Ett ovanligt dubbelseende

10156154_10153517261104994_7872699233029903968_nY3 var ett tåg som jag verkligen älskade att åka i. Framförallt var det spännande att stå bakom lokföraren på andra våningen i den så kallade dubbeldäckaren. Det var bara en tunn glasvägg som skilde förarhytten från resenärerna. Ibland hade lokföraren vaknat på fel sida och drog för ett slags draperi. Det var inte så roligt. Andra gånger kunde det hända att han – på den tiden var det bara män som körde tåg på Blekinge Kustbana – frågade om jag och kompisarna ville komma in i hytten. Då var lyckan total. Den 23 maj 1982 drog Y3 1261 den sista Kamelen genom Blekinge. Jag var bara elva år då. Ändå är minnesbilderna så tydliga. Sedan dess är det ingen som sett skymten av en dubbeldäckare längs BKB.

Men så, helt oväntat, dök det idag upp en mycket främmande fågel på Kustbanan. SJ ankom Karlshamn med en X40 under förmiddagen. Vagnen stod uppställd hela dagen innan den framåt kvällen rullade tillbaka mot Kristianstad och Hässleholm. X40 är som bekant den motorvagn som SJ idag använder i en stor del av sin regionaltrafik. Precis som Kamelen har X40 två våningsplan. En nutida dubbeldäckare alltså. Så vitt jag vet var detta första gången som en X40 besökte Karlshamn. Nästan på dagen 33 år efter det att den sista Y3an lämnade BKB. Nu undrar ni förstås varför SJ dök upp i Blekinge med en dubbeldäckare. Det är ju över sex år sedan som SJ hade någonting att säga till om när det gäller tågtrafiken på Blekinge Kustbana. Hade man kört fel? Var tåget kapat? Nej, inte riktigt. Men nästan. Dubbeldäckaren utgjorde ett chartertåg. Det var Linköpings Domkyrkopastorat som var ute på långresa. Egentligen skulle man kört med lok och vagnar, men tillgången på sådana fordon var enligt uppgift knapp i Linköping. Så det fick bli en dubbeldäckare.

När det gäller X40 så har jag aldrig själv kört en sådan motorvagn. Den tio år gamla dubbeldäckaren har varit sällsynt i södra Sverige. Men jag har åkt pass i den desto fler gånger, både på ovanvåningen och där nere. Man kan nog lugnt påstå att det var betydligt mer spännande att kliva upp på plan två i den gamla Kamelen än vad det är att besöka ovanvåningen i en X40. Å andra sidan var Y3 en imponerande skapelse. När den inte blev överhettad alltså. En resa från Karlskrona till Kristianstad tog 1973 bara en timme och 44 minuter. Idag går det snabbare, men inte så mycket som man kanske kan tro. Restiden är 1.31, trots miljardinvesteringar i såväl fordon som bana.

När SJ köpte X40 kallade man det felaktigt för företagets första tvåvåningståg. Kamelerna hade man tydligen helt glömt bort. Idag finns dock den kunskapen hos SJ. Minns jag rätt så var det i tidningen Kupé som jag nyligen läste en liten anmärkning under rubriken Våra fordon. ”Visste du att SJ körde dubbeldäckare redan på 60-talet?” Precis så var det. De första tyskbyggda Kamelerna dök upp i Sverige 1966 och sattes i trafik på sträckorna Stockholm-Mora och Malmö-Karlskrona. 1972 försvann Y3 från Moratågen och tio år senare från Karlskronatågen. Istället rullade vagnarna från Malmö till Ystad och Tomelilla men aldrig till Simrishamn. Först i maj 1990 togs de sista Kamelerna ur trafik. De flesta vagnarna skrotades under 1993, men en sparades för att eventuellt bli museifordon. Den sista Kamelen stod uppställd i Strömsnäsbruk under flera år. Vagnen hade rullat dit för egen maskin, men något intresse för att rädda den fanns inte. Vintern 1994/95 skrotades även denna vagn.

fotojanlindahl

Annonser

12 thoughts on “Ett ovanligt dubbelseende

  1. Håller med, dagens dubbeldäckare är inte alls detsamma. Minns fortfarande första gångerna man klev ombord i Hässleholm för att resa vidare mot Karlshamn. Resan startade i Uddevalla via ett byte i Göteborg åkte man via Halmstad till Hässleholm. Har även rälsbussar mellan Älmhult och Sölvesborg för att byta till tåg mot Karlshamn. Fanns många alternativ om man ville se sig omkring. Tyckte även Kustpilen tåg var fina, inte minst färgsättningen. Visste du om att X40 skulle dyka upp eller råkade du bara få syn på den?

