Allt är någon annans fel

krosabltPolitikerna i Blekinge är inte nöjda med hur Krösatågstrafiken mellan Karlskrona och Emmaboda fungerar. Därför har man beslutat att utreda saken. Utredningen damp ned på Region Blekinges bord häromdagen. Enligt en artikel i Blekinge Läns Tidning så ligger felet – i Skåne. Hur nu detta är möjligt begriper jag inte. Artikeln gör mej inte heller mycket klokare. Vem som gjort utredningen framgår inte, men det måste vara väldigt bekvämt för ansvariga makthavare i Blekinge att skylla på någon annan. Det är ju precis så som alla andra gör. Danskarna skyller sina förseningar på svenskarna, Skånetrafiken skyller på Trafikverket, Trafikverket skyller på regeringen, regeringen skyller på den gamla regeringen, och ibland lite på operatörerna som hotas med kraftiga böter om de orsakar en tågförsening. Operatörerna skyller på varandra i kampen om tåglägen eller när folk bli ifrånåkta. Beställare skyller på utförare. Så håller det på, i all oändlighet. Just denna inställning, att ansvaret alltid ligger hos någon annan, har blivit allt vanligare de senaste åren. Det hänger naturligtvis ihop med uppsplittringen och avregleringen av den svenska järnvägstrafiken. Varför ta ansvar när man inte behöver? Sånt kostar bara pengar.

Förra veckan kom socialdemokraterna med ett förslag som gick ut på att återförstatliga underhållet av järnvägsnätet. Om detta verkligen är vad man vill, eller om det bara är ett sätt att vinna röster inför höstens val, kan man förstås aldrig veta. Vi får utgå ifrån att förslaget är seriöst menat. Jag tycker att det låter som ett lovande initiativ. Men löser det järnvägens alla problem? Nej, naturligtvis inte. Det är ett litet steg på vägen, men för att kunna få en riktigt bra tågtrafik så måste även trafiksidan samordnas på något sätt, inte bara underhållet. Om det ska behöva gå så långt att även hela operatörsledet återförstatligas är kanske tveksamt. Men något måste göras. Rollerna och ansvaret måste bli tydligare. Idag går utvecklingen åt rakt motsatt håll.

Infrastrukturministerns förslag att mångdubbla böterna för den som orsakar en tågförsening är korkat, om ni frågar mej. Böter kanske fungerar om man misstänker att folk fuskar och inte gör sitt bästa. Det är knappast det som är problemet på den svenska järnvägen idag. I princip alla som jag känner – tågklarerare, lokförare, upphandlare, banjobbare, direktörer och politiker – gör sitt yttersta för att få sin del av verksamheten att fungera. Problemet är bara att alla sitter på sin egen kammare och kämpar. Det finns inget gemensamt mål, snarare tvärtom. Problemet ligger inte hos enstaka bolag eller personer, det ligger i själva organisationen. Den saken kommer förstås infrastrukturministern aldrig att erkänna. Det skulle strida mot hela hennes världsbild.

Ett annat problem med detta bötessystem, som redan finns fast med lägre belopp, är att majoriteten av felen ligger hos Trafikverket. Höjda böter innebär att verket får mindre pengar att röra sej med. Dessutom tvingas samtliga parter att bygga upp ännu större avdelningar med detektiver, för att undersöka vems felet egentligen är i samband med exempelvis ett kontaktledningshaveri. Om ett SJ-tåg river tråden utanför Stockholm, så är det ju långt ifrån säkert att det är SJs fel. Men vems är felet? Andra tåg kan ha skadat ledningen. Men viket tåg och vilken operatör? Kontaktledningen kan vara felmonterad. Vem har monterat den? Det kan vara fel på lokets strömavtagare. Men varför är det fel på den? Kan man skicka räkningen till verkstaden? Eller till tillverkaren av strömavtagaren? Det finns hundra frågor. När man svarat på dem, så uppstår tusen nya. Lycka till att lösa detta gigantiska pussel.

Redan idag arbetar hundratals, kanske tusentals, människor med att bestrida fakturor och att skicka räkningar mellan sej. Detta kostar enorma summor varje år. I samband med en arbetsplatsträff, så fick jag en intressant redogörelse av hur detta fungerar i praktiken. Green Cargo är ett av bolagen som tjänar flera miljoner om året på detta system. Det är ju bra. För Green Cargo. Men ser man på saken i ett större perspektiv, så är det ju pengar som bara går runt, runt utan att göra någon som helst nytta. Nu vill dessutom regeringen fyrdubbla banavgifterna för tåg och tillåta längre och tyngre lastbilar på vägarna. Detta kommer naturligtvis inte att gynna transporterna på järnväg. Det inser ju en treåring. Samtidigt satsas stora pengar på upprustning och nybyggande. Jag brukar ta Emmabodabanan och Verköterminalen som exempel på detta. Den satsningen har kostat en miljard men blivit en gigantisk flopp. Och naturligtvis. Är det gratis att frakta godset med lastbil, så varför ska kunderna välja tågen? Det är en transportpolitik som verkligen haltar.

Advertisements

4 thoughts on “Allt är någon annans fel

  1. När det gäller ”bötessystemet” eller Verksamhetstyrning med kvalitetsavgifter som det egentligen heter så är den uppbyggd så att Trafikverket ska få bära den största ekonomiska bördan. I fallet du nämner med en riven kontaktledning så får Trafikverket betala för alla merförseningar som uppstår om utredningen visar att det är Trafikverkets ”fel”. Om det däremot konstateras ett fel på strömavtagaren så betalar JF bara kvalitetsavgift för det egna tågnumret. Ett tåg som rivit ledningen får i princip aldrig någon försening eftersom tåget med största sannolikhet inte rullar en meter till med samma tågnummer. Ett fel som genererar 10000 merförseningaminuter kan kosta Trafikverket 250000 kr + eventuella ensidiga avgifter medan JF inte behöver betala en enda krona i kvalitetsavgift om man t. ex. kört med en defekt kolslitskena. Detta skulle man kanske kunna kalla för en statlig subventionering av järnvägstrafiken?

    • Det är ju lite detta jag menar. Trafikverket anser att operatörerna kommer billigt undan, medan operatörerna exempelvis anser att man inte kan få täckning för ens en liten del av alla de kostnader som uppstår vid långa sträckor av hastighetsnedsättningar eller plötsliga och långvariga banavstängningar. Och hur värderar man tappad goodwill och eventuellt uppsagda kontrakt? Det är ju en omöjlig sak att beräkna, och alla de som försöker kommer fram till olika saker, beroende på vilken sida av bordet man sitter.

  2. Snart erbjuds det kanske bussar istället för tåg på samma sträckor, men för halva priset. Tänk dig det scenariot, att vägarna tar tillbaka både resenärer, pendlare och gods. Fullt förståeligt, dock!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s