Semester-jobb

10649810_10204594790619065_4175450725400100827_n

Ibland blir det tvära kast i den här branschen. Häromdagen gick jag hemma och slog dank och försökte planera dagens aktiviteter. Den dagliga skogsrundan med Alice var förstås given. Men sedan? Måla vindskivorna? Klippa gräset? Köra ut några lass singel? Ingenting av detta kändes särskilt lockande. Har man semester så ska man väl vila? Då ringde telefonen. Det var personalfördelaren i Malmö. Det var kris i Kalmar. Han undrade om jag möjligen kunde köra en sväng fram och tillbaka till Mönsterås. Kära hustrun var på sitt arbete och killarna hos sin mamma. Det var bara jag och Alice som var hemma. I ett sånt läge kan man inte gärna säga nej till en vän i nöd. Först var jag bara tvungen att ringa hunddagiset och fråga om det fanns en plats ledig. Jodå, Alice var välkommen. Personalfördelaren blev glad och tackade så mycket för hjälpen. Själv skulle jag inte gå direkt lottlös ur denna uppoffring. Ersättningen som utgår vid arbete på semesterdagar är god, minst sagt. Eftersom turen dessutom passerade dygnsgränsen så skulle jag få två semesterdagar tillbaka. Plus bilersättning och traktamente. En god affär, alltså.

Men blir det pengar, blir det skatt. Det är därför som jag nästan alltid väljer att plocka ut min övertid i ledighet. Den betalar jag ingen skatt på. Jag värdesätter ledigheten mer än några extra hundralappar i plånboken. Jag är nog lyckligt lottad som har råd att göra det. Den största anledningen till att jag faktiskt satte mej i bilen och körde de 15 milen till Kalmar, stavas inte kronor och ören. Nej, det handlar snarare om ett sätt att bjuda tillbaka. Varje gång jag har bett min personalfördelare om ledigt, så har jag fått det. Ibland dessutom med väldigt kort varsel. Sådana relationer måste man vårda. Jag försöker alltid att ställa upp tillbaka, om det är möjligt. Ibland går det inte. De veckorna när killarna bor hos oss, så är jag väldigt låst. Häromveckan var jag till exempel tvungen att tacka nej till ett extrapass en lördag. Det tog emot, men sådan är verkligheten ibland.

Alice och jag hann ta en lång, uppfriskande skogsrunda innan jag lämnade henne på dagiset. Jag ringde min adept Julius, som ju bor utanför Kalmar, och frågade om han kände för att ta en lunch på stamstället. Han höll just på att proppa munnen full av friterade räkor och grillspett, så han avböjde förslaget att käka kinabuffé ännu en gång. Det kan man ju förstå. Men han kunde ta en cola, sa han. Så vi träffades på vårt vanliga ställe i stationshuset och pratade lite strunt om Krösatågen som aldrig tycks gå. Sedan hängde Julius med mej till godsbangården. Vi träffade kollegan som just ankommit med Td-loket från Mönsterås. Han var i full färd med att tanka maskinen. Det var snällt gjort. Egentligen var det min uppgift att göra detta.

I orderrummet träffade vi två andra kamrater, Kalmars egen växlare och kollegan som strax skulle klättra upp i ett Re-lok och köra till Alvesta. Jag tittade på klockan. Det var nästan en timme kvar till avgång. Jag hämtade en kopp kaffe och skrev ut mina tågordrar. Diskussionerna fortsatte. Är det verkligen en bra idé att flytta alla lokförarna från Alvesta till Älmhult? Plötsligt insåg jag att det nog var hög tid att starta upp Td:n och begära starttillstånd för växling. Jag sa hej då till Julius. Det är ett mysterium hur en hel timme kan försvinna så snabbt. Allting var dock förberett, in i minsta detalj, som Sickan i Jönssonligan hade sagt. Man kan lita på växlar-Hasse. Det var bara att koppla på loket, kontrollera bromsen på första vagnen och sedan begära tågväg hos lokaltågklareraren, som snart är ett minne blott. Jag fick snabbt upp 70 kilometer i timmen. Tåget bestod av tomvagnar. Jag skumpade fram på den så kallade Stångådalsbanan. Spårstandarden kändes inte helt okej – här heller. Några kolsvarta moln närmade sej norrifrån, vilket bekymrade mej något. Regnkläderna hade jag som vanligt glömt hemma. I Sandbäckshult vek jag av och ATCn tystnade. Jag rullade in i Mönsterås i exakt rätt tid, och fick påbörja växlingen från stationsområdet till pappersbruket.

Jag hängde av mina tomvagnar på den lilla bangården innan bruket, kopplade över loket till radiostyrning och tog plats på gångbordet. Jag tänkte på stackars Lasse i Jordbro. Vad gör jag om det kommer en lastbil och svänger ut framför loket? Jag slog den tanken ur skallen. Jag plockade upp den lilla fjärrkontrollen som styr ett rödljus och en bom inne på fabriksområdet. Rödljuset lyckades jag få igång, men bommen ville inte gå ned, hur jag än bar mej åt med fjärrkontrollen. Senare visade det sej att det är fel på bomanläggningen. Bruket väntar på reservdelar. Jag hämtade nio fullastade vagnar. Td:n fick arbeta hårt för att få rull på ekipaget. Sedan knuffade jag in de åtta tomvagnarna som jag nyss hade ankommit med. Jag gjorde ett bromsprov och var klar för avgång. Utanför stationshuset i Mönsterås fick jag stanna till en halvtimme. Tågklareraren kunde inte släppa iväg mej på grund av ett tågmöte i Blomstermåla. Jag tog en promenad. Jag köpte en glass och knäppte några bilder med mobilkameran. På vägen tillbaka stod Julius och hans tjej och vinkade vid en järnvägsövergång i Läckeby. Tio minuter före tiden rullade jag in på Kalmar Södra och backade in vagnarna på spår 7. Jag parkerade loket och kopplade värmekabeln. En behaglig liten övertidstur var till ända. Jag klev innanför dörren i hemmet långt tidigare än beräknat. Det blev en bra dag. Dessutom slapp jag regnet. Bara en sån sak.

Annonser

3 thoughts on “Semester-jobb

  1. Hej kompis, det är bra du kan rycka in i kristiderna med sommar och alldeles för lite folk. Så där är det hemma i Hallsberg med, när jag kommer hem. Det slår aldrig fel, dom ringer endera på min hemresedag, eller på första lediga dagen i friveckan. Jag har faktiskt inte kunnat vara behjälplig än, eftersom jag har haft planerade jobb vid fritidshuset hela tiden.

    Får se nu på tisdag, jag har erbjudit mig att jobba någon vakant tur i Långsele, men hör och häpna, det fanns ingen. Ska höra med Hallsberg, om dom har trångt med vakans..
    Övertid ramlar det in annars varje gång jag ska köra något tåg från Norge. Idag var det ”bara” 5 timmar sent. En annan gång i juli var det 17.5 timme sent, tidigare i våras 9 timmar.. Vad tror du orsaken var? Just det, kontaktledning, eller åska som slagit ut signalsystemet… Men vad gör väl det, blir man ombedd att stanna kvar i Vännäs, så gör man ju det gärna. Man får bra betalt, dessutom har man lätt att ta sig till Umeå, som faktiskt är en fin och trevlig stad. Senast besökte jag dom båda bröderna som driver Gitarrmusee’t, fantastisk upplevelse för den som gillar elgitarrer, som skrivande…

    Så nog kan det vara rofyllt att inte behöva vänta på att komma hem i vårt pooljobb, utan ist. få bra betalt på fritiden..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s