Skivan är borta – men inte minnena

11081374_10206301157557172_7765307701529607120_nThe Hooters är ett av den här bloggarens favoritband. Gruppen har uppträtt flera gånger i Karlshamn. Senaste gången var 1995 då Hooters gjorde en av sina sista spelningar innan splittringen. Ska sanningen fram är det länge sedan som jag senast satte en skiva med Hooters i CD-spelaren. Jag misstänker att det var någon gång under 2009. Jag och Den Vimsige kamperade alltid ihop under resorna norrut från Göteborg. Var fjärde vecka gick resorna till Vännäs, Piteå och ibland Boden. Vi körde med inlånade Rc2 och hade TGOJs ombyggda resgodsvagn ”Hilton” med oss som vi bodde i. Upplägget byggde på att den ena föraren sov när den andre körde. Enligt turlistan skulle vi bytas av i Fagersta och Ånge, men i verkligheten skedde det på helt andra platser. Green Cargo hade inga CD-spelare i sina Rc2, men TGOJ lät montera sådana när de lånade loken. Det var uppskattat. Jag hade ett knippe med CD-skivor i väskan. Thåström, Ebba Grön, Lundell, Imperiet – och Hooters. Det var en bra blandning av musik, tyckte jag. Men efter vår sista resa till Vännäs försvann den ena skivan. Jag har fodralet kvar, men själva Hootersskivan är borta. Jag antar att jag glömde den inuti CD-spelaren. Minns jag rätt så uppskattade även Den Vimsige en del av mina skivor. Dock inte Ebba och Imperiet. Det var nog en politisk fråga. En gång när vi satt på en sportbar i Umeå så spelade de ”500 miles” med Hooters. Den Vimsige sa att han gillade den låten. ”Åh, det var länge sedan jag hörde den!” Då berättade jag att jag hade den skivan i min väska. Skivan heter Zig Zag och är från 1989. Den spelades nästan sönder under vår långa färd tillbaka söderut.

Varför berättar jag då allt detta? Jo, idag läste jag i lokaltidningen att The Hooters återkommer till Karlshamn, efter 20 år. Visserligen splittrades bandet strax efter spelningen i de gamla hamnmagasinen på Östra Piren 1995, men sex år senare återförenades gruppen. När jag läste artikeln i tidningen fick jag en aha-upplevelse. Hooters! Jag hade nästan glömt bort bandet. Jag gick in på Youtube för att lyssna på mina gamla favoritlåtar. Då upptäckte jag att videon till ”500 miles” är riktigt trevlig för en tågtönt som jag. Några svenska lok och vagnar syns förstås inte till. Men väl några tyska och amerikanska. Exakt vad låten handlar om har jag aldrig lyckats lista ut. Någon kärlekssång är det nog inte, även om man kan tro det när man hör de första textraderna. Några strofer som jag kommer ihåg extra väl är ”A hundred tanks along the square, one man stands and stop them there”. De handlar förstås om protesterna på Himmelska Fridens torg 1989. Alla har nog sett bilden av den ensamme kinesiske studenten som trotsar de stora stridsvagnarna och ställer sej i vägen för dem. Bilden och textraderna är enastående, men som sagt, någon får gärna förklara innebörden i ”500 miles”.

Men tillbaka till konserten i Karlshamn 1995. Idag är det högskola på Östra Piren, men på den tiden fanns bara två halvskumma hamnmagasin. Hooters uppträdande var nära att bli inställt eftersom det brunnit i magasinen bara några dagar tidigare. Även Kära hustrun minns den där regniga och blåsiga kvällen för 20 år sedan. Precis som jag fanns hon på plats och lyssnade på ”All you zombies” och de andra hitlåtarna. Utanför magasinen låg de gamla hamnspåren kvar, oanvända sedan länge. En del av spåren finns fortfarande kvar utanför högskolan, men på vissa ställen är rälsen överasfalterad. Anslutningen till det övriga järnvägsnätet i Karlshamn är också bruten. Förr låg en växel vid entrén till margarinfabriken, men den är borta nu. Jag och Kära hustrun brukar promenera med Alice längs med kajerna. I höstas knäppte jag en bild, som jag tänkte att jag någon gång kunde få användning för i bloggen. Idag har den dagen kommit. När det gäller hamnspåren över Mieån användes dessa sista gången runt 1988. Min gode vän Stinsen minns att det gick vagnslaster förbi det nya stadshotellet som då höll på att byggas på Östra kajen.

Annonser

4 thoughts on “Skivan är borta – men inte minnena

  1. Nästan så våra vägar korsas men ändå inte. Vi var nog aldrig där samtidigt och heller inte på samma sida av kajkanten vilket ju var för väl.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s