Förföljd av ett godståg

vröNär Green Cargo vann upphandlingen av sågtimmer och massaved åt Södra Cell så blev Värö, utanför Varberg, navet i den nya trafiken. Därmed ökade också personalbehovet kraftigt. Av den anledningen har jag den senaste veckan – och troligtvis de närmaste månaderna – tjänstgjort i just Varberg. Så värst mycket tågkörning har det inte blivit. Det har mest handlat om växling och radiolokskörning. Verksamheten vid bruket är synnerligen omfattande. Förutom 15000 (!) ton massaved och timmer som varje vecka skickas kors och tvärs i det nya upplägget mellan Värö, Mörrum, Mönsterås, Kil, Eslöv, Uddevalla, Stockaryd och Falköping, så lastas också bark, pappersmassa och sågat virke vid anläggningen i Värö. Själv hade jag aldrig satt min fot ens i närheten av pappersbruket när chefen avdelade mej till denna blåsiga plats långt ute vid havet, bara en liten bit från kärnkraftverket i Ringhals. Jag behövde alltså övning. Jag var lite orolig när jag klev in i Green Cargos lokaler i Varberg. Hur skulle detta gå? Jag som växlare? Den mest ovane av oss alla i bemanningspoolen?

Jag fick tre övningsturer. Sedan fick jag göra ett tillfälligt inhopp och själv sköta rulljansen vid Värö bruk. Personalläget tillät inget annat. Det var en väldigt simpel tur. Den kunde nog vem som helst ha klarat av. Därefter väntade ytterligare två turer med övning. Tack och lov har kollegorna ställt upp till hundra procent. De har fått stå ut med många dumma frågor den senaste veckan. Tonen har varit synnerligen rå, det får nog erkännas. Men hjärtlig. Som på de flesta bangårdar och i de flesta orderrum. Truckförarna på pappersbruket verkar dessutom ha en skruv lös allihop. Som jag har skrattat den här veckan. En dag när vi satt och fikade kom truckförarnas chef in i lokalen. Då kunde man kanske förvänta sej en viss skärpning. Men nej, nivån på diskussionerna blev ännu lägre. Hur det nu är möjligt.

Nåväl. Natten mellan lördag och söndag tillbringade jag alltså ensam på en T44 i Värö. Det var ett 456 meter långt tåg som skulle lastas med massaved från lövträd. Värö bruk tar emot sådan ved, men kan inte själv använda den. Därför måste den skickas vidare till ett annat av Södra Cells pappersbruk, nämligen det i Mörrum, utanför Karlshamn. Tåget bestod av 17 dubbelvagnar. Lastningen sköts av en firma med en bil som bara kan lasta tre vagnar i taget. Därför måste en lokförare vara med och flytta fram tåget efterhand som lastningen blir klar. Det blev en lång, ensam natt på dieselloket. När jag hade dragit fram tåget till rätt plats så hade jag nästan två timmar på mej innan det var dags att åter flytta hela ekipaget. Efter det första draget så kopplade jag av loket och körde iväg till Green Cargos lilla kontor i Värö. Där finns en dator och i rummet bredvid står en kaffebryggare. Efter nästa drag med loket och vagnarna så passerade jag dock en växel, som gjorde att jag inte längre kunde köra tillbaka för att komma åt datorn och fikarummet. Istället fick jag ta firmabilen och åka iväg och äta en utsökt middag bestående av en kebabsallad och en Cola light. Nästa gång det var dags för två timmars rast, så körde jag iväg för att titta närmare på kärnkraftverket. Det kändes lite skumt att köra omkring utanför Ringhals. Det såg nog skumt ut också. Så jag vände tillbaka till Värö och T44an. Där blev jag kvar resten av kvällen.

Framåt midnatt var tåget till Mörrum färdiglastat. Jag ringde kollegan som skulle köra tåget ned till Halmstad. Han startade upp ett Rd-lok i Varberg. En stund senare rullade han in i Värö och kunde hämta det nästan 1400 ton tunga tåget. Jag hade grundprovat bromsens funktion tidigare under kvällen, så nu räckte det med ett genomslagsprov på sista vagnen. Tåget rullade iväg söderut. Det gjorde jag också. Fast i bil. Eftersom jag inte skulle jobba igen förrän tidigt på måndag morgon, så tänkte jag att jag kunde smita hem en stund. För att träffa Kära hustrun, spela innebandy och byta kläder. På min resa genom Halland, Skåne och Blekinge så blev jag förföljd av tåget som jag just hade växlat iordning och skickat iväg från Värö. När jag bytte om i omklädningsrummet i Varberg så passerade tåget utanför fönstret. Utanför Halmstad körde jag om tåget. När jag kom hem, så var klockan mycket. Jag smög in och somnade gott. Men framåt morgonkvisten så började allt kaffet som jag druckit under kvällen och natten att göra sej påmint. I yrvaket tillstånd såg jag genom toalettfönstret hur ett godståg rullade förbi. Rd-lok, 17 vagnar, massaved. Jodå. Det var ekipaget från Värö. Igen. Jag skrattade lite för mej själv innan jag somnade om. Men inte nog med detta. När jag väl vaknade till sans på allvar framåt lunchtid och tittade ut så passerade samma godståg, fast åt andra hållet och utan last på vagnarna.

Annonser

6 thoughts on “Förföljd av ett godståg

  1. Som vanligt en underbar berättelse från det dagliga ”tåglivet”.
    Med vänlig hälsning, Fredrik i Falköping

    • Ja jag kan bara hålla med. Jonas, du är mästerlig i ditt skrivande, vilken oerhörd förmåga du har att få till det!
      Både detaljrikt, om det du gör i jobbet, men sen den där extra knorren på sluten av dina betättelser, som gör att mungiporna ger mig ett stort lee’nde, strålande bra kamrat och poolkollega..

      Uffe

  2. Vi är säkert många, både ”järnvägare” och övriga intresserade, som försöker följa dina blogginlägg med stort intresse :-)!
    Keep on :-)!

  3. För några lördagar sen så körde jag dubbelsvängarna till Mönsterås. När jag senare på eftermiddagen skulle köra tillbaks till Kalmar med alla tom vagnar så fick jag uppleva en ny företeelse. Tyckte det gick väldigt trögt och det var ingen rull alls på tåget. Det var full gas i princip hela tiden. Det måste vara tjuvbroms på nån vagn tänkte jag. När jag passerade Blomstermåla så stod tkl ute på perrongen. Jag väntade på att tkl skulle ringa upp mig å påpeka om tjuvbromsen. Men inget samtal kom och jag tittade bakåt ett antal gånger under resan för å se nån rök. När jag senare pratade med kollegan från Nässjö som skulle köra till Stockaryd så så han att det är sidgavlarna på vagnarna som skapar ett enormt luftmotstånd samt alla stöttar. Så fick jag lära mig nått nytt om timmervagnar.

    • Gjorde samma upptäckt mellan Värö och Göteborg för en månad sedan. Det var första gången jag körde ett tomtåg med timmervagnar och jäklar vad det kändes tungt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s