39 år senare: projektet lever

z4t320Det har varit dåligt med uppdateringar i bloggen den senaste veckan. Jag ber om ursäkt för detta. Förklaringen stavas semester. För en gångs skull har jag varit helt bortkopplad från den stora järnvägsvärlden. Häromdagen, när hela familjen varit i Mörrumsån och badat och letat efter fiskedrag, passerade vi dock över den höga viadukten i Svängsta, en dryg mil norr om Karlshamn. Den påminde mej om en gammal bild som min fotograferande lokförarkollega Bengt Gustavsson knäppte för många år sedan. Jag har visat den tidigare i bloggen, men gör det gärna igen. Bilden föreställer vagnuttagningen från Karlshamn till Ryd och Fridafors på Vislandabanan. Det är på förmiddagen fredagen den 24 september 1976. Z4t 398 och 320 kämpar sej norrut. Vagnuttagningen passerar på bron över Mörrumsån. I bakgrunden syns Facit-Haldas skrivmaskinsfabrik, som vid denna tidpunkt fortfarande blomstrade. Företaget var 1976 mitt uppe i övergången mellan mekaniska och elektroniska skrivmaskiner. Facit-Halda hade 1500 (!) personer anställda i lilla Svängsta. Företaget gick mycket bra. Tiderna skulle dock komma att förändras. Utvecklingen sprang ifrån Facit-Halda, behovet av skrivmaskiner minskade radikalt och den 14 december 1992 lämnade företaget in sin konkursansökan.

På Vislandabanan hade persontrafiken lagts ned i maj 1970. Godstrafiken skulle dock fortsätta i ytterligare nio år. Varje vardagsmorgon vid åtta-tiden lämnade vagnuttagningen Karlshamns Västra, med vagnar till pappersbruket i Fridafors och båtfabriken i Ryd. Några tåg kördes inte längre på Vislandabanan. Inte i formell mening. Vislandabanan hade klassats om till vut-bana. ”Det såg lite roligt ut när tåget passerade genom Svängsta. Vagnarna var lastade på några slags trallor”, minns Kära Hustruns pappa som 1976 arbetade på just Facit-Halda i Svängsta. Trallorna var så kallade överföringsvagnar, som behövdes för att kunna transportera normalspårsvagnarna på det ovanliga 1067-nätet.

Själv var jag bara fem år när Bengt Gustavsson knäppte bilden i Svängsta. Om min blivande kollega tog bilen raka vägen från Skånehållet så borde han ha passerat Svängstavägen 7b i Mörrum, där denne bloggare tillbringade sina första 18 levnadsår. Vad som utspelade sej på denna adress just den 24 september 1976 är oklart. Förmodligen var den blivande lokföraren i full färd med någon form av upptåg. Hans ömma moder var hemmafru och tog hand om barnen. Hon var varken kränkt eller diskriminerad över detta faktum. Hon trivdes bra med sin viktiga uppgift och hade inga planer på karriär. Kvinnofälla var ett ord som ännu inte var uppfunnet.

1979 var sista året som vagnuttagningarna rullade på Vislandabanan. Förberedelser för en breddning av banan hade gjorts. Bland annat hade flera tusen slipers bytts ut. Planen var att rusta upp sträckan för att förbinda Södra stambanan med hamnen i Karlshamn. Planerna på en breddning skrotades och på sommaren 1979 hade spåret blivit så dåligt att SJ beslutade att stänga Vislandabanan för gott. Incidenterna blev för många på slutet. Bland annat skedde ett par allvarliga urspårningar i Gungvala. Jag har svaga minnen av dessa vagnuttagningar. Det hände att vi fick stanna med bilen vid järnvägsövergångarna i Asarum eller vid brandstationen i Karlshamn. Hemma hos mormor och morfar kunde man höra när tågen var på ingång och var man snabb att klättra upp i ett plommonträd så kunde man till och med få se en skymt av loken och vagnarna. Det var då mitt järnvägsintresse såg dagens ljus. Ja, jag skulle till och med vilja påstå att det var ungefär vid denna tidpunkt, i plommonträdet, som drömmen om lokföraryrket för första gången föddes.

Idag ser platsen där Bengt Gustavsson 1976 tog sin bild helt annorlunda ut. De små buskarna har blivit till stora träd. Banvallen, som idag är omgjord till cykelbana, kan man nästan bara skymta. På den här platsen kommer det garanterat aldrig mer att gå några tåg. Eller vagnuttagningar för den delen. Däremot diskuteras fortfarande en förbindelse mellan Södra stambanan och Karlshamns hamn. Nuförtiden kallas projektet Sydostlänken och går ut på att knyta ihop Blekinge Kustbana med Olofström och Älmhult. För detta krävs cirka två mil nybyggd järnväg. Förhoppningsvis kommer Bengt Gustavsson att få möjlighet att föreviga även detta spår. Att Facit-Halda återuppstår, anställer 1500 personer i Svängsta och börjar bygga nya skrivmaskiner är nog däremot inget vi ska räkna med.

11921796_10207450582172069_639121552330286502_n

Advertisements

4 thoughts on “39 år senare: projektet lever

  1. Tänk vad det kunnat se annorlunda ut om planerna på utbyggnad av banan blivit av.
    Du fick klättra upp i ett plommonträd för att kunna se tåget, visar klart på intresset som senare resulterade i att du blev lokförare. Jag hade det betydligt lättare, bodde bara tolv meter från spåret men blev sjöman, så det kan bli.

  2. Jag är uppväxt med Volvotågen från och till Olofström. Farmor bor vid övergången innan stambanan äntras i Älmhult, man kan se när tågen passerar fotgängarövergången innan vägövergången.

    Två mil av spår och banvall krävs, men länken ska väl elektrifieras också, så då tillkommer 6 mil av kontaktledning och stolpar med tillbehör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s