Nyduschad, klarvaken och utskrattad

10172747_10203572293017264_2362521634348350915_nSom mest hade TGOJ nio lokförare placerade i Skandiahamnen i Göteborg. Det var inte världens trevligaste plats. Det förstår nog alla som någon gång satt sin fot på detta deprimerande ställe. Tack och lov tillbringade vi inte så mycket tid på vår hemstation. Vi började och slutade naturligtvis våra arbetsveckor i Skandiahamnen, men i övrigt hade vi bara rast i några timmar innan vi körde vidare med något annat tåg. Företaget hade vänt på vilotiden, vilket var positivt för oss långpendlare. Vi fick vilan på våra hotellöverliggningar och slapp därmed ordna egna boenden i Göteborg. Dessutom fanns två överliggningsrum och ett vilorum i personallokalerna i Skandiahamnen, så ville man så fanns möjligheten att bädda ned sej en liten stund mellan turerna. Under mina år på TGOJ provade företaget en rad olika upplägg. Vi körde till Värnamo, Halmstad, Karlshamn, Helsingborg, Norrköping, Vännäs, Piteå, Eskilstuna och Västerås. Viss trafik lades snabbt ned, annan varade längre.

Containertågen till och från Helsingborg var dock hela tiden grunden för oss lokförare i Skandiahamnen. Tåg 43523 och 43522 rullade sex dagar i veckan under hela min tid på TGOJ. Det var suverän körning. Turen började vid 20-tiden på kvällen med klargöring och framväxling av loket. Vagnarna bromsprovades av Green Cargos personal. Vi TGOJare behövde bara göra en vagnupptagning och kontrollera bromsen på första vagnen. Vid 21 bar det iväg söderut. Det var alltid ett Ma-Lok som drog tågen. Oftast 965 eller 966. Tågvikterna brukade ligga på tusen ton. Det var förstås rena barnleken för Ma-loken. Även under höstmånaderna när det kunde vara halt och jäkligt för andra tåg, så hade vi TGOJ-förare aldrig några problem. Inte ens över Hallandsåsen. De tunga sexaxliga loken tuggade på uppför åsen som om det vore den planaste bana i världen.

Själv brukade jag köpa en macka i Rivöbaren i Skandiahamnen innan jag kastade mej ut i den kalla (och för all del ibland väldigt varma) verkligheten. Rutinerna var alltid de samma. Den första timmen lyssnade jag på Sportradion. Sedan plockade jag fram plåtmuggen och bryggde kaffe. Mackan brukade bestå av ägg och falukorv. Under sommarmånaderna blev det sällan riktigt mörkt ute. Då var det ljuvligt att tuffa på ned längs Västkustbanan. Ibland fick man stanna för ett möte eller en förbigång. Jag brukade dra ned fönstret och njuta av sommarnätterna. Ibland kunde man känna doften av hav. Ibland kunde man höra hur sommarlediga barn och ungdomar stojade och stimmade och roade sej långt, långt bort i fjärran. I Åstorp brukade jag få smyga mot infartssignalen som stod i stopp. När man kommer från Ängelholm är detta inget roligt ställe att stanna på. Det lutar och är kurvigt. I Bjuv, Mörarp eller Påarp fick jag möta kvällens sista Pågatåg. Klockan brukade vara ungefär ett på natten när jag rullade in på Helsingborgs Godsbangård.

Växlingspersonalen hade slutat för dagen, så vi fick bromsa ned vagnarna och hänga av loket själva. Sedan skulle det köras undan och ställas av i södra änden av spår fem eller sex. Utanför grinden vid Rännarbanan stod taxin och väntade. Fem minuter senare hälsade man på Kjeld på Hotell Kärnan. Han var verkligen en trevlig prick. Han brukade lyssna på tysk dansbandsmusik via datorn. Ibland när vi lokförare var hungriga fixade han mat åt oss. Vi lärde känna varandra ganska väl under årens lopp. Kjeld berättade om sina problem. Han var sjuk. Vi såg honom inte under en tid. Men så plötsligt en natt stod han där bakom disken igen. Med sin tyska dansbandsmusik strömmande ur högtalarna. Det kändes bra att se honom igen. I närheten av receptionen stod en dator, där jag brukade slå mej ned en stund. För att kolla mejl eller göra en statusuppdatering på Facebook. En natt när jag klev in på Kärnan var Kjeld tvungen att åka iväg ett ärende. Han frågade om jag kunde hålla ett öga på receptionen. Visst. Vad kan hända på fem minuter mitt i natten? Jo, en hel del visade det sej. Bland annat kom ett stökigt gäng in från gatan och krävde att få köpa sprit. Då fick jag logga ut ur datorn och ställa mej bakom disken. Efter en stund kom Kjeld tillbaka. Tack och lov.

