Till slut fick farmor sin flygresa

jonas farmorHej farmor! Det är jag som skriver. Jonas alltså. Jag vet inte om du någonsin kommer att få läsa det här brevet. Men jag skriver ändå. Det finns ju så mycket att berätta. Om dej och mej, farmor. Det är nästan bara ljusa minnen. Jag vet att andra kommer att säga emot. Jag vet att du ofta varit alldeles för envis och egoistisk, ibland till och med elak. Men aldrig mot mej. Never. Jag har nog alltid varit din favorit. Jag vet inte varför. Kanske för att jag blev ditt första barnbarn? Kanske för att jag alltid kommit och hälsat på? Kanske för att jag alltid ställt upp? Jag kan inte döma dej efter hur du varit mot andra. Jag kan bara älska dej för den du varit mot mej.

Hemma på kylskåpet hänger en bild. Den har hängt där i många år nu. Den har gulnat lite grand. När allting annat städats bort, så har den här bilden fått hänga kvar. Den föreställer dej och mej, farmor. Och en fin liten rälsbuss. Du minns säkert den dagen. Jag minns den väldigt väl. Jag var så stolt. Det var min första resa bakom spakarna i en Y7-motorvagn. Några år tidigare hade jag blivit färdig med min lokförarutbildning. De flesta andra tyckte nog jag var lite ding i roten som bytte karriär. Men du förstod precis. Du som bott vid en järnväg och sett tågen komma och gå. Det var en vacker dag i maj när rälsbussen rullade in i Mörrum. Du visste att detta var en stor dag för mej. Jag blev glad när jag upptäckte dej på perrongen. Du ville bara komma och se tåget, sa du. Jag tror nog du kom lite för min skull också. På bilden ser man hur du är framme och pratar med den stolte lokföraren, som äntligen fått behörighet att köra de charmiga gamla motorvagnarna, som han velat så länge. Man ser hur du klätt upp dej, med scarfs och allt, dagen till ära.

Bara några månader tidigare hade du frågat om jag vill köpa den gamla fruktträdgården, med de 26 äppelträden och de pedantiskt skötta rabatterna. Det började bli jobbigt att sköta två hus, sa du. Självklart ville jag det! Det hade jag velat länge. Det visste du förstås. Du och farfar flyttade ut efter påskhelgen 2003. Det fanns ju en del att göra i det gamla 1800-talshuset, så våren och sommaren ägnades åt diverse renoveringsarbeten. Jag fick ovärderlig hjälp. Varje dag klockan sju rullade din lilla röda Golf in på uppfarten. Farfar hjälpte snickaren med diverse arbeten, du skötte trädgården. Själv gjorde jag mest ingenting. Jo, lite kanske. Bryggde kaffe och betalade fakturor. Samordnade hantverkarna. Såna saker. Mellan varven körde jag lite tåg också. Jag hade ju ett jobb att sköta.

Din högsta önskan var att få flyga till Stockholm. Jag minns att du ofta pratade om det. Farfar ville inte, men blev en gång tvungen genom sin arbetsgivare. Han gillade det inte. Han tänkte inte göra om sin resa. Han trivdes bättre på sin cykel. Jag tänkte ofta på hur jag skulle kunna ta dej med på en tripp till Stockholm. Du vet det nog inte, farmor, men jag kollade priser och tider. Kanske kunde det bli en födelsedagspresent? Tyvärr kom den där sjukdomen emellan. Efter stroken för drygt åtta år sedan blev inget sej riktigt likt. Vissa dagar orkade du skoja. Ibland gick du en runda runt tomten. Ibland kunde du ringa för att fråga hur pojkarna mådde. Då blev jag glad. Jag tror till och med att jag antecknat i min almanacka när det inträffade. Några enstaka gånger gjorde du kaffe till farfar och mej. Det smakade alltid lika gott. Då tänkte jag att du var på bättringsvägen. Men så var det inte. Bältrosen och hjärntumören kunde inte knäcka dej. Sakta, sakta gick det ändå åt fel håll. Jag vet inte riktigt vad som hände efter sommaren, men det var då det riktiga raset kom. Du ville bara vila. Till slut hade du svårt att ens ta dej upp ur sängen. Ett toalettbesök blev som ett världsmästerskap. Det gjorde ont att se dej så, farmor. Du som en gång för inte så länge sedan var så stark och frisk. Sjukhusbesöken kom allt tätare, orden blev allt färre. Du sa inte så mycket. Det blev mest ja och nej. Du hade tappat livsgnistan. Men när lokaltidningen skrev om mej och min blogg så blev du nyfiken. Egentligen orkade du nog inte, men du kämpade dej upp och satte dej på kanten på sängen. Du andades tungt och samlade ny kraft. ”Du, vad är en blogg egentligen?” Jag försökte förklara, men det gick nog inte så bra.

