Det var bara en plastpåse

bilAtt arbeta som lokförare är nästan alltid positivt och roligt. Att vara ledig varannan vecka är dessutom en oerhörd förmån. Men ibland tar arbetet emot. Då måste man bita ihop. Det är inte den komprimerade tjänstgöringen som är den tuffaste utmaningen. Inte heller de långa passresorna. Att sova i sju eller åtta olika sängar under en och samma vecka går också bra. Den värsta situationen att hantera är ensamheten och all dödtid mellan turerna. I normala fall hinner jag inte fundera så mycket över detta. Arbetspassen är långa. Det brukar inte bli så mycket tid över till annat än att äta och sova. Påskhelgen blev dock inte sådan. På långfredagens morgon rullade jag in på Ånge godsbangård med tåg 15794 från Gävle. Jag hängde av vagnarna på den så kallade ”ankomsten” och körde ned på spår sex och parkerade loket. Sedan hade jag inte mer att göra den dagen. Och inte dagen därpå heller. Nej, mina tjänster behövdes inte förrän på söndagseftermiddagen. Alla mina tåg var inställda. Några små inhopp blev det. Jag fick rycka ut en morgon och hjälpa en kollega att ladda batterierna på ett lok som var dött. Det är en speciell procedur som inte alla känner till. Man får använda ett annat lok och koppla tågvärme för att få laddning.

På påskafton fick jag köra en tjänstebil till Långsele. Den behövdes där några dagar senare. Jag frågade en kollega hur lång tid det tar att köra de 16 milen mellan Ånge och Långsele. ”Nu är det ju påskhelg, så det kan vara mycket trafik. Du får nog räkna med två timmar”. Sagt och gjort. Jag blåste i alkolåset och efter många om och men lyckades jag få igång bilen. Det är inte alla kollegor som lyckats med det. Det påstås att en lokförare en gång fick be en cyklist som trampade förbi att stanna och blåsa i låset. Jag svängde ut på E14. I Bräcke vek jag av. De första 12,8 milen mötte jag nio bilar. Sedan tätnade trafiken betänkligt. Under de drygt tre milen mellan Bispgården och Långsele mötte jag ytterligare åtta bilar och en cykel.

Jag parkerade bilen utanför stationshuset i Långsele. Sedan återstod bara att ta sej tillbaka till Ånge. Det var lättare sagt än gjort. Det fanns nästan inga tåg att lifta med. Persontrafiken är nedlagd. Södergående stålämneståg var den enda vettiga möjligheten att ta sej ”hem”. Dessa tåg får dock inte passera genom centrala Ånge eftersom axeltrycket är för högt. Jag fick kliva av i Ångebyn och promenera längs järnvägsspåret i några kilometer. Det var ingen höjdare. Men vädret var åtminstone bra. Dessutom behöver jag all motion jag kan få. Jag var tillbaka i Ånge vid 15-tiden. Jag såg inte en enda människa. Hela bangården stod öde. I normala fall pågår en febril aktivitet dygnet runt i Ånge. Nu stod långa rader med vagnar färdigväxlade. Hela spår sex var fullt av avställda lok. Alla affärer var stängda. Ingen restaurang var öppen. Jag klev in på kontoret. Det var också helt tomt. Jag kände mej som den ensammaste människan i världen. Hemma firade Kära hustrun och Alice påsk. Och här satt jag. Timmarna gick. Jag surfade på datorn, utan mål och mening, precis som jag hade gjort nästan hela långfredagen och som jag skulle komma att göra halva påskdagen. Det kändes som om jag hann gå igenom samtliga webbsidor på internet. Jag hann se alla klipp på Youtube. Utanför fönstret såg jag hur något rörde sej. Jag blev glad. Äntligen en människa. Men nej, det var bara en stor plastpåse som blåste över bangården.

Ibland när jag hör att fångar dömts till isoleringscell, så brukar jag tänka ”Gud, vad skönt för dem”. Efter några påskdagar i Ånge har jag ändrat uppfattning. På påskaftonens kväll somnade jag tidigt i det stora, tomma överliggningshuset, ensam och lite ledsen. Inte ens den stora korgen med påskgodis i dagrummet kunde muntra upp mej. Lokförarlivet kan onekligen vara ganska tufft ibland. Det är under sådana omständigheter man lär känna sej själv.

