Periodisk risk för arbetslöshet

12143211_10207819960086286_6153579478506518048_nDen periodiska hälsoundersökningen är ingenting en lokförare längtar efter. Hur frisk man än känner sej, så är det inte säkert att man kommer därifrån med behörigheten i behåll. En kollega och god vän brukar säga att en lokförare bara är ett läkarbesök från att bli arbetslös. Han har helt rätt. I många fall är verkligheten faktiskt så kall. Det är få arbetsgivare som håller med reträttposter för avdankade lokförare. Uppfyller man inte de medicinska kraven så är alternativet ofta tack och hej och två biobiljetter. Därför är det alltid lite nervöst att ställas inför doktorns bedömning. Detta ska göras varje år, eller vart tredje år, beroende på ålder. Häromdagen var det min tur. Den här gången skulle det bli extra svettigt. Av flera anledningar.

De var i slutet av augusti som jag ringde företagshälsovården för att boka in en tid för periodisk hälsoundersökning. Nuförtiden är det lokföraren själv som ansvarar för detta. Tidigare sköttes den saken av arbetsgivaren. Min chef hade sagt åt mej att vara ute i god tid. Senaste gången jag genomgick dessa kontroller var i slutet av oktober 2012, så nu hade jag två månader på mej. Eftersom jag under september och oktober utgår från Malmö, så tyckte jag att det kunde passa med ett besök där. Feelgood har dessutom sitt kontor bara en liten bit från hotellet där jag bor. Men nej, det gick inte. Det fanns ingen tid. Det går nämligen inte med vilken läkare som helst, utan det måste vara en som är godkänd av Transportstyrelsen. Någon sådan fanns inte tillgänglig i Malmö. Däremot fanns en tid i Helsingborg. Så jag bokade den.

Natten mellan söndag och måndag tillbringade jag som tillsyningsman i d-skyddet mellan Malmö och Trelleborg. Lite snuvig hade jag varit ända sedan jag kom hem från Turkiet i onsdags. I bilen på väg till Malmö kände jag att saker och ting inte stod rätt till. Ska jag sjukskriva mej? Nej, jag tar två alvedon, så blir det nog bättre. På väg i Td-loket till Trelleborg började jag frysa, trots långkalsonger och tjock tröja. Jag letade desperat efter värmereglagen på golvet i loket. Den stackars lokförarinnan som körde Tdn klädde av sej i samma takt som jag klädde på mej och temperaturen steg. Stackars kollega. Plötsligt började jag svettas istället. Då var det bara att av med kläderna, stänga av värmen och öppna fönstret. Det fläktade skönt. Kollegan var känslig för drag och rotade fram en halsduk i väskan. Jag svepte ytterligare några alvedon. Efter en stund kändes det lite bättre.

Vid femtiden på morgonen var nattens arbete slutfört. Klockan 13.30 hade jag tid hos Feelgood. Var det någon mening att gå dit i mitt tillstånd? Det bästa vore naturligtvis att avboka tiden, men skulle jag i så fall hinna få någon ny tid innan det var för sent och de tre åren sedan den senaste undersökningen hade förflutit? Tveksamt. Innan jag somnade skickade jag ett mejl och förklarade läget. När jag vaknade kändes det lite bättre. Jag hade fortfarande inte fått något svar på mitt mejl, så jag satte mej på Öresundståget och åkte till Helsingborg. I samma ögonblick som jag klev innanför dörren hos Feelgood pep det till i telefonen. Det var ett mejl. Från Feelgood. ”Vi har avbokat din tid idag. Välkommen att boka en ny tid”. Då fick jag nästan en liten hjärnblödning. Jag förklarade läget på ett bestämt sätt för en trevlig tjej i receptionen som gick iväg och pratade med läkaren. Jodå, det skulle gå bra att bli undersökt. Förkylningen och alla alvedonen som jag ätit skulle inte spela någon roll. Som vanligt var jag orolig för hörseltestet. Hörseln har blivit sämre med åren, men jag fick godkänt den här gången också. Besöket ovanpå den lömska vågen, som alltid verkar visa fel siffror, gick också bra. Det är annars ett annat orosmoment. Sammantaget var jag frisk som en nötkärna. Jag får fortsätta att köra tåg. Åtminstone i ytterligare tre år.

Nu är det som sagt inte alla som är lika lyckligt lottade. När vänner och bekanta, som inte är lokförare, besöker företagshälsovården så ser de det som något positivt. Previa och Feelgood och allt var de heter hjälper till att lösa problem och gör folk friska. Lokförare ser det inte på samma sätt. Ingen jag känner i alla fall. Varje besök hos doktorn innebär en risk. Det finns andra yrkesgrupper som har samma problem. Piloter till exempel. Hur frisk och positiv man än känner sej, så kanske läkaren hittar ett hjärta som slår lite konstigt? Kanske försäger man sej och läkaren bedömer att man tills vidare inte är lämplig som lokförare? Jag vet att många kollegor ljuger sej blåa i ansiktet i intervjun med doktorn. Jo, jag mår så bra så. Jag sover minst åtta timmar om dygnet. Jag äter massor av grönsaker. Jag motionerar fyra gånger i veckan. Jag älskar mitt jobb. Chefen är toppen.