Jag brukade ställa väckarklockan i mobiltelefonen på nio. För säkerhets skull aktiverade jag också väckningsfunktionen i TVn. Frukostbuffén var maffig. Där saknades ingenting. Jag brukade smussla ned en fralla i väskan, med ost, skinka och paprika. Den var lagom att plocka fram när jag rullade genom Halmstad på väg norrut. Kollegorna brukade åka taxi från hotellet till godsbangården. Jag åkte alltid Pågatåg. Det var lagom att vara på plats strax före tio. Då var det en timme kvar till avgång. Green Cargo växlade upp vagnarna från hamnen och bromsprovade tåget. Ibland hände det att deras V5 inte orkade, så då fick man åka iväg med Ma-loket och hjälpa till att dra. Föraruppgiften brukade vi få på telefon från TGOJs transportcenter i Eskilstuna. Ibland faxades den till Green Cargo i Helsingborg, så då fick vi den på papper. Man brukade kunna komma iväg lite före tiden, men oftast var det ingen mening med det. Vi fick stå i Påarp och vänta på ett mötande tåg, sedan var man i rätt tid igen. Resan till Göteborg tog ungefär fyra timmar.

Torsdagen den 9 december 2010 var en väldigt speciell dag. Då påbörjade jag mitt sista arbetspass på TGOJ. Som så många gånger tidigare skulle jag köra 43523 till Helsingborg och sedan 43522 tillbaka till Skandiahamnen. Några veckor senare skulle TGOJ försvinna för gott och införlivas i Green Cargo. Vi fick höra så många vackra ord. Hur otroligt välkomna vi var in i moderbolaget. Vilken oerhört kompetens vi besatt. Hur viktig den så kallade TGOJ-andan var. Men det var bara tomma ord, författade i direktörsrummen och i pressmeddelandena. När allt verkligen kom till kritan var Green Cargo inte villiga att bjuda till någonting. Detta gjorde till exempel att jag blev tvungen att säga upp mej från min tjänst. Alla lokförare hos TGOJ erbjöds visserligen anställning i Green Cargo, men någon komprimerad tjänstgöring kunde det absolut inte bli tal om, fick jag veta när jag pratade med arbetsledaren i Malmö. För mej var det ett måste, då som nu, för att klara min privata familjesituation. Även om jag då blev ledsen över bemötandet i Malmö, så är jag idag väldigt tacksam att jag fick möjligheten att komma tillbaka till Green Cargo när deras bemanningspool startades upp.

Denna sista dag på TGOJ gjorde jag som vanligt. Bytte några ord med Kjeld, satte mej en stund vid datorn och traskade sedan upp till tredje våningens rum 305 och kröp ned mellan lakanen. Jag mindes den TGOJ-tid som flytt och somnade med en vemodig känsla i kroppen. Jag vaknade av att TVn startade. Jag kände mej allt annat än utsövd. Jag steg upp, duschade och borstade tänderna. Jag plockade ihop mina grejer. Jag tog ryggsäcken på axeln och gick ned till första våningen. Dörren till frukostmatsalen var stängd och låst. Jag knackade på, men inget hände. Det var ju besynnerligt. Jag satte mej i en fåtölj och väntade. Men ingenting hände. Till slut traskade jag ned till receptionen och frågade om frukostvärdinnan försovit sej. Kjeld förstod ingenting. Jag frågade när frukosten skulle dukas fram. ”Ja, det görs väl som vanligt vid sextiden vad jag vet”. Jag tittade på klockan. Hon var tre på natten… Hoppsan. Hur hade detta gått till? Jag måste ha glömt ställa in tiden i TV-apparatens väckarklocka. Det var säkert så att kollegan som haft rummet natten före mej stigit upp 02.30. Sedan har den alarmtiden legat kvar. Kjeld bara skrattade åt mej där jag stod som ett fån mitt i natten, nyduschad och klarvaken. Ja, det blev en tur att minnas. Av många anledningar.

Annonser

6 thoughts on “Nyduschad, klarvaken och utskrattad

  1. Härligt Jonas, du är inte ensam om att kliva upp, göra alla ritualer, och komma på till slut och kolla klockan, om du ligger bra till…. Fan, kan det vara möjligt, uppe 3 timmar för tidigt suuucck!

  2. Tack för att Du skippade starten på melodifestivalen och gjorde färdigt det här fina inlägget. / Hampus färdigläst klockan 21:01 För mig också ett bra val. Ha` det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s