Läget akut: ”Det finns inga lokförare”

91c1a43c1600a658_800x800arTågkompaniet, som ansvarar för Tåg i Bergslagen, har drabbats av mycket svår lokförarbrist. Flera avgångar har den senaste tiden tvingats ställa in. Företaget skriver i intern information att läget är ”extremt”. Tågkompaniet berättar att man söker med ljus och lykta efter lokförare, men att det inte finns några att få tag på. Inte ens bemanningsföretagen har kunnat bidra. ”Vi har annonserat i alla vanliga kanaler inklusive sociala medier och webbplatser. Vi har sökt via Arbetsförmedlingen och via de skolor som utbildar förare. Vi har kontaktat alla som sökte jobb på Norrtåg och som inte fick jobb där och erbjudit tillsvidareanställning på TiB. Vi har också kontaktat bemanningsföretag för att täcka det akuta personalbehovet över sommaren men ingen har personal att hyra ut. Det handlar inte om pengarna – det finns helt enkelt inte folk. Nu känns det lite som om vi har provat alla tänkbara alternativ. Vi är i det läge vi är och det måste vi jobba utifrån”, skriver Tågkompaniet.

Den här bloggen har i flera inlägg berättat om den akuta lokförarbristen som råder på många håll i landet. Trots bristen tvingas det största utbildningsföretaget, Transport Competence Center, ställa in en kurs i Huddinge, eftersom järnvägsbranschen inte kan garantera praktikplatser åt eleverna. När det gäller Tågkompaniet menar man att det stora problemet är att SJ tar över TiB-trafiken i december och att nya lokförare därför inte vågar börja i företaget. ”Ja, det är inte mycket positivt i det här, faktiskt nästan inget alls. Det är lätt att förstå att det är en tung sommar. Men det finns en sak som är viktig att komma ihåg. Vi har inte försatt oss i den här situationen för att tjäna pengar eller för att jävlas med SJ eller våra kollegor och medarbetare”.

Lokförarjakten har pågått sedan i januari. Tågkompaniet gick in i det nya året med ett underskott av tre förare. Rekryteringen gick trögt. Inför sommaren blev det ännu värre. Åtta personer behövde nyanställas, men företaget fick bara tag i fyra. Under våren valde dessutom sju lokförare att säga upp sej, eftersom de fått anställningar i andra järnvägsföretag. ”Det är mycket som har gått oss emot. Vi har jobbat intensivt med att hitta ersättare till de förare som slutat, tro inget annat, men fram till nu har vi inte varit lyckosamma. Vi är i dag i en sämre situation än vi varit på mycket länge vad gäller bemanningen”, skriver Tågkompaniet.

Tågkompaniet bildades 1999 för att ta över nattågstrafiken på övre Norrland. Företaget har skött TiB-trafiken sedan i augusti 2004, den första tiden som underentreprenör åt SJ. I den senaste upphandlingen vann dock SJ tillbaka affären och tar över trafiken i december. Tågen rullar på sträckorna Mora-Borlänge, Gävle-Storvik-Falun-Borlänge-Ludvika-Örebro-Hallsberg-Mjölby, Gävle-Storvik-Avesta/Krylbo-Örebro-Hallsberg, Ludvika-Fagersta-Västerås samt Örebro-Hallsberg-Laxå. Fram till 2011 rullade också TiB-tåg på den så kallade Västerdalsbanan mellan Borlänge och Malung. Trafiken lades ned, bland annat på grund av införandet av det nya säkerhetssystemet ERTMS. Ombyggnaden av fordonen skulle enligt Tåg i Bergslagen kosta 20 miljoner kronor. Tågkompaniet ägs sedan 2007 av norska NSB. Nästa månad tar företaget över Norrtågstrafiken.