Själv behöver jag inte ljuga om alla de där sakerna. Eller… det skulle vara om grönsakerna då. En kollega som jag träffade förra året berättade att han faktiskt sagt sanningen till farbror doktorn, nämligen den att han kände sej lite trött. Det var dumt gjort. Läkarvetenskapen agerade med kraft. Kollegan blev avstängd från sin säkerhetstjänst. Han invände att alla lokförare är trötta. Det resonemanget gynnade inte hans sak. Långa utredningar följde. Kollegan försökte ringa till Transportstyrelsen och påtala att han nu kände sej mycket piggare. Den gubben gick inte heller. Istället blev han kallad till en expert på sjukhuset i Lund. Man gjorde mätningar av hjärnaktiviteten och en massa andra undersökningar. Det tog ett år innan vår vän lokföraren fick börja köra tåg igen. Först då hade läkarna kommit fram till att det inte fanns något fel på honom. Han var nog bara – lite trött. ”Det var ju det jag sa från börjar”, suckar kollegan.

Trötta lokförare är alltså inte bra. Det kan man ju förstå att läkarna anser. Och säkert resenärerna också. Så finns det då inga trötta lokförare? Jo, det kan jag garantera att det gör. Många dessutom. Det finns inte en enda kollega i det här landet som inte någon gång varit så trött att han varit på väg att falla ur stolen. Men anledningen är inte medicinsk. Det beror helt och hållet på arbetsgivarnas sätt att konstruera och kombinera olika typer av arbetspass. Här måste facken också ta sin del av ansvaret, som varit med och godkänt nuvarande arbetstidsbestämmelser. Folk som inte själva arbetar inom järnvägsbranschen har svårt att förstå resonemanget. Skiftjobb som skiftjobb, typ. Nej, så är det inte. Det vore en sak att arbeta förmiddag en vecka, eftermiddag en annan och kanske natt en tredje. Som lokförare kan man göra allt det där inom loppet av några dagar. Vi kan ta ett enkelt exempel. En inte helt ovanlig kombinaton av turer kan se ut så här. Måndag/tisdag: 13.07-02.12. Tisdag/onsdag: 23.58-11.15. Exakt hur ska man förlägga sovtiden för att inte bli trött under onsdagsförmiddagen? Det går ju inte. Det är omöjligt. Arbetsgivarna gör det lätt för sej. ”Du är ditt eget skyddsombud, är du trött så får du ringa och säga att du inte kan köra”. Det låter ju bra. Kollegor som gjort detta möts dock av minimal förståelse. Tvärtom vittnar många om hur de blivit inkallade till chefen, som frågasatt om man är lämplig som lokförare. ”Olsson borde kanske se sej om efter ett annat jobb om han inte kan hantera arbetstiderna”.

Den trötte lokföraren som jag berättade om tidigare i det här blogginlägget hade tur. Hans arbetsgivare kunde ordna ett kontorsjobb under tiden han var fråntagen sin säkerhetstjänst. Förr, på SJ-tiden, var detta inget problem. Det fanns gott om jobb inom verket som kunde fungera som reträttposter. Idag, i den avreglerade och konkurrensutsatta verkligheten, ser bilden helt annorlunda ut. Bolagen är ofta så små och slimmade att det helt enkelt inte finns plats för en lokförare som inte får köra. Tålamodet är kanske inte heller det bästa. Det handlar trots allt om ekonomi. Det finns exempel på lokförare som fått sparken, eftersom utredningar och tillfrisknande tagit för lång tid. Det vill säga mer än någon månad. Här tycker jag faktiskt att våra fackföreningar har en viktig roll att spela. Det måste finnas någon form av skyddsnät för oss lokförare. Det är en viktig fråga som borde drivas hårdare.

Annonser

16 thoughts on “Periodisk risk för arbetslöshet

  1. Att skyddsnät saknas borde kunna vara så väl en hälsorisk som en säkerhetsrisk. Om man är rädd att bli arbetslös kanske man inte är helt ärligt varken mot sig själv eller läkaren?

    Kan leda till att man inte får vård i tidigt skede eller jobbar trots att man egentligen inte är lämplig för säkerhetstjänst.

    Håller med om att detta är en fråga som borde drivas hårdare av fackförbunden och egentligen också seriösa arbetsgivare (som ju annars riskerar personal som i hemlighet är sjuka).

    • En vän till mig sökte sjukvård för att synen plötsligt försvann. H*n sa att det gick att få ett så kallat ”reservnummer” istället för att uppge personnummer så att det var rena papper om transportstyrelsen skulle få nys om det. Tydligen så var det ingen fara sa läkaren.
      Personligen så funderade jag på om det verkligen var så bra, men samtidigt så kan en del av mig förstå att h*n gjorde så.

      • En annan kollega gick till vårdcentralen eftersom han hade högt blodtryck. När doktorn frågade vad han jobbade med, så sa han ”på kommunen”.