Utanför vårt hus, ditt och mitt, fortsätter tågen att rulla fram och tillbaka. På din tid var det T43, Kameler och Y1 som passerade, idag ser jag T44, Öresundståg och Rd. Tågen är annorlunda, men huset det samma. Sista gången du orkade besöka oss var i juli. Vi grillade korv och tittade på en film från gamla tiders socken som farfar länge velat se. Jag har alltid försökt vara vid din sida, farmor. Även den senaste tiden när du haft det som svårast. Jag besökte dej både på julaftonen och på nyårsaftonen. Jag minns att jag såg ett litet leende i ditt plågade ansikte på årets sista dag. ”Ta det nu lugnt med smällandet ikväll” sa jag innan jag gick.

I morse fick du äntligen göra din flygresa, farmor. Men det blev inte till Stockholm. Det blev till ett mycket bättre ställe. Nu dröjer det kanske några år, men någon gång, någonstans, ska vi ses igen. Jag vet att du väntar på mej, med ditt kaffe och dina smörgåsar. Då ska det bli som gamla tider. Det ska bli du och jag, farmor. Du och jag mot världen.

Annonser

23 thoughts on “Till slut fick farmor sin flygresa

  1. Det här är det finaste du har skrivit, jag älskar dig mer än vad jag brukar! Jag finns där för dig o Göte, det hoppas jag att du vet.

  2. Så jättefint skrivet! Jag är själv en farmor från Mörrum, men numera bosatt i Lund där mina barnbarn bor. Jag har följt din Blogg länge och gillat allt du skrivit, men detta var ett av dina finaste bloggavsnitt. Lycka till i fortsättningen. Och tack för bloggen.

  3. Jonas, väldigt vackert, skriver jag med tår i ögat.. Tänker också på min mamma i din enormt fina berättelse.. Ska berätta för dig en dag när vi återses..

  4. Otroligt vacker text. Jag kan inte förstå exakt hur du känner, men jag tror jag förstår själva känslan. Det är många gånger som man har suttit i hytten med tårar som rinner ned för kinderna över gamla minnen samtidigt som att man är förbannad att man är helt maktlös i vissa situationer. Ta hand om dig kollega!

  5. Beklagar sorgen. Samtidigt vet vi båda att minnet av anhöriga ofta följer oss länge och ibland dyker upp till vardags överraskande när vi varit så fästa vid en anhörig. Det brukar kännas så gott.

  6. Ett väldigt fint porträtt som låter oss få lära känna en människa som måste ha betytt väldigt mycket för dig. Att visa hur mycket en människa betyder för en, trots sina skavanker, är väl det som kärlek verkligen går ut på. Jag beklagar sorgen, men tackar för de fina orden.

  7. Jag börjar med att beklaga sorgen men måste också säga att du belyser många fina och glada stunder du och din farmor delade (delar). Plocka fram dem i minnet och njut när det blir jobbiga dagar. Sen måste jag tacka för en väldigt trevlig blogg som har fått mig att inse att det nog är lokförare jag ska bli trots allt (snart 34 år). Dina texter är väldigt målande och beskrivande! Ska leta upp korsningen du skriver om i Falkenberg nästa gång jag är där! Ta hand om dig och tillåt dig vara ledsen i nuet!

  8. Min första kommentar på denna blogg, har följt den ett bra tag. Otroligt mycket känslor som ploppar upp i huvudet när man läser ditt inlägg. En klump i halsen och tankarna far till ens egna nära och kära. Du har ett hjärta av guld som har fått sig en törn. Kämpa på och lev gott med alla härliga minnen. De kan ingen ta ifrån dig.
    Mvh Rickard
    Göteborg

  9. Kan bara beklaga sorgen.
    Blev tårögd av din text, miste själv mina morföräldrar dec 2012 resp okt 2013 så jag vet hur otroligt ont det gör.

  10. Tack för ditt vackra inlägg! Det är en gåva att i ord kunna måla upp en så levande bild av en älskad person.
    Beklagar sorgen över att du mist henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s