Annonser

28 thoughts on “Läget akut: ”Det finns inga lokförare”

    • Hur då menar du? Varken statliga SJ AB, GC eller Stockholmståg KB som alla är statliga har viljan att tillhandahålla handledare i den omfattning det behövs. SJ (det gamla verket alltså) utbildade i stort sett inga nya förare under mängder av år från mitten av 80-talet fram tills dess att lokförarbrist plötsligt var ett faktum. Staten är de som tillhandahåller medlen för YH-utbildningarna men de vill inte anslå dessa. Arlanda Express däremot (helt privat) tar emot mängder av LIA-elever men tyvärr är deras körning inte så värst utvecklande, särskilt inte för de elever som redan har haft en LIA.

      Det finns många som bara pekar finger mot avregleringen men som glömmer vem som egentligen står i kulisserna, dvs staten. Det som snarare är relevant är varför det är så hopplöst svårt för ett järnvägsföretag att göra vinst. Där har staten bäddat så pass för åkerinäringen att ingen längre kan konkurrera rälsbundet såvida det inte rör sig om riktigt stora tunga upplägg.

      • Det är inte brist på LIA-platser hos GC, SJ eller STAB som gör situationen akut just nu på Tågkompaniet.

        Systemet med upphandling skapar två problem. Dels att företagen för att vinna ett anbud ofta måste skära i personalens villkor, med missnöje som följd.

        Dels att de som tar över inte på förhand vill garantera varken behållen anställning eller villkor för den personal de tar över.

      • Lokförare har överlag väldigt bra villkor och tveksamt om de har blivit sämre av upohandlingar. De som sköter sig sämst med villkor är de statliga framförallt Gc och det är inga upphandlingar som styr det

      • …och då förtjänar det att påpekas att det knappast är inhemsk åkerinäring som gynnats. Svenska chaufförer och åkare är snart rödlistade och utrotningshotade medan polacker, rumäner och bulgarer frodas på svenska vägar. Ofta för rena svältlönen.

      • Jag vet inte hur det är på SJ och Stockholmståg , men GC har internutbildning av förare som också skall handledas

      • Littera69: Som redan har sagts så är det knappast som så att branschen generellt sett har försämrat förarnas villkor sedan upphandlingarna. Kvartstid och anciennitet har snarare försvunnit på många ställen (eftersom branschen kan vara rörligare nu än när allt var SJ) och lönerna har utvecklats betydligt mycket bättre. GC och SJ AB är bland de sämsta i löneligan som du kanske vet.

        Att jag nämnde handledarbristen hos några statligt ägda operatörer var naturligtvis inte för att beskriva de direkta orsakerna bakom TKAB:s förarbrist men du valde att missförstå det så. Det var för att understryka att de statliga alternativen knappast står för någon bättre förebild i de tider som råder.

        Myten om att staten var eller skulle vara ett så bra alternativ för att järnvägen skall funka är överdriven men ändå så omhuldad. Det är ju samma stat som sitter och är handlingsförlamad i kulisserna redan i dagsläget så vad är oddsen för att den plötsligt skulle göra bra ifrån sig om den fick företagsansvar ner till minsta skruv? Om järnvägen tillåts kosta det den behöver kosta så kan man ställa hårdare krav på upphandlingar och leverantörer.

  1. Dom har fan inte ens försökt. Om dom vill ha folk får dom fan betala! Deras annonser är oseriösa eftersom alla vet att dom tappat trafiken. Sluta sprid ren ”skit” ”lokföraren” Dom förtjänar att sakna förare!

    • Skit? Ja, det får stå för dej då. Jag ser detta som en intressant nyhet, apropå den senaste tidens debatt om lokförarbrist. Dessutom tycker jag nog att det verkar som att Tågkompaniet faktiskt försökt hitta nya förare.

      • Det va en jättebra nyhet! Inte alla är med i djungeltrumman så det är skönt med lite koll på omvärlden. 🙂

    • Jodå, det har dom visst. Problemet är nog att rykten om företaget sprids mycket fortare än annonserna. Det sista håller jag dock med dig om.

