Glad för det lilla

DSC_0184Jaha, så var det dags igen. Att packa de två väskorna alltså. En ryggsäck med alla jobbgrejerna och en sportbag med kläder. Att en ledig vecka kan gå så fasligt fort. Vad har jag egentligen hunnit med de senaste sju dygnen? Inte mycket faktiskt. Planerna var som vanligt gigantiska. Verkligheten blev en annan. Jag har börjat klippa ned några av de 25 äppelträden och sprungit som en dåre efter en innebandyboll några gånger. Men annars? Förutom en daglig skogspromenad med Alice har jag bara slappat och haft det bra. Jag försöker intala mej själv att jag måste vila när jag är ledig för att orka med att jobba en hel vecka i sträck. Egentligen vet jag att det är tvärtom. Jag vilar ut som bäst när jag arbetar, hur konstigt det än kan låta. Då behöver jag varken tänka på äppelträden, Alice eller att lämna ungarna i skolan eller på bowlingträningen. Jag kör tåg, jag äter och jag sover. Kanske bloggar jag lite mellan varven. Det är allt.

Men nu är det alltså dags för detta kneg igen. Jag kommer att tillbringa ännu en vecka i Långsele. Det blir några turer till Vännäs, Bollnäs och Ånge. Jag bytte till mej en tur med Re-lok på fredag och lördag, för att hinna köra dem lite innan de försvinner helt från Norrland. Det är lika bra att passa på, medan jag har chansen. Det dröjer kanske månader innan jag åter får möjligheten att komma upp i ett Re-lok. På torsdag får Långsele finbesök. Det är Den Vimsige i egen låg person som förärar detta lilla samhälle med sin närvaro. Han är placerad i Ånge den här veckan och har rast i Långsele i övermorgon. Då planerar vi att gå på ortens finaste (och enda…) restaurang och äta lunch. För två veckor satt vi på samma ställe och deppade och undrade över hur lång tid det skulle ta innan vi blev uppsagda. Idag är humöret något bättre. Vi har hämtat oss efter chocken. Nästa vecka kan jag dessutom resa hem redan på måndag, eftersom jag har fått en självstudiedag utlagd på tisdag. Inte illa. Man får vara glad för det lilla.

Annonser

7 thoughts on “Glad för det lilla

  1. Det gjorde du rätt i, att byta till dig en Re-tur. Jag hade turen att få köra dom 2 ggr, en lastad vända från Vännäs, men inte så tungt, strax under 3000 t. Igår var det med tomstålet till Vännäs med 110-tåg, som är rena rama nöjet, där det tillåts.. Nu är jag snart hemma på min passresetur mot hela 3 v ledigt hi hi.. Ånge sen den 8 april, ska bli skönt att slippa Lsl efter 4 månader på raken, men det beror på dom dryga passresorna, inte själva Lsl, där är gemytligt och socialt bra..
    Lycka till, kom ihåg kompr.knappen!

  2. Jag hänger inte med riktigt i svängarna nu? Kompressorknappen i Re-loken? Med cirka 5 års erfarenhet av Traxx-loken (Hector 241) så verkar det mig främmande…. Jag har kört till Ånge med Traxx (241) och inte har jag slagit på/av kompressorn nånstans? Upplys mig gärna!

    • Stålämnesvagnarna förbrukar en jäkla massa luft vid bromsning. När den långa utförsbacken ned mot Ånge börjar innan Dysjön så är det bra att ha fullt huvudbehållartryck. Annars riskerar luften att ”ta slut”. När man slår ifrån knappen till kompressorn och sedan slår till den igen, så går maskineriet igång och fyller upp fullt, till cirka tio kilo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s