Det är tungt nu

1970624_10203287897947565_1505141151_nDet är tungt på jobbet just nu. Det har ni kanske förstått efter den senaste tidens skriverier. Green Cargo tvingas till kraftiga neddragningar med massor av uppsägningar. Kanske har jag inget arbete om ett år. Häromdagen blev tillvaron dessutom lite extra tung. 3454 ton tung, närmare bestämt. Nästan 3,5 miljoner kilo. 35 miljoner hekto. Det har sannerligen respekt med sej. Nu var inte detta siffror som kom upp i displayen när jag ställde mej på vågen. Inte heller var det vikten på de bördor som Skånes politiker lägger på de anställda på Öresundstågen. Nej, detta var totalvikten på tåg 19115 som jag löste av i Långsele mitt i natten i förrgår. Tre Rc-lok och 33 vagnar, lastade med stålämnen från SSAB i Luleå, rullade till slut in på spår 4. Kollegan hade fått problem med det ena loket efter skyddssektionen vid Österås och var tvungen att stanna för felsökning utanför Långsele. Tåget blev därför nästan en och en halv timme försenat.

Två Cargonettåg stod och väntade på tågväg norrut. Samtidigt som jag började rulla söderut, så fick ett av de andra tågen grönt i signalen. Jag såg hur linjespänningen försvann oroväckande fort. Ändå hade jag bara körläge fem. Det är problemet med trippelkopplade lok. Ibland räcker strömmen inte till. Det brukar gå någorlunda bra ned till tolv kilovolt ungefär. Sedan ökar risken högst markant för otrevliga fel. Tyristorsäkringshaveri, till exempel. Det gäller att hela tiden hålla ett öga på voltmetern för linjespänningen, så att man kan parera pådraget. Efter ett tag, när alla tågen hade fått upp farten, så stabiliserade sej spänningen i kontaktledningen. Jag tuffade på i 80 ned mot Bräcke. I nedförsbackarna kände jag hur den enorma tyngden sköt på och när det gick uppför fick loken jobba hårt. Väglaget var dock torrt och fint så jag lyckades hålla farten.

1891201_10203300382979683_1732010098_nStålämnestågen är så tunga att de inte tillåts passera genom de centrala delarna av Ånge. En upprustning av spåranläggningen pågår för att ändra på detta. I dagsläget går det därför inte att genomföra förarbyten i Ånge. Det får istället ske i Bollnäs och Långsele. Jag passerade Ånge via slingan som går runt person- och godsbangården. I den tolv (!) kilometer långa backen ned mot Ramsjö passerade jag först de stenåldersgamla vägförsignalerna som gör mej lika glad varje gång och sedan Sveriges kanske mest idiotiskt placerade skyddssektion. Södergående tåg har naturligtvis inga problem, men att komma från andra hållet med ett tungt tåg i taskigt väder är inte roligt. Man tappar minst 30 kilometer i timmen varje gång man passerar denna plats.

Jag tittade på klockan. Jag var fortfarande nästan 90 minuter försenad. Efter Ljusdal och Karsjö var dock ordningen återställd. Det var två långa uppehåll som bortföll. Plötsligt var jag 20 minuter före tiden. Jag fick vänta en stund på avbytande förare i Bollnäs. Jag tog en promenad längs perrongen. Jag kunde inte låta bli att fascineras av kopplet mellan tredje loket och första vagnen. Hela vagnvikten belastar denna enda krok. Det slog mej att jag nu måste ha kört ett tyngre tåg än Den Vimsige någonsin gjort under sina 32 år i branschen. Det kändes bra. Sånt är viktigt. Eller inte.

Nåväl. Jag traskade iväg till hotellet och åt en god frukost innan jag somnade som en knockad boxare. Framåt kvällen var det dags att återvända mot Långsele. Även den här gången var det en Rc-trippel som rullade in på stationen. Skillnaden var dock att det här tåget bestod av tomvagnar. Det var lättkört. Jag släppte av en passåkande kollega i Ånge och hann själv in på kontoret för att hämta en kopp kaffe. Veolias nattåg stod inne. Jag hälsade på tågmästaren som jag tyckte påminde om en kollega som jag en gång i tiden jobbade med i Skåne. Det kändes helt orimligt att det faktiskt skulle vara han. I Ånge liksom. Döm av min förvåning när jag fick veta att det faktiskt var den gode Pontus. Malmöpersonalen har tydligen turer hela vägen till Norrland. Det låter trevligt.

