Råttan i rälsbussen

DSC_0075Råttan i pizzan har nog alla hört talas om. Men råttan i rälsbussen? Nej, den storyn tror jag är okänd för de flesta. Till skillnad från Klintbergaren påstås den också var sann. Det intygar en kollega som aldrig sprider osanningar. På det sättet är han helt unik för att vara lokförare. Jag vet ingen annan yrkeskategori som har så lätt för att lägga till, dra ifrån, missförstå eller fantisera som just lokförare. Kanske blir man lite ding i kolan och får hjärnspöken av all ensamtid och alla fungeringar i loket?

Hursomhelst. En motorvagnsförare körde en gång en Y1 till sin slutstation. Spåret slutade med en stoppbock, så för att kunna köra vidare, med arbetspassets nästa avgång, var han tvungen att byta förarhytt. Han gjorde som han gjort tusen gånger tidigare. Bromsade ned den italienska kvalitetsvagnen med D3an, låste bromsen, vred aktiveringshandtaget ett halvt varv och tog loss det. Han släckte frontbelysningen och la alla reglage rätt i förarbordet. Han lyfte till och med in backspeglarna. Han stängde dörren bakom sej och började traska genom tåget. I den ena handen bar han sin lokförarväska, i den andra kaffemuggen och några tekniska prylar som han behövde när han skulle köra tåget från det anda hållet.

Motorvagnsföraren var lite stressad. Han hade blivit sen med tåget han just kört, och skulle vända tillbaka efter bara tio minuter. Nu var det inte många minuter kvar till avgångstid. Resenärerna gjorde som resenärer gör. De går på och av samtidigt, huller om buller. De trängs och knuffas och svär i mittgångar och vestibuler. Att vänta tills alla klivit av, med sitt bagage och sina barnvagnar, och sedan ta plats är tydligen en alldeles för svår teknik att lära sej. Men denna gång kanske de var ursäktade. Det ösregnade och blåste utanför Y1an. Det var därför som vår vän motorvagnsföraren valde att ta vägen genom tåget, istället för den utanför, via perrongen. Uniformsjackan hängde dessutom kvar i den andra hytten.

Kollegan nickade igenkännande åt några pendlare. Han trängde sej framåt. Plötsligt kom en stor råtta springade i mittgången. Han reagerade reflexmässigt. Råttan hade nog sökt skydd för ovädret, men i hans vagn skulle den minsann inte bli långvarig. Han måttade med den grova kängan i storlek 44 och stampade till så den hördes i hela vagnen. Fullträff! Kollegan kunde nästan inte förstå att han lyckades på första försöket. Han stirrade lite förvånat på den nu stendöda råttan och kände en viss stolthet sprida sej i kroppen. Då hörde han en ung tjej snyfta från ett hörn:

”Min råtta…”

Advertisements

5 thoughts on “Råttan i rälsbussen

  1. Råttor är ett sattyg att ha på tåg.

    När jag skulle åka hem från Tanum en dag 1998 satt jag och stirrade ut över den fina naturen som Bohusbanan erbjuder.

    På tåget i Dingle klev en söt tjej ombord som fick min uppmärksamhet och vi utbytte lite blickar.

    Efter ett tag kröp det fram en råtta ur hennes jacka och det är nog första gången jag mordhotat någon. ”Dit men inte längre” sa jag med darrande röst.

    Hon var helt oförstående för i hennes ögon var det världens gulligaste vän medan jag saknade katten i Varberg.

  2. Historien är alldeles sann. Händelsen utspelade sej i Malung.
    Jag kände den föraren, han är pensionär nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s