Åsen var platsen vi älskade att hata

DSC00308xStrax rullar det sista tåget över Hallandsåsen. Det sker när resandetåg 11110 om några minuter lämnar Ängelholm klockan 0.14 och ankommer den gamla stationen i Båstad 0.36. Därmed är en lång epok över. De första tågen rullade nämligen de 17 kilometerna över åsen redan 1885. Det är 130 år sedan. Det har respekt med sej. Ändå kan man säga att den otroligt vackra banan – som sträcker sej från Förslöv i söder, via Grevie högst upp, till Båstad i norr – fått leva på lånad tid. I de första planerna var det sagt att tunneln genom Hallandsåsen skulle stå färdig 1997. Så blev det aldrig, som bekant. Problemen har varit otaliga och kraven på att stoppa bygget nästan lika många. Det är först nu, om några veckor, som tunneln äntligen kan invigas. Att tågtrafiken stängs av redan i natt beror på att den nya sträckningen ska kopplas ihop med den gamla.

Hallandsåsen var platsen som vi lokförare älskade att hata. Det kan tyckas lite motsägelsefullt. Vackrare bansträckning får man leta efter. Järnvägen slingrar sej brant uppför, genom det skånska landskapet. Genom skog, åkrar och dalgångar. På vissa ställen är utsikten bedårande. På våren och sommaren log Hallandsåsen sitt allra bredaste leende. Det var en ren njutning att få köra tåg på Västkustbanan. Men framåt oktober började saker och ting att förändras. Åsen vände oss lokförare ryggen. Det dåliga humöret brukade hålla i sej i en månad eller två. Det kunde bli en ren mardröm att ta sej upp till Grevie. Framförallt med godståg. Det behövdes inte så många ton i kroken för att det skulle bli problem. Otaliga är de tåg som fastnat i backarna. Lokförare under tre århundraden (!) har slitit sitt hår. För utomstående är det svårt att förstå hur halt det faktiskt kan bli på ett järnvägsspår. Men vi lokförare vet. För oss är lövhalka ingenting man skämtar om. Fråga bara den stackars kollegan som brakade in i en stoppbock i Sala för ett par veckor sedan.

Själv har jag genom åren kört hundratals tåg över Hallandsåsen. Första gången var på hösten 2005. Jag, Den Vimsige och ytterligare några SJ-kollegor blev övertaliga i Karlskrona och förflyttades till Helsingborg. Där fick vi utbildning på Öresundståg. Med dessa X31or var det aldrig några problem att ta sej över åsen. Det var det egentligen inte heller när jag började på TGOJ, trots att godstågen från Göteborg till Helsingborg ibland kunde väga upp till 1300 ton. Anledningen var förstås att vi i princip aldrig drog tågen med Rc-lok, utan med tunga, sexaxliga Ma-lok. Oftast Ma 965 eller 966. Handhavandet av Ma-loken var lite speciellt när vädergudarna började bråka. Någon slirbroms fanns inte, så man fick uppfinna en egen. Bromstryckvakt från och lokbroms till fungerade utmärkt. Om det inte hjälpte att parera slirningarna med lokbromsen, så gällde det att sanda. Pådraget ville man inte gärna dra av. Det var den absolut sista utvägen.

Otaliga är gångerna jag stått och väntat på mötade tåg i Vejbyslätt och Båstad. Med 43523 brukade man börja närma sej Hallandsåsen framåt midnatt. ”OP” i förindikatorn i ATCn betydde att det var stopp längre fram. Då visste man att det var fara och färde. Tågmöte på gång alltså. Jag brukade stanna vid infartsignalen till Båstad Norra, för att på så sätt hinna få upp farten innan den värsta stigningen började. Det kunde också vara en bra idé att värma hjulringarna lite med lokbromsen för att få bättre fäste i spåret. Jag tror aldrig att jag var riktigt nära att fastna på Hallandsåsen med Ma-loken. Som lägst kom jag nog ned i 30 kilometer i timmen en regnig och blåsig novembernatt 2007 eller 2008. Men 30 är rena raketfarten i det här sammanhanget. I sällsynta fall hände det dock att den goda lokledaren i Eskilstuna tvingades sätta in Rc-lok i tågen över Hallandsåsen. Det fanns liksom inget annat att tillgå. I normala fall var Rc-lok att föredra. Men höst, ås och tusen ton var ingen bra kombination. Vilket jag fick erfara en gång. Det var med nöd och näppe jag tog mej upp. Det tog nog en halvtimme att köra från Båstad till Grevie. Tummen värkte, sanden var slut och hastighetsmätaren hade för länge sedan slutat ticka när tåget kämpade sej fram genom den sista bergsskärningen. Puh! Det gick. Men det var inte mer heller.

