Ett hånflinande lok

1959551_10203265114577995_617575378_nIgår var ingen rolig dag. Green Cargo kallade sin personal till informationsmöte på en rad orter i hela landet. Att företaget måste spara visste vi sedan tidigare. 600 tjänster ska bort de närmaste åren, varav 250 inom den administrativa sektorn. Alla har nog förstått allvaret. Ändå gjorde det ont att få se de avskalade siffrorna på pränt, station för station. Själv hann jag in på mötet i Långsele, efter att ha kört ett tåg ned från Vännäs. Det var en iskall, saklig och väldigt smärtsam redovisning jag fick ta del av.  Orterna i norr klarar sej relativt bra. Men sedan… jag ryser åt siffrorna. Borlänge: -68, Eskilstuna: -37, Malmö: -117, Göteborg: -70. För att ta några exempel. Det är en brutal verklighet. Jag vet hur mycket ångest detta skapar. Och tårar. Och ilska. Jag vet allt det där. Alltför väl faktiskt. Jag har varit med om detta tidigare. Inte heller den här gången vet jag om jag får ha mitt jobb kvar. Nu är situationen extra allvarlig. Hela mitt liv bygger på att jag kan arbeta i poolen varannan vecka, för att kunna ta hand om mina barn den andra. Berövas jag den möjligheten, berövas jag mitt allt. Det vore en katastrof. Jag vet att saker och ting brukar ordna sej. Men det är ingen tröst just nu. Varken för mej eller för någon annan.

Redan när jag klev upp på loket i Vännäs igår så anade jag oråd. Det var ett lok som jag aldrig tidigare kört. En Rc4 som för många år sedan fick instrumentpanelen ombyggd på prov. Panelen var svart. Nattsvart. Det var ju också en ödets ironi. Just denna dag, just denna färg. Det kändes som om loket hånflinade åt mej. Under tiden jag rullade söderut, förbi Norrfors, Mellansel och Forsmo, så hörde jag i mobiltelefonen hur mejlen började trilla in. Min gamla personalfördelerska ringde från Eskilstuna. Hon var ledsen. Förstås. Av det en gång så välskötta TGOJ återstår nu ingenting, förutom verkstaden. Det är bara tre år sedan som Green Cargo tog över TGOJ. Man ville gärna införliva TGOJ-andan i moderbolaget och ta tillvara den stora kompetensen som fanns i Eskilstuna. Jag vet inte vad som hände längs vägen. Idag är allt det där borta. Själv försöker jag, som gammal TGOJare, att vara ett föredöme. Jag ser mej själv som både flexibel och lojal. Jag gnäller sällan. Jag talar gott om företaget inför andra. Jag har nog alla de egenskaper som en arbetsgivare efterfrågar. Jag vill gärna tro att det betyder något. Men jag tvivlar. Jag hade nog lika gärna kunnat vara gnällig, sjuk och arbetsskygg. Nu handlar det om LAS och turordningsregler och ingenting annat. Sådana är spelreglerna. Det är bara att acceptera. Men lite jobbigt känns det.

Igår skrev jag ingenting i bloggen. Jag hade gärna velat, men jag orkade inte. Tankarna for runt i skallen helt utan struktur. När jag loggade in i datorn idag så såg jag hur stapeln över antalet besökare i går var väldigt hög. Det var snudd på rekord, faktiskt. Samtidigt kom det många mejl från kollegor runt om i landet. De berättade om sin egen situation. En del var arga och oroliga, andra bara ledsna. Många hade frågor och undrade om jag hade svar. En del ville bara ha stöd och tröst. Jag försökte svara på en del mejl, men till slut orkade jag inte längre. Jag var själv alldeles för deppig och förvirrad. Det känns naturligtvis bra att min blogg blivit en källa som många söker sej till för information, men just i denna svåra stund så kan jag nog tyvärr inte vara till någon större hjälp.