  2. Den stora frågan är varför har folk slutat där? Kanske vill inte personalen jobba 14 timmarspass, med, 7 timmar arbetstid, resten två långa obetalda raster och liknande galna turer. Kanske vill personalen inte att schema och fridagar, ändras med en veckas varsel, med jämna mellanrum. Kanske skulle man uppskatta att schema, turer, veckoutlägg, stämmer med varandra. Kanske skulle det uppskattas om man slapp köra tåg utan ombordare, och med fungerande Mobisir, och dessutom få skit om man inte vill framföra sådana tåg av säkerhetsskäl. Skulle vara trevligt att ha sitt tåg med fungerande toaletter. Nä det här har tågkompaniet satt sig i själva! Och man har dessutom sagt upp personal (via telefon) av märkliga anledningar. Människor som jag anser skött sitt jobb, men som haft synpunkter på att saker inte fungerat. Många i personalen har skaffat hemliga mobilnummer för att slippa att det rings hem alla tider på dygnet, för att administration har misslyckas att få ihop turer, tåg och personal. Allt detta har fått till följd att både ombordare och förare blivit långtidssjukskrivna för utbrändhet och många försöker ta sig därifrån. Internt gick företaget ut med att dom var bästa järnvägsarbetsgivaren…. Det är lätt det sämsta företaget jag arbetat på under alla år.

    • Bättre framförhållning hade nog löst den värsta krisen. Vad jag hört fick nya förare endast skriva på för anställning över sommaren, trots att behovet kvarstår även efter semestern. Man erbjöd utköp av semester, men detta först då sommaren redan börjat och folk redan planerat sina ledigheter. Hos SJ brukar man göra klart detta redan inför semestersökningen.

      I övrigt är min erfarenhet av Tågkompaniet inte lika negativ som din, men visst finns det mycket som fungerar långt ifrån bra.

      • Det är TKAB:s standardmodell att köra med ”förlängda provanställningar” och endast erbjuda nyexaminerade förare sommarvikariat. I en situation där det råder extrem förarbrist och andra företag t o m anställer lokförarelever innan de har slutfört utbildningen blir en tillfällig anställning över sommaren och ”vi får se sedan” kanske inte så attraktiv…

  3. Det enda positiva i det hela är väl att många av TIB avgångar har så få resenärer att de ryms i en stor taxi. Senast jag åkte en tisdag i juni var vi 5 resenärer mellan Ludvika och Borlänge…

    • Skulle det vara positivt?
      Inga resenärer = Inga biljettintäckter = Inga inkomster.
      Och i det här avreglerade kvartalskapitalistiska järnvägssverige innebär det i förlängningen att det inte kommer att finnas några pengar hos operatören till att betala lön till förar’n och ombordaren.
      (Den kamerala personalen klarar sig då dom inte berörs. Dom bär ju inte uniform…)
      Har du aldrig undrat varför det just kan vara så glest med resenärer mellan Ludvika och Borlänge?
      Svaret är politisk lekstuga.
      De ledande politiska krafterna i Örebro län har visat dådkraft och deklarerar stolt för den församlade och ivrigt jakande pressen att man nu minsann har skapat mycket bättre järnvägsförbindelser åt invånarna som nu har mycket bättre möjligheter att ta sig till världsaltets mitt !
      (Läs Örebro).
      Detta ordnas lätt med dubbelt så många avgångar. Klart !
      Problemet är härmed löst för politikern som kan börja räkna på hur utspetet kan tänka sig förräntas till nästa valrörelse.
      Verkligheten är dock lite mer komplicerad.
      Dubbelt så många avgångar innebär alltså:
      – Dubbelt så många fordon .
      – Dubbelt så mycket ombordpersonal.
      – Dubbert så många tågrörelser.
      Dock fortfarande med lika många resenärer som tidigare.
      Till råga på allt så sinkar alla dessa nord och sydgående tåg varandra per automatik vid nästan alla möten (Ludvika, Kopparberg och Lindesberg) varför upprätthållande av rättidigheten i det närmaste omöjliggörs.
      Sen undrar folk varför tågen är tomma och inte går i tid.
      Men det hade dom där som bär uniform ute i terränglådan räknat ut i ett tidigt skede, men deras åsikt räknas liksom inte…
      Tjolahopp !
      (Som Täppas Fogelberg brukar säga när något tenderar att bli obekvämt i SRs ”Ring P1″…)

  4. Erbjud marknadsledande lön (eller väldigt nära), och bra förutsättningar (fordon, trafikledning, schema osv) så står jag till förfogande att köra åt er 👍 Förare finns, men något positivt i den här sörjan som kallas avreglering är ju att det finns flera olika arbetsgivare att välja emellan för oss förare.