Min sista tur med Ma-lok över åsen gick i december 2010. Då låg det snö på toppen. Jag knäppte några bilder med mobilkameran. Märkligt nog är detta de enda bilder jag har av Hallandsåsen. Jag brukar plåta det mesta som kommer i min väg, men tydligen inte denna fina plats. Jag ångrar dessutom att jag aldrig dokumenterade spökstationen i Båstad. Den byggdes med långa fina perronger, metertavlor och belysning. Tanken var som sagt att den skulle invigas för nästan 20 år sedan. Men så skedde aldrig. Båstad Norra stod öde och växte igen. Oanvänd och till synes bortglömd. Nu kommer stationen äntligen till användning. När tågtrafiken återuppas i december är det inte längre vid det charmiga, gamla stationshuset som tågen kommer att stanna.

När jag för två år sedan, ungefär vid denna tidpunkt på året, stod med ett Rd-lok och väntade på ett mötande tåg på den södra sidan, så tänkte jag att detta kanske blir sista gången jag får köra över åsen. Jag bestämde mej för att filma överfarten, så jag tog några plåster i förbandslådan och tejpade fast mobiltelefonen ovanpå ATC-panelen. Det hade nog funkat om det inte vore för att tåget jag skulle möta hade fått problem, och blivit stående i nedförsbacken (!) i en halvtimme. Mörkret kom snabbt, så när det väl blev min tur att köra höll dagens sista ljusstrålar på att försvinna. Det blev ingen film, vilket var synd. Detta blev nämligen, precis som jag misstänkte, sista gången jag fick möjligheten att köra ett tåg över Hallandsåsen.

Minnena är förstås många när det gäller denna ås. Jag har berättat om flera festliga händelser tidigare i bloggen. Bland annat om en kollega som en gång satt med lurar i öronen och lyssnade på en spännande ljudbok. Det var halt hela vägen upp till Grevie, så han sandade frenetiskt med sandpedalen. Det tog en bra stund att ta sej upp. Det var mitt i natten när kollegan äntligen nådde krönet. Då var inte bara backen slut, utan även boken, så han tog ut propparna ur öronen. Då gjorde han en chockerande upptäckt: han hade inte alls sandat hela vägen upp – utan tutat. Någon lömsk rackare på TGOJ-verkstaden i Eskilstuna hade bytt plats på de båda golvpedalerna…

Advertisements

11 thoughts on “Åsen var platsen vi älskade att hata

  1. Aldrig fastnat men var nära. Hade 3 km/h från strax före infarten Grevie till hela 650m tåget var inne i grevie. Snacka om svettigt

  2. Kommer verkligen sakna denna bana. Hur bedårande vacker som helst. Sällsynt i södra delen av Sverige. Ännu mer tragiskt att banan nu rivs upp helt. Kunde få användning för andra trevliga tillställningar.

    Får man ur trafiksäkerhetssynpunkt använda lurar i öronen och lyssna på musik/radio/ljudböcker? Eller är det bara upp till var och en att ta ansvar för säkerheten på sina egna vis?

    • Reglerna är, vad jag vet, inte helt glasklara. Exakt vad förväntas man höra? Att telefonen ringer? Ja, kanske. Å andra sidan bullrar vissa fordon så mycket att man ändå inte hör ringsignalen. Många lokförare använder dessutom öronproppar för att inte riskera hörselskador. Det kan ske på läkares inrådan.

  3. Hal metall?! Jodå, jag har en favoritmodell av skor som är lite som Rc-loken enligt ovan. De är jättesköna ändå tills det börjar regna. Problemen är två: de tar in vatten som en RoRo-färja med öppet bogvisir och de blir otroligt hala på blöt metall. Mycket komiska scener har utspelat sig såväl som vid nedgången till Östermalms tunnelbanestation från Birger Jarlsgatan, som entrén till ICA Kvantum i Flen. Sällskapet har påstått sig skämmas över den stumfilmsanpassade komik som utspelat sig när hörn rundats snabbt och sulorna mött blöta metallgaller… :p

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s