Fjädrar, en sån upptäckt!

11204428_10206573581487600_7587932319404019195_nKlockan var nog inte mer än halv fyra på morgonen. Jag höll på att bromsprova ett tåg i Varbergs hamn. Jag promenerade längs de 20 så kallade Hios-vagnarna som utgjorde tåg 6530 för att kontrollera att bromsblocken låg an mot hjulen. Trots två koppar kaffe och en halvtorr fralla från igår så ville kroppen inte riktigt komma igång. Jag gick nästan som i koma längs vagnarna. Den här typen av bromsprov och vagnssyning har jag gjort tusen gånger tidigare. Kontrollerna sker liksom reflexmässigt. Plötsligt registrerade hjärnan något som inte såg ut som det brukar. Jag vaknade upp ur dvalan. Jag var klarvaken inom loppet av en hundradels sekund. Vid ett omställningshandtag under en av vagnarna såg jag ett nybyggt fågelbo. Jag har sett liknade bo på andra platser. Vid signaler och stoppbockar. Men i en vagn som rullar i trafik flera gånger om dagen? Nej, aldrig. Sannerligen inte. Jag tänkte att detta måste förevigas, men kameran i tjänstemobilen har lagt av, och min egen, privata nalle låg kvar i T44an. Dessutom var det fortfarande natt och synnerligen dåligt fotoljus. Bilderna fick vänta.

Dagen efter gjorde dock en kollega samma upptäckt. Han knäppte några bilder som han skickade över. En annan lokförarkamrat i Varberg är fågelskådare, så jag ringde honom för att få veta lite mer om det ovanliga fågelboet. Han hade också sett kollegans bilder. Fågelskådaren konstaterade att det var en koltrast som hade byggt det fina lilla boet. Koltrasten vill bygga bo som ligger lite undanskymda och gärna med tak över. Det samma gäller för övrigt för den svarta rödstjärten, som min kollega fågelskådaren är expert på. Han berättar att det tar ungefär två till tre dagar för en koltrast att bygga ett bo. Frågan är hur detta är möjligt när vagnarna rullar mellan Värö och Varberg fyra gånger om dagen? Svaret stavas produktionsstopp. Förra veckan stod fabriken i Värö stilla. Inga vagnar med pappersmassa rullade, utan stod uppställda i Varberg och Värö.

Fågelskådaren fortsatte sin utläggning. Jag fick veta att det här med fåglar är ingenting man skojar om. Det är allvarliga saker. En gång fann han ett bo med ägg i en likadan vagn, en Hios. Boet var byggt av en svart rödstjärt. Kollegan lyfte försiktigt ur boet och placerade det i en annan vagn. Finns det inga ägg i boet, så bygger fåglarna nya. Men finns det ägg så brukar det vara möjligt att flytta boningarna en liten bit. ”Hade det inte funkat att flytta det här boet så hade jag växlat ur vagnen och ställt den åt sidan”, berättar fågelskådaren. En annan gång fick han en chef i Skandiahamnen att smussla undan en container i tre veckor eftersom en ovanlig fågel byggt ett bo i ett knaster. Chefen var svårövertalad. Då var han skeptisk till det här med fåglar. Men idag är även han fågelskådare. Det finns även andra märkliga exempel på häckande fåglar. Det har hänt att svalor byggt bo på färjor och flugit med fram och tillbaka över haven.

Jag har arbetat tillsammans med flera fågelskådare genom åren. Bland annat på SJ i Malmö. Just den kamraten hade en gång den stora vänligheten att stanna till i Kungsbacka med X2000 och plocka upp mej, en då nödställd kollega. Saken är nog preskriberad nu, så jag vågar berätta hur det gick till. Jag tog plats på biträdesstolen i hytten. Jag skulle kliva av i Hässleholm. Under resan söderut började vi prata om Inlandsbanan. Några veckor senare skulle jag åka till Östersund för en veckas tjänstgöring på banan mellan Mora och Gällivare. Jag tipsade min kollega om att Inlandsbanan varje år lånar in lokförare för att klara sommartrafiken. Han verkade intresserad och hade dessutom utbildning på Y1. Han fick telefonnumret till personalchefen. Sedan dess har även den fågelskådande kollegan från Skåne tillbringat några veckor varje sommar i Östersund.

En gång kom han tuffande i rälsbussen i 80 knyck. Färden gick genom den täta skogen. Mil efter mil efter mil. Tågvärden satt i andra tankar i hytten. Plötsligt drog fågelskådaren bromshandtaget i botten. Han ställde sej upp och utbrast: ”Herrejävlar, en taigasångare!” Tåget stannade med ett ryck. Tågvärden stirrade chockat ut genom frontrutan. Vad hände? Hade tåget kört över något? Operasångare hade hon hört talas om. Möjligtvis också falsksångare. Men en taigasångare? Nej, aldrig. Så vad hade hänt? Jo, vår vän fågelskådaren hade fått syn på en ovanlig fågel, som han aldrig tidigare hade sett. Nu kunde han bocka av även taigasångaren i sin bok.

11188232_10206573587007738_2608716941393538295_n

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s