  5. Vart är vi på väg igentligen. Företag och myndigheter kör skiten ur sin personal, vrider ur dom som en disktrasa. Hotar och avskedar och samtidigt upprepar sina värdeord och fina policis, med en dåres envishet. – Allt är så bra, vi är bästa arbetsplatsen och vi har nöjdaste kunderna! Men vi vet att verkligheten ser annorlunda ut. Fråga dom som står på plattformarna i Laxå, Frövi och Lindesberg, tidigt på mornarna och väntar på tåg som inte kommer. Fråga dom som blivit misshandlade, fått inbrott, fått bilen stulen. Där uppklarningsprocenten, är just det, procent. Dom som orkar stanna kvar på arbetsplatserna, gör bara det dom måste, för att orka med. Man skickar hela tiden vinklade frågor och undersökningar till ”kunder”, för att kunna visa hur bra allt är på pappret. Men det är ingen som vill veta vad produktionspersonalen tycker om vad som kan göras bättre, och dom vet ju faktiskt hur verksamheterna fungerar i verkligheten, eller hur det inte fungerar.
    Jag inledde med – Vart är vi på väg. Och då blir nästa fråga – Vart ska det sluta.
    Lärarna hoppar av, poliserna slutar, undersköterskor, sjuksystrar, barnmorskor, listan kan göras lång. Men vart ska alla människor ta vägen, vad ska vi jobba med som bara vill få verktyg och möjlighet att göra ett bra jobb.
    Vill vi ha det så här? Vem har bestämt att det ska vara så här? Marknaden, politiker, EU?
    Tredje frågan är – Kommer det att bli värre, finns det någon motkraft, har vi något allternativ?

    • Under de åtta år jag jobbat för Tågkompaniet har jag upplevt många saker som inte fungerat. Innan var det någorlunda, men vi är många som upplevt att det efter att TIB-trafiken vanns av SJ gått rejält utför.

      Fordon får gå i trafik under flera dagar trots att de rullat ut från verkstaden med fulla toatankar eller högtalaranläggning som inte funkar alls. På mer seriösa bolag är det stoppande fel.

      Avtal som inte följs. Man försöker till exempel hela tiden lägga skuld på de som håller på sin nattvila med kommentarer som -Jaha, men vad tycker DU vi ska göra då? Du förstår väl att vi inte kan ställa in bara sådär?

      På grund av den dåliga personalpolitik som signaturen ”Förarn i Mellansverige” delvis beskriver i ett annat inlägg så väljer fler och fler att inte jobba övertid för att rädda den enormt dåliga sits som ledningen satt sig själva i och som åkande personalen då tydligen ska rädda. Man valde till exempel att skicka hem alla timmisar i december 2015 trots att det var underskott på flera åkstationer!

      Det råder stor frustration då lokala chefer i många fall sedan något år tillbaka helt enkelt skiter i att svara på mail med konkreta frågor. Men man kan på intern-tvslinga vecka efter vecka håna personalen genom att berätta hur bra man är, att målen är bästa arbetsplatsen, ett lönsamt företag och kundens favorit.

      Det finns ingen fungerande kamratstödjarorganisation. Man gjorde ett försök till åtgärder då man höll en kurs ett tag innan julen 2015 men den andra dag som ingår i utbildningen har inte blivit genomför ännu. Enligt uppgift från de kollegor som började på kursen har de allesammans mejlat berörd chef vars enda svar varit att ”vi ska titta på det”.

