Dagen Solsting

tjuvbromsVissa dagar vill man bara glömma. Den här dagen är ett sådant exempel. Även om den slutade ganska trevligt. Idag har i princip allting gått snett som kunnat gå snett. Från början lät det som en behaglig tur. Godståg 6127 Alvesta-Olofström, några timmars växling i solen och sedan raka vägen till hotellet. Kanske en öl i baren och en timme framför storbilds-TVn? Sämre kan man ju ha det. Den så kallade verkligheten ville dock annorlunda. Problemen började innan jag ens hunnit växla ut mina två Td-lok från stallområdet i Alvesta. På grund av ett banarbete på just denna plats, så blev ankommande elloksförare på 9453 från Göteborg försenad. När han väl rullade in och parkerade utanför personallokalerna upptäcktes att det inte fanns någon avlösande förare. Det hade blivit en miss i planeringen. Så där blev loket stående en stund. Bakom honom rullade de två dieselloken in, som just ankommit från Olofström och skulle tankas. Det var min uppgift att tanka de två maskinerna. Det var just dessa två lok som jag skulle ha en stund senare och vända tillbaka söderut med. Men nu stod det ett ellok i vägen, så hela tankningen blev rejält försenad. Kollegan som parkerat Re-loket övertalades att vända tillbaka till Göteborg. Han fick lösa av sej själv. Han blev nog ganska glad. Nu slapp han tillbringa tolv timmar i Alvesta. Istället fick transportledningen efterlysa en ny förare till hans ordinarie tåg, som ska avgå i natt.

20 minuter försenad ringde jag till tågklareraren och förklarade att tåg 6127 äntligen var klart för avgång. ”Jag har en order till dej”. Okej. Jag dök ned i väskan och fick fram rätt sorts blankett. Det skulle vara en 22a. Framsidan. Sth 30 hela vägen mellan Blädinge och Vislanda. Nedsättning utan signalering. Dåligt spårläge. Ordernummer MT1405. Driftplats Malmö. Rätt uppfattat. Klockan är 14.06. Tack och hej. Vi tappade ytterligare tid. I backen efter Vislanda tryckte jag gasen i botten. En av de passåkande kollegorna slängde ett getöga bakåt. Samtidigt passerade ett posttåg. ”Vi har tjuvbroms”, konstaterade kamraten. Telefonen ringde. Det var fjärrtågklareraren, som nyss fått ett samtal från föraren av posttåget. ”Du har tjuvbroms”. Jaha, det också… Vi stannade tåget för att undersöka saken. Kollegorna traskade bakåt och stängde av bromsen på den rykande vagnen. Färden fortsatte, nu med ytterligare 20 minuters försening.

När vi närmade oss Olofström så föreslog den ene kamraten att vi kunde byta arbetsuppgifter. Inte mej emot. Istället för tre timmars växling i Olofström, så fick jag köra ett tåg med elva tunga skrotvagnar till Älmhult. Kollegan hade visst affärer som han skulle göra upp med en av truckförarna. I Älmhult fick jag hjälpa till att växla ihop mitt eget tåg tillbaka till Olofström. Fram. Back. Stopp. Back. Sakta. Fram. Koppel. Koppel för fan! Fram. Stopp. Jag förstod ingenting av växlingen. Det brukar jag å andra sidan inte göra. Jag bara kör mjölken. Även den här gången blev jag försenad, drygt 45 minuter. Jag kände att ingenting gick min väg den här dagen. Och inte blev den bättre när jag ankom Olofström. Plötsligt var min mobiltelefon försvunnen. Det var ett stort mysterium. Jag satt och slösurfade innan jag fick grön signal i Älmhult. Det vet jag säkert. Nu var telefonen borta, utan att jag ens varit utanför hytten. Eller hade jag det? Jag ringde till mej själv för att om möjligt höra ringsignalen. Döm av min stora förvåning nära Kära hustrun svarade i andra änden! Hade jag slagit fel nummer i hastigheten? Nejdå. Däremot hade vi bestämt att vi skulle åka och bada med Alice i sjön Halen i Olofström. Kära hustrun skulle plocka upp mej vid järnvägsövergången vid utdragsspåret. Mitt sista uppdrag denna dag bestod i att hålla uppsikt i rörelseriktningen när kollegan backade ut tåget på detta spår. Vid det första draget klev jag ned för att säga hej till min äkta hälft, så då måste telefonen ha åkt ur fickan. När jag tio minuter senare ringde till mej själv, så hörde Kära hustrun en bekant ringsignal i banvallen och fann telefonen. Det var ju en herrans tur.

Det var ungefär vid det här laget som dagen började ordna till sej. Familjen åkte och badade. På arbetstid. Säg inget till chefen. Alice busade med andra hundar och husse och matte fick en välbehövlig svalka. Sedan blev det en romantisk middag på stamstället, innan två tredjedelar av familjen begav sej de två milen hemåt. Sämre kan man ju onekligen ha det. Det känns lite konstigt att ha överliggning så nära bostaden. Nu sitter jag i hotellets restaurang och pustar ut framför laptopen. I morgon bitti serveras det bacon på denna plats. Det är jag värd efter den här solstingsdagen.

Annonser

9 thoughts on “Dagen Solsting

  1. Och Halen har ju faktiskt varit riktigt varm den senaste veckan även om jag föredrar Skyesjön på Olofströms östra kant, där jag själv bor.

  2. Låter nästan som en helt vanlig dag ju 🙂 Fast svära på lokförare? Nää sånt håller jag inte på med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s