Lukten kändes i hjärtat

1922277_10204972763788158_8933812001884836122_nHäromdagen skulle jag hämta familjens storebror efter en teaterträning. Sällskapet håller till i en riktigt vacker byggnad i Karlshamn. Nämligen i det som felaktigt benämns som ”Lokstallarna”. Jag vet inte varifrån det namnet kommer. Detta är en gammal järnvägsverkstad, inget annat. Lokstallet låg på en helt annan plats, femtiotalet meter bort. Numera är den gamla verkstaden ombyggd till kulturhus. Jag kan inte påstå att jag sprungit ned dörrarna till denna lokal. Obegriplig poesi, djupa pjäser och modern konst har aldrig varit min kopp te. Men nu stod jag alltså utanför dörren. Jag klev in och kände genast igen atmosfären. Visserligen är verkstaden rejält förändrad och renoverad. Men det luktade fortfarande järnväg på något sätt. Det var inte en sådan lukt som man känner i näsan, utan mer i hjärtat. Jag blev faktiskt lite imponerad. Kommunen har verkligen lyckats bevara själen i byggnaden, trots alla nymodigheterna.

Framförallt gladdes jag över en sak. Spåret i golvet. För en oinvigd så kanske detta ser ut som vilket järnvägsspår som helst, men ett tränat öga ser genast att detta är en mycket ovanlig rest av en spårvidd och en tid som nästan helt raderats ut i det moderna Sverige. Spårvidden är inte den normala, det vill säga 1435 millimeter. Det är inte heller smalspår, 891 millimeter, som vi fortfarande kan se på ganska många platser i landet. Nej, spårvidden i verkstaden i Karlshamn är ett mellanting av dessa båda, en kompromiss av det normala och det smala: 1067 millimeter. Rester likt dessa finns bara på några enstaka platser i landet. Som några meter på en bro vid Örlogsbasen i Karlskrona. Eller som vid ett övergivet och igenväxt sandtag utanför Halmstad. På några platser har man byggt nya 1067-spår. Som vid Hovmansbygds station längs den så kallade Vislandabanan. Men då handlar det om nybygge, inte originalspår.

1653598_10204972741147592_2661301206733548069_nFör mej som är född och uppväxt i trakten runt Karlshamn, så ligger denna typ av spår mej extra varmt om hjärtat. Det var här som 1067-spåren användes som längst. Persontrafiken till Vislanda lades visserligen ned redan i maj 1970, men vagnuttagningarna fortsatte att rulla i ytterligare nio år. Jag minns faktiskt fortfarande de konstiga små godstågen med de märkligt höga vagnarna som sakta, sakta kämpade sej uppför backarna mot Asarum, Gungvala och Svängsta. Slutstationen var alltid Ryd eller Fridafors, där det lastades båtar och papper. Det var nog här som mitt intresse för lokföraryrket föddes. Sedan dess har jag alltid varit extra fascinerad av just Vislandabanan och dess ganska unika spårvidd. I datorn har jag en mapp som heter 1067. I den sparar jag alla bilder som jag hittar på nätet som föreställer lok, personal eller miljöer med anknytning till 1067-eran. Med tiden har det hunnit bli ganska många bilder.

En sak som har grämt mej lite genom årens lopp är att jag under 70-talet var alldeles för ung för att få möjligheten att åka med i ett tåg eller i en vagnuttagning längs Vislandabanan. Döm därför av min förvåning när jag en dag på Gotland (!) sprang på en av de lokomotorer som användes mellan just Karlshamn och Ryd. Då fick jag äntligen chansen att provåka. Banan var visserligen en annan. Men lokomotorn var densamma. Precis som ljudet och lukten. Jag minns att jag blundade och tänkte mej 30 år tillbaka i tiden. Personalen på museiföreningen erbjöd till och med typutbildningen på denna före detta Z4t, om jag kunde tänka mej att jobba lite extra under sommarmånaderna. Jag var på vippen att acceptera erbjudandet, när Kära hustrun väckte mej till sans med en välriktad armbåge i sidan.

images

Advertisements

14 thoughts on “Lukten kändes i hjärtat

  1. Det finns en liten bit 1067 original spår kvar i Fridafors vid lastkajen på Pappersbruks området.
    Har jobbat vid bruket och i min barndom sett när de konstigt höga vagnarna lastades med pappersrullar som gick till hamnen i Karlshamn. Jag har även åkt med rälsbussen till Karlshamn och norr ut mot Vislanda, en tyvärr svunnen tid men underbara minnen.

  2. Det där med doftminne är ganska konstigt. I Eskilstuna har de byggt en inomhusarena för friidrott i en före detta traktorfabrik. I trapphusen sitter den gamla fabrikslukten kvar och minnen från pappas arbetsplats, bussgaraget, kommer över mej.

  3. Det där övergivna sandtaget i Halmstad, kan du beskriva det lite mer så jag kan besöka det när jag är på ”hemorten” nästa gång?

  4. Stackarn, att bli så brutalt väckt i drömmarna ha ha.. Rolig läsning, som har en paralell liknelse till min hembygd Riddarhyttan.. Där gick järnvägen som ägdes av SJ från Riddarhyttan till Köping med persontrafik, men också godstrafik med malmtågen från gruvorna inom Riddarhytte malmfält. Spårvidden där skulle nog också ha vatit 1067, men genom ett misstag så blev spårvidden satt till 1033. Du kan läsa mer om du söker på KUJ, eller Kurj.

    Lokstallet är sedan 10 år omgjort till cafe’, av en mycket kunning man och son, som engagerar sig i Kurj.. Cafee’t heter så klart Lokstallet 1033. Jag kan ta någon bild och skicka dig. Jag har mitt fritidshus i trakten, och känner ägaren väldigt bra..

    • Inte för å vara petig men spårvidden var väl 1093 mm. Man blandade ihop måtten svenska fot med engelska fot.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s