Annonser

9 thoughts on “Det var bara en plastpåse

  1. Hej kamrat, stackare det lät inte roligt alls att du fick pina dig igenom påskhelgen. Jag fick i alla fall en liten glimt av dig, och vi morsade på varann i går tisdag uppe i Åg dagrum. Hann inte få några ord med dig heller, då du själv pratade i telefon, och jag med gruppchef Tommy.
    Hoppas du får njuta hemma nu, och ta nya tag nästa gång du gästar Ånge. Själv har jag lagt in min vårvecka V19, så det blir bara en jobbvecka för mig där uppe i maj. Trivs bra som bara den där, och får bra turer, långa är dom med, så man hinner inte få så mycket fritid. Var iaf ut på en 10 km joggingrunda i finvädret i går onsdag, kändes riktigt njutbart. Sprang grusvägen upp till Moradal, som går jämte spåret..
    Nu är jag i Lsl, har varit i Vns under natten, och skall snart växla ihop 5989..
    I morgon har jag begärt ett turbyte, så jag gör en längre tur, och hamnar i Gävle på kvällen med nattvila på GC center.. Längesedan man var dit!

      • Jo men visst, och jag förstod det när Norrtåg kom.. Flyger du direkt söderut, eller måste du byta på Arlanda? Hur lång tid tar det mellan dörr till dörr? Längesen jag åkte med biljett, jag kör sedan länge tåg upp till Åg från H. Hem så ankommer jag Åg med 4911 som jag kör från Lsl, sen passar jag med det vidare till H, och är hemma runt lunch.
        På tisdag ska samma tåg, gå vägen från Åg via Suc-Gäb-Sv, så då hänger jag med och får linjekännedom Åg-Gäb. Undrar när vi ska få STM-utb. på RDE-loket?

      • Byter på Arlanda. Tar sex timmar från dörr till dörr. Kostar lite mer men å andra sidan sparar jag nästan halva restiden.

      • Det är ju väldigt bra restid, och skönt att slippa alla tågbyten som jag får göra om jag åker på biljett, och trist är det med när man gjort det så många gånger. Till Umeå flög jag när jag var i Vns, med bara lite tågåka till Arn, och pendel eller buss 20/45 min sista biten till Vns. Också ett bra ställe att jobba på..

  2. Jobbade 8-6 innan, va det enda jobb jag kunde hitta. Trivdes ganska bra. Sen började jag räkna all tid mellan turerna. 24h/dygn, säg att man har bara 11h turer och ska sova 7h, då är det 6 timmar kvar. 6x8x2=96h i månaden*12=1152h om året/24=48dygn, nästan 7 veckor borta.
    Jag förstår dock om det inte finns något annat alternativ.:( Men jag håller med, den tiden är värst.

    • Jag tycker att det funkar ganska bra om man hittar en vettig sysselsättning under den lediga tiden mellan turerna. Själv lägger jag ganska mycket tid på den här bloggen de veckorna när jag är hemifrån. Det har blivit mitt tidsfördriv. Men det finns förstås en gräns för hur många timmar man kan slå ihjäl. Helgen i Ånge var första gången sedan 2007 (då jag började arbeta komprimerat) som jag hade riktigt, riktigt tråkigt. Annars trivs jag väldigt bra i Ånge. Kollegorna är trevliga och hjälpsamma och tjänstgöringen bra. Dessutom finns en thairestaurang. Jag fodrar inte mycket mer än så.

      • Brukade säga till mina barn när dom var små och till mina barnbarn att det inte är farligt att ha tråkigt då och då. Det blir lite av en återladdningsstund där man får tillfälle att reflektera över vad som är roligt och mindre roligt i livet.

        Men det får naturligtvis inte bli för ofta och för länge så man upplever tristess men korta stunder av tråkighet gör att man upplever det roliga lite mer roligt.

        Men allt det där vet du naturligtvis redan . . .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s