    • Att vara rädd för att bli arbetslös under arbetet är också en hälso- och säkerhetsrisk. Facken måste göra sin sak och försöka påverka arbetstiderna sett till vilken typ av människa lokföraren är. Det finns förare som älskar natturerna och de som älskar mer humana och familjära dagtidsturerna. Kan man vara bra på att matcha rätt tur med rätt förare har man lyckats. Men det är bättre man förklarar läget och är ärlig. Det hela kan ju sluta med en tragisk olycka med flera andra oskyldigt döda som utgång. Det vill väl varken förare, arbetsgivare eller facket vara med om. Då måste man också förebygga det.

  2. Det var det bästa jag har läst på länge! Helt enig! För övrigt kände jag igen mig alltför väl i din beskrivning av ditt läkarbesök…

  3. Även jag håller med dig i precis allt. Helt livrädd för hörseltestet. Facket bryr sig inte ett dugg i vanlig ordning. De verkar mest vara intresserade att bråka med arbetsgivarna istället för att lyssna på medlemmarnas åsikter.

  4. Det där j-a hörseltestet alltså, ju mer nervös man blir desto sämre hör man. Sin egen puls hör man men inga pip…
    Kompisen var nyss där och hörde knappt något, trodde han blivit helt döv. Då hade sköterskan ställt in en extra låg nivå för hon såg att han hörde så bra förra gången. Hyggligt. Skaplig nervpress där några minuter.

  5. Loss of license har facken försökt få fram och hittills har det inskränkt sig till en månads extra uppsägningstid när de ”personliga skälen” hänför sig till att man inte kan ha säkerhetstjänst.

    Det är ett resultat som oftast överträffas ändå i lokala förhandlingar där det är sällsynt med lägre än sex månader och att orsaken till uppsägningen ändras till arbetsbrist.

    Det är minst sagt magert ett magert resultat och jag tror man måste rikta in sig på en statlig lösning med obligatorisk försäkring.

  6. Det är ju alltid lätt att gnälla på facket i såna här lägen. De som gnäller mest brukar dessutom inte vara medlemmar, eller så har de bytt från det största facket till ett mindre fack utan nåt att säga till om. Att ta reda på hur mycket facket jobbar för att få fram ett Loss of License avtal är det ingen som gör. Att det är arbetsgivaren som äger hela frågan är det heller ingen som vill förstå, facken kan ju bara be arbetsgivaren att ställa upp på detta, svaret brukar oftast vara att vi ska stå tillbaka i lön eller favoriten: Utöka sommarperioden till maj – september så de kan få ihop sommarsemestern lättare. Att det ska fixas är alla medlemmar, och övriga gnällspikar, helt överens om, att det kommer kosta en del finns det ingen som helst förståelse för tyvärr. Hade ”facket” ägt frågan hade det redan varit klart, nu måste vi tyvärr förlita oss på välviljan hos våra alltför generösa arbetsgivare!

    • Att facket frivilligt har avstått löneutrymme för att uppnå något de egentligen redan hade visar att deras möjligheter att ordna detta är mycket begränsade.

      Frågan är större än vad arbetsmarknadens parter förmår och det behövs en generell, obligatorisk lösning.

  7. Jag kan bara uttala mig om GreenCargos schemaläggning.
    I det så kallade ”SÖM systemet” läggs tiderna först av en dator och sedan ändras dessa lite hit och dit beroende på olika saker, instruktörsuppdrag, extratåg m.m.
    Ingenstans i denna ekvation tas någon som helst hänsyn till hälsan hos personalen, ingenstans! Det är inte ens en faktor!

    Turerna var för sig synas så att dessa följer gällande regler och vissa avsteg görs men, hur dessa sedan läggs efter varandra är aldrig föremål för kontroll.
    Jag har arbetat för ett flertal arbetsgivare, både privata och statliga, både i industrin och som tjänsteman och ingenstans hyser man ett sådant ointresse för medarbetarnas hälsa.
    Detta trots att verksamheten är helt beroenda av just denna.

    Att sedan branschen står inför, eller är mitt i en mycket stor generationsväxling där nya medarbetare kommer att vara föräldralediga, VAB, m.m. plus att arbetsgivaren tar in mängder av timanställda pensionärer som kan välja vilka turer de vill köra gör att de övriga inte kan förvänta sig någon förbättring av hälsointresset från arbetsgivaren.

    Men detta ”SÖM” är ju så bra att nu skall även Hallsberg drabbas av det, arbetsgivaren är glad, man kan ju lägga ut massor med timmar på varje medarbetare. Det man inte bryr sig om är vad dessa timmar innehåller. Häromsistens var vi FEM lokförare på samma tåg som åkte norrut. Det är heller inte alls ovanligt med passåkande förare åt båda hållen. Vissa turer innehåller först taxi sedan överliggning sedan körning 55min sedan överliggning och till sist passresa hem.

    Jag förstår att man måste få firman lönsam, men detta är inte vare sig kortsiktigt eller långsiktigt hållbart.

  8. Ping: Trötta lokförare | Vägen från elev till lokförare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s