1009995_10203299047186289_185856755_nIgår var det så dags att ta plats i loken framför ännu ett stålämneståg. Den här gången hade jag dock en kollega med mej i hytten. Anledningen var bokstavskombination i loklitterat. Det var inga Rc-lok som drog tåget. Utan Re-lok. Dessa har jag inte kört på länge, så jag behövde lite repetitionsutbildning. Tåget vägde ”bara” 2700 ton. Det var en fis i rymden jämfört med jättetåget jag körde häromnatten. Jag har aldrig kört en Re-multipel tidigare, så det var också en ny erfarenhet. Jag provade lite olika körtekniker. Med farthållare och utan. Efter några timmar bakom spakarna kände jag mej åter som hemma i loket. Nu återstår att se när jag får köra Re nästa gång. Ryktet säger att samtliga lok ska flyttas söderut. Det är fina maskiner. Tysta och starka. Kanske lite för lätta och slirningsbenägna, men det märker man inte när det är bra väder. I Bollnäs klev jag av och satte mej på ett X-tåg till Gävle. Idag bär det iväg hemåt efter en givande arbetsvecka.

Advertisements

12 thoughts on “Det är tungt nu

  1. Trevligt fint beskrivet av dig Hr Lokforaren, nu har du fått känt på hur det är. Perfekt att du hade turen och få testa Re-multen nu i din vecka. Inte ofta man lyckas få någon sådan, då dom bara rullas i 2 tåg.. Får hoppas dom stannar, annars är det lätt att tappa känslan och det man lärt sig med dom här i norr. Det skiljer sig ju som sagt, med mult och dessa tyngder.. Rc-trippel känns bekvämare, men jag eftersträvar hellre nyare teknik.
    Önskar dig en skön viloperiod, och hoppas vi får fortsätta kämpa på i norr..

      • Tack.. Ja det är många km utför, så det var det mest dramatiska för mig.. Kom du ihåg att slå av och på komressorn, kände din handledare till det?
        Skönt du inte hade full last som det andra där utför..

      • Svarar på din kommentar i Ångebyn:
        Det var ju bra att han kände till det.. Förstår att du hade fullt upp där i utförslöpan!
        Inte lätt att ha totalfokus på allt just i själva nuet.. Jag var i Vns idag och fick vänta på ett sent 4005, hela 272 min. Naturhinder var grundorsaken.. I morrn får jag veta var det blir i april..

  2. Har precis hittat din trevliga blogg och där dyker jag själv upp, som avbytande förare i Bollnäs ! Hann med en stadig frukost, därför fick du vänta lite !

  3. Min morfar var lokförare på 30-talet men tyvärr var jag för ung att ha vett fråga ut honom innan han var borta. Han var med om ångloksepoken innan D-loken kom och det var rena rama lyxen har jag fått höra från min mamma, Varmt, kokplatta och inget sot. Du skriver att godståg med stålämnen ”känns”. Om tåget väger 100% tomt, hur mycket i procent vid max last?. Är det vagnarna, rälsen eller lokets dragkraft som är begränsningen hur mycket ni lasta?
    När det gäller passagerartåg, ”känns” det om tåget är fullt eller tomt?

    • Det finns en rad faktorer som påverkar hur tunga tågen får bli. Framförallt är det loket och banan man tar hänsyn till. Loket i sej får kanske dra 1600 ton, men banan tillåter bara 1300 på grund av branta backar och annat. Då är det 1300 ton som gäller. Om ett tomt ståltåg är 100 så kan ett fullastat kännas som 10000 under vissa partier. När det gäller passagerartrafik är det annorlunda, där känner man knappast av om tåget är fullt eller tomt. Åtminstone inte på samma sätt som i ett godståg.

      • Det låter som att köra gods är betydligt mer krävande och det gäller att ha koll på lutningen. Ta sats uppför och minska i god tid nedför. Tycker det är märkligt att friktionen räcker till att dra, men nog är dagens lok så starka att det går att få hjulspinn i låga farter, sedan minskar väl risken med farten? Många drivhjul och tyngd är det bästa receptet att få fäste utöver varsam hantering av pådrag?Farthållaren, känner den av om hjulspinn är på gång och är den ekonomisk vid banor med lutning?

      • Du har bra koll, Bengt! Det är med krävande att köra ett tungt godståg än ett persontåg. Och visst går det att få spinn på hjulen, det händer hela tiden. Då får man minska pådraget. Ibland vill man inte göra det, som i uppförsbackar. Då får man använda slirbromsen. Om inte det hjälper får man sanda. Sanden har dock bäst effekt i låga farter. Om sanden är slut, så är det bara att be en bön…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s