      • Och jag som varit i Karlshamn under dagen, kunde ju fått se det med egna ögon. Fick däremot en tur ut till Kastellet. Hoppas regnet släppt taget om västkusten, lite trevligare med sol under växlingsarbetet

  2. Som tioåring blev jag helfrälst på Carlsson-rälsbussen. Sena kvällar ersatte den ångtåget till Dannemora och det var toppen att sitta på motorhuven hos öraren.Kolmörkt och och en kommentar från honom ”Nu har jag knappen i botten” gissade jag var toppfart…. Två somrar i rad stod jag i ångloket och var med i växlingen på smalspåret. Och nu lite allvar. Tågkrock i Lönsboda häromdagen. Chauffören klarade sig men framdelen krossad på Volvon. Samma ställe som 2005. Tack för inlägget ovan.

  3. Gillar förstås att årets Linköpings Church Train uppmärksammas också här. Vi anade att det var första gången en X40 rullade på Bleking Kustbana. Flera har anat att det verkligen var så. Vi använde dessutom triangelspåret i Kristianstad. Det är väl inte så många resandetåg som gått den vägen?
    Niklas Adell, präst

    • Nej, det är det nog inte. Men från december händer det varje vardag. Blekingetrafiken satsar på ett snabbtåg som efter Sölvesborg går direkt till Lund, utan att stanna i varken Kristianstad eller Hässleholm.

      • Är det klart att det där snabbtåget verkligen ska börja rulla redan i dec. 2015? Jag fick intrycket när jag läste Sydöstran att det bara är ett förslag?

      • Blekingetrafiken önskar detta, men tågplanen för 2016 fastställs inte förrän i september. Ansvariga planerare på Trafikverket uppger dock att det inte ska bli några problem att få igenom denna förbindelse.

  4. X40 måste vara det värsta skräpet som trafikerat svensk järnväg. Trångt att passera handikapp toaletten när det sitter resenärer på fällstolarna utanför. Toaletter som redan på plattformen bjuder på skitdoft om de nu fungerar vill säga. Otaliga fel på dörrar. Sjukt usel strålkastarbelysning. Förarhytten var i början så bullrig att ett tabu hos SJ bröts nämligen förbud att använda hörselskydd. Kravet var att tåget skulle klara en älgkrock och vad blev för front? Jo en stor käft som inbjuder till problem vid just det älgkrock. Ful grå färg vilket är dock en fördel Vid klotter då det blir en glad färgklick. :-). I trafik vibrerar hela skräpet så är man krasslig förstärks illamåendet. Tack SJ. ännu Idag är det ofta fel på någon dörr som är låst men inget mot det kaos de 150 kg tunga åbäken åstadkommit under årens lopp. Under Många år fastnade fotsteg på platform med försening som följd tills något geni kom på att montera 2 st metall bleck som hindrar fotsteget att gå ut över platforms kanten och fastna vid dörrstängning. Apropå toaletter så har 1 eller 2 så liten omkrets på stolen så att vuxna män som tänkt göra 2an svårligen kan få ”paketet ” att rymmas innanför ringen som på en normal toalett man har hemma. Nu finns radio i förarhytten som utlovats av förre chefen Wilhelmsson men som han satte stop för i sin småaktiga hämndlystnad mot de bråkiga förarna. Apropå utlovat var det minsann zenon strålkastare på menyn men det blev det inget av så skittåget har kanske världens sämsta strålkastarljus som ev kommande vinter åtgärdas med nya ledstrålkastare. Men det tar sin rundhänta tid att genomföra förbättringar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s