för min del så har jag varit pensionär i snart 5 år. Jag hoppas att jag får följa din blogg? J Fält

  2. Vilket oerhört känslosamt inlägg detta var. Jag hoppas att du Lokföraren står ut med korkade inlägg från oss(mig) amatörer ytterligare i 5 år för jag som läsare av denna blogg känner att jag får reda på en hel del som påverkar mig och mina anställda.

    Jag har aldrig träffat dig, än mindre pratat med dig men jag tycker denna blogg fyllde ett stort tomrum när Ulf Nyström slutade med trafikbloggen även om denna inte är lika intensiv.

    Så fortsätt skapa debatt även du och jag inte har samma väg till målet att vi kunder ska få fram våra produkter med järnväg till de byggen jag är på.

    Än en gång: Tusen tack för en trevlig blogg.

  3. Asså…. jag följer bara TVÅ bloggar i hela världen – den ena för att jag är ansvarig för att den ska funka (IT-relaterat alltså) – och så denna blogg. Så … ja – kör på. Jag tycker om känslan – det du skriver om hur det är, att vara lokförare och hur det funkar – allt runt omkring. Önskar själv (idag) att jag kunde köra tåg men det är försent för det (modelltåg funkar förstås). IT-nörd blev det så nu får det blir uppdrag hos olika trafikbolag på den kanten istället. Kanske.

  4. Självklart vill vi följa din (vår) blogg, och dela, samtycka eller inte alls samtycka om dina åsikter. Gläds med dig att du fått glädjen tillbaka, det unnar jag dig, kämpa på! Lika roligt att läsa dina personliga funderingar, som att läs tunga politiska inlägg!

  5. Kul att du mår bättre nu Jonas! Jag hoppas verkligen att man kommer kunna läsa inlägg från dig i minst 5 år till! Jag kommer i alla fall följa denna blogg så länge den finns!

  6. Jag följer bloggen flitigt, och vad som händer.
    Visst kan mina frågor ibland vara kritiska, men i övrigt är jag en sympatisk och trevlig herre.
    Skönt att du mår bättre, och jag ser fram emot ytterligare år av trevliga inslag från dig. Må nu väl och ha det så bra.
    Mvh Gerrit Söderberg Blädinge SSB km 443 vid uppspåret.

  7. Din blogg är oerhört viktig för att vår lilla bransch ska hålla sig frisk! Jag läser alla dina inlägg met stort intresse. Och vill du slippa mörkret är du välkommen att börja följa Djurgården istället 😉 😛

  8. Såklart jag fortsätter följa dig!

    Jag har inte heller träffat dig, men eftersom du är från Karlshamn, så känns bloggen som lite ”hemmaplan”, pappa var lokförare i Sög tills SJ drog in på lokpersonalen,och han blev förflyttad till Nässjö. ”Förvisningsort lika kallt som Sibirien” som han sa. Han hade gärna stannat i Sölvesborg. Lika intressant är det att läsa hur järnvägen funkar (och tyvärr ofta inte funkar) nu för tiden. Jag håller kanske inte med om allt, men i valet mellan outnyttjade pågatåg eller ett nedmonterat Blekingesjukhus, skulle jag välja sjukhuset. Även om jag personligen hellre åker Pågatåg än Øresundståg om jag åker till Kristianstad. Men det är jag det. 🙂

  9. Ett stort för alla trevliga stunder och intressant inlägg. Hoppas du fortsätter länge. Gillar blandningen nyheter och vardag.

  10. Din blogg är en del av min vardagliga rutin. Blir lika glad varje gång det kommit ett nytt inlägg. Så hoppas på en lång fortsättning.

  11. Tack för alla vänliga ord! Jag är glad att ni finns där ute i cyberspace. Och ni behöver absolut inte hålla med mej i allt jag skriver, lite mothugg är alltid uppfriskande och tar debatten framåt.

    • Ja nu blickar vi framåt och som sagt, vi finns där för dig. Ser mycket fram emot mer bilder och inslag från Karlshamn, då bangården nu framöver kommer fyllas till bredden av de ökande volymerna. Ha en bra dag.
      Mvh Gerrit i Blädinge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s