Annonser

14 thoughts on “Ett hånflinande lok

  1. Hoppas det löser sig till det bästa ! Förstår att situationen känns olustig utan att veta något !
    Hoppas ändå att du orkar skriva denna blogg, jag följer dig varje dag !!

    Fredrik i Falköping

  2. Förstår hur du känner käre kollega, är i samma sits. Smällen mot Borlänge där jag är stationerad var ruggigt hård. Jag med många andra kommer att få sluta och vi vet inte hur det ska bli med produktion efter dessa siffror. En mycket svart och dyster onsdag!

  3. Svenska järnvägen har det oerhört jobbigt just nu. Veolia, SJ, Infranord och nu Green Cargo varslar för fullt. Säkert fler på tur. Mina tankar går till dig och alla andra branschkollegor. Vi klarar oss ur det här!

  4. Jag följer din blogg med stort intresse. Just nu går mina tankar till dig och dina kollegor. Jag hoppas verkligen du klarar dig

  5. 1157 är ingen höjdare att köra. Följer din blogg så gott som dagligen med stort intresse! Keep up the good work! Hälsningar från en kollega i N som klarade sig förbi runt detta djupa avgrundshål!

  6. Vid ett förarbyte fick jag ovannämnda lok utan ens hört talas om det innan,snacka om att jag kliade mig i huvudet. Min rutiner blev ju rubbade 😉

    Själv har jag nu bestämt mig för att lämna järnvägen när Veolia stänger Kristianstad,tråkigt avslut efter drygt 11 år….

  7. Ja det är dystert med all neddragning, men det får visa sig på sikt hur långt det räcker. Expertisen har ju kommit fram till det här för GC, så det är bara att invänta. Andra kan tydligen köra billigare, men det trillar ner några nyheter ibland att vi fått nya upplägg, så det är iaf positivt så länge det sker… Personligen har jag sedan länge tyckt att vi slösar bort stora summor pengar på passresor och taxi, men det verkar inte vara något som det jobbas på för att få bort…

  8. Jag klarade mig från uppsägning, men alla växlare på min station rök. Det förklarar varför jag mystiskt var schemalagd på upplärning för bangårdstjänst nu i mitten på mars. Jag kämpade mig igenom tre dagars upplärning med en handledare som just fått sparken och vars jobb jag skulle ta över. Det hela kändes så olustigt att jag den fjärde dagen bara bad allting dra åt helvete och gick upp i omklädningsrummet och kände hopplöshet över att folk som aldrig hängt ett koppel nu bestämt att jag ska slita ut mig totalt på att bli bangårdsarbetare. Jag kommer troligtvis bara få radioloksturer och bangård eftersom jag (än så länge) är ung och frisk. Sen lär de ta in pensionärerna för linjekörningen.

    Nä, nu måste det komma en ändring! Det här problemet är större än GC, för just nu känns det som att det inte finns några bolag som går bra? Den här upphandlingsivern gör mig kräkfärdig! Och priserna på gods pressas så hårt att det påverkar säkerheten.

    Jag tänker ta min förlorade yrkesstolthet tillbaka!

    • Hej Anna, jag förstår din frustation. Vem skulle inte känna som du i det läget, att bli upplärd av en kollega som får lämna sin plats för dig.
      Om du inte har gjort det redan, så prata igenom det här med din gruppchef, och lätta på hjärtat och håll inte inne med nånting. Det positiva i bedrövelsen, är att du blir kunnig på fler saker, och du får större kompetens. Vill du köra linjeturer, så ta upp det och försök få till en mix, så det inte bara blir bangård eller radioupplägg.. Vem vet, du kanske börjar gilla radioturerna, som oftast gör att du kanske blir tidig hem när allt flyter på bra.. Det kan vara värt ett försök. Lycka till!
      En sak till… Arvodisterna går inte på söm, så GC kan inte bemanna deras linjeturer i förtid. Dom är tillgängliga på vakanta turer, och vid akuta störningar..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s