      Listan kan göras lång…

      • Alla arbetsgivare försöker köra med så liten bemanning som möjligt. Det är helt naturligt. När det blir brist räknar man med att lokförarna frivilligt ställer upp och arbetar extra. När bristen blir så stor att frivillig övertid inte räcker eller ens är möjlig, finns det alltid folk i organisationerna som ska försöka lösa sin egen situation genom att pressa lokförare till att bryta mot arbetstidsbestämmelser. Vi lokförare måste erkänna att vi är en del av problemet, för allt för många av oss tar på oss tjänstgöring vi inte borde göra med hänvisning till arbetstidsbestämmelser och trafiksäkerhet. Härigenom vänjer vi arbetsgivarna med att allt löser sig, istället för att problemen med en allt för snäv bemanning synliggörs. Personalplaneraren kan stolt visa för sin chef att situationen lösts. På personalavdelningen kan man stolt visa för sin chef att bemanningen räcker. Ja alla är nöjda och glada utom lokförarna, men vi nöjer oss med att gnälla för att i nästa sekund återigen ta på oss arbete vi inte borde. Lokförarens arbete innefattar ett mycket stort ansvar. Vi måste kunna hantera ansvaret och den press vi kan ställas inför i olika situationer.

        Självklart ska en arbetsgivare kunna räkna med att personalen ställer upp när det kniper, men när personalen börjar ställa upp i strid med arbetstidsbestämmelser och trafiksäkerhetsaspekter är lokförarna inne på en farlig väg. Lokförarens ansvar för säkerheten vid tågfärden är mycket långtgående och vid olyckor och allvarliga tillbud kontrolleras alltid hur lokföraren arbetat.

        Lokföraren arbetar ensam och det kan vara svårt att alltid veta vad som gäller när man sitter i hytten och arbetsgivaren ringer för att försöka pressa lokföraren till extra arbete. På SJ har Seko tagit fram ett häfte som vi lokförare kan ha med oss i vår lokförarväska och snabbt plocka upp som stöd. Häftet täcker inte alla möjliga situationer, men väldigt många. Innehållet är ganska generellt och det borde räcka med ganska små anpassningar för att kunna gälla på andra företag. Be gärna er fackförening ta fram ett motsvarande häfte utifrån denna mall

        http://blogg.sekosj.se/wp-content/uploads/2013/12/Lokforartips131203.pdf

  6. Problemet ligger i att så som systemet är uppbyggt har tågkompaniet inget att leva för. Inga upphandlingar i pipen, och det man har löper ut eftersom någon annan ska köra.

    Samma problem ser man med Stockholmståg och deras lia-platser. Varför ska de göra det lättare för konkurrenten som tar över och behöver förare till citybanan?

    Systemet måste ändras eller någon form av straff komma till.

    • Problemen har funnits där redan innan man förlorade TIB-trafiken men efter att resultatet kom har de ökat i antal. Norrtåg kommer att ingå i TKABs nät från augusti, men i övrigt är det inte mycket att hämta.

    • Straff för att man som företag inte tillhandahåller och bekostar tjänster som någon annan får nytta av, där kan man kanske förutse vissa svårigheter?

      Problemet som jag ser är att det övertagande företaget inte på förhand vill binda upp sig till att garantera varken anställningar eller villkor utan ser inrangeringsförhandlingarna som en möjlighet att skära ner på kostnader.

      Exemplet Veolia Öresund är ännu värre. Där hade företaget redan verksamheten och körde på ett befintligt kollektivavtal som förhandlats fram.

      Sedan vann man nytt anbud för samma verksamhet och hade redan i anbudet räknat med att ge sämre villkor till den egna personalen än de redan hade. Själva definitionen på avtalsdumpning.

      Vi får kanske rikta in oss på att slopa de lokala avtalen ute på bolagen och ha ett branschavtal som definierar allt, även löner och tillägg. Då slipper vi långrandiga inrangeringar och anbud som vinns genom att dumpning av löner och villkor.
      Mer rättvist också inom kåren att alla har samma, oavsett vilket bolag man jobbar för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s