Samma yrke men skilda världar

374933_4790923260331_1614376305_nI söndags rullade jag in i Varberg med tåg 9361. Tåget bestod av 22 så kallade Rs-vagnar lastade med bark. Jag hade kört det 1441 ton tunga tåget hela vägen från Värö. Jag parkerade vagnarna på spår 5, begärde en växlingsväg in bakom dvärgsignal 190 och ställde av T44an. Barklastningen i Värö hade gått ovanligt bra, så jag var tidigt tillbaka i Varberg. Därför la jag fyrkantsnyckel i fickan och promenerade iväg till den södra änden av bangården. Där stod ett Rc-lok parkerat. Jag tog spänning på loket, gjorde de nödvändigaste kontrollerna och växlade sedan över loket i andra änden på barktåget som jag just ankommit med. Jag la föraruppgiften på bordet. Nu var det i princip bara för min avlösande kollega att klättra upp i loket och köra iväg, mot Göteborg, där han i sin tur skulle bytas av.

Under tiden jag traskade söderut på bangården, så rullade ett Öresundståg in i Varberg och stannade vid perrongen. Jag hälsade på förarkollegan, precis som lokförare alltid gör, oavsett märke på uniformen. Det var då det slog mej. Han är lokförare, precis som jag. Ändå har vi helt olika jobb. Jag mindes tillbaka till min egen, korta tid, som lokförare på DSB First i Karlskrona. Och så jämförde jag med min nuvarande situation: lokförare på Green Cargo i Varberg. Vilka är egentligen de gemensamma nämnarna? Skrämmande nog kunde jag inte hitta särskilt många. Här går jag omkring i skitiga varselkläder, där inne i Öresundstågen satt jag i skjorta och slips. Då körde jag tåg långa sträckor, i princip under hela min arbetstid. I Varberg är den enda tågkörningen som finns den som uppstår de få kilometerna till Värö. Tjänstgöringen består istället av rangering, bromsprovning och städning av vagnar. Under några månader har Varbergspersonalen fått köra tågen till Falkenberg, en sträcka på ett par, tre mil. I fortsättningen ska detta skötas av personal från Halmstad.

Lönen är en annan stor skillnad. Kollegorna på Öresundstågen tjänar åtskilliga tusen mer i månaden än vad jag gör idag. Ändå upplever jag att kraven är högre på mej som lokförare på Green Cargo än vad de var på DSB First. Jag måste kunna mycket mera idag. Lönesättningen borde vara den omvända, logiskt sett. Nu är inte den avreglerade järnvägsvärlden logisk. Jag vet inte om den var det ens när den inte var avreglerad. Helt klart har dock dessa nya tider medfört att lokförarna blir allt mer specialiserade på sitt begränsade område och tjänstgöringen blir allt mer enahanda. Det gäller för nästan alla. Förr var arbetet mycket mer omväxlande. En lokförare kunde köra ett persontåg åt ena hållet och ett godståg åt det andra. Nästa dag kunde han stå i ett växellok eller vara ute på ett banjobb med ett makadamtåg. Även om jag själv inte var med på den tiden när SJ skötte allt, så kan jag se hur utvecklingen skenat sedan jag började som lokförare för nästan 15 år sedan. På SJ i Malmö körde då kollegorna X2000, Öresundståg, Kustpilen, nattåg och Pågatåg. Idag kör Transdev Öresundstågen, Arriva Pågatågen, Kustpilen har försvunnit och nattåget bemannas av Gävlepersonal, anställda i ett dotterbolag.

Personligen anser jag att variationen i jobbet är lika viktig som lönen. Jag är kanske lyckligt lottad som har råd att tycka det. Jag är glad att jag är anställd i Green Cargos bemanningspool. Det ger trots allt en relativt varierad arbetssituation. Jag kör tåg över stora delar av landet, jag kör spärrfärder och jag växlar. På sommaren har jag dessutom möjligheten att rycka in lite på Inlandsbanan och köra resandetåg. Men just i söndags var jag lokförare på Green Cargo i Varberg, och det var i egenskap av sådan som jag jämförde med tiden som lokförare på DSB First. Skillnaderna var så stora att jag faktiskt kunde hitta fler likheter mellan en processtekniker och en Öresundstågsförare, än mellan en Öresundstågsförare och en lokförare i Varberg. Det är två helt skilda yrken. Därför är det kanske inte heller så konstigt att det numera tar flera månader av extrautbildning när en lokförare byter arbetsgivare. I Varberg har till exempel Green Cargo anställt tre nya lokförare. Alla är förare sedan tidigare. Ändå krävs nästan två månader av kompletteringsutbildning innan de tre kan börja jobba som vanligt. För elever som kommer direkt från lokförarskolorna är startsträckan ännu längre. Upp till ett och ett halvt år bakom skolbänken räcker inte långt. När de anställs hos exempelvis Green Cargo väntar ytterligare fyra, fem månader av diverse kurser.

Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka 15 år. Minns jag rätt var vi då 254 lokförare på SJ i Malmö. Dessa förare bemannade samtliga resandetåg i södra Sverige. Förarna hade en bred kompetens. Sedan dess har tågtrafiken ökat markant i hela landet. Några exakta siffror på hur många lokförare det idag går åt för bemanna fjärrtrafiken, Pågatågen och Öresundstågen vet jag inte, men jag kan mycket väl tänka mej att det handlar om en tredubbling när själva trafiken ”bara” fördubblats. Tänk vilka enorma effektiviseringar det hade gått att göra genom att slå ihop alltsammans igen. Det lär förstås inte hända. Men tro inte att det handlar om ekonomi. Idag är politiska principer långt viktigare än att få billigaste tänkbara tågtrafik.

Annonser

3 thoughts on “Samma yrke men skilda världar

  1. Frugan har nog rätt där. Du beskriver ditt jobb lika kärleksfullt som vanligt och jag tänker länka ditt inlägg till två av lokförareleverna jag följer här. / hampus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s