Malm byter ut chefer

Helena_TilanderI lördags uttalade sej Gunnar Malms pressekreterare Thomas Andersson om urspårningen i Folkesta utanför Eskilstuna. Jag tyckte det var lite märkligt att just generaldirektörens högra hand stod för citaten i tidningarna. I normala fall är det presschefen Helena Tilander eller någon på hennes avdelning som sköter den saken. Idag klarnar bilden något. Den här bloggen kan nämligen avslöja att Gunnar Malm är allt annat än nöjd med hur verksamheten sköts på pressavdelningen. Situationen har gått så långt att generaldirektören förra veckan beslutade att sparka Tilander från sin tjänst som chef, uppger en källa med insyn i Trafikverkets högsta ledning. Nu är inte presschefen den ende av de högre befattningshavarna som tilldelas nytt jobb av Gunnar Malm. Även Jan Pettersson, Trafikverkets underhållschef, ”byter” tjänst. I fortsättningen kommer han att arbeta med strategisk utveckling. Madelene Falk går in som tillförordnad chef efter Jan Pettersson.

Edit: Anna Lundman har idag, tisdagen 18 februari, tillträtt som ny underhållschef på Trafikverket.

Annonser

Det luktar panik

I fredags kväll spårade ett godståg ur i Folkesta utanför Eskilstuna. Tågtrafiken stoppades på båda spåren förbi platsen. Enligt Trafikverkets senaste prognos ska det ena spåret kunna återöppnas på tisdag eftermiddag. Fram tills dess ersätts persontrafiken med bussar på sträckorna Eskilstuna-Västerås och Eskilstuna-Arboga. Redan tidigt på lördagen visste Trafikverket hur olyckan hade gått till. Åtminstone enligt generaldirektörens pressekreterare Thomas Andersson. Enligt honom körde tåget mot stopp, demolerade en växel och spårade därför ur. Punkt slut liksom. Det känns mycket märkligt. Hur kan Andersson veta allt detta? Har han pratat med lokföraren? Kontrollerat spåret? Inspekterat vagnarna? Läst av ställverksloggarna? Naturligtvis inte. Han vet inte. Han gissar. Och hoppas säkert lite också. ”Fan också, måtte inte detta vara vårt fel”.

Det normala sättet att uttala sej när järnvägsolyckor inträffar är att undvika spekulationer och avvakta med slutsatser tills de olika utredningarna är färdiga. Jag vet att det finns en sådan överenskommelse mellan just Trafikverket och Green Cargo. Den finns säkert mellan Trafikverket och andra operatörer också. När ett Green Cargotåg spårade ur vid Södra station i Stockholm för några månader sedan var flera parter snabba med att skylla olyckan på bristande underhåll av infrastrukturen. Det hade varit lätt för Green Cargo att också göra det. Men det gjorde man inte. Tvärtom, faktiskt. Man konstaterade snabbt att urspårningen lika gärna kunde ha berott på ett axelbrott på loket.

Nu ruckar alltså Gunnar Malm och hans kamrater på den här överenskommelsen. Man gissar istället för att avvakta. Det luktar panik lång väg. Jag kan förstå att tidningar och allmänhet kräver att få veta vad som hänt. Jag tillhör också dem som tycker att det ibland tar alldeles för lång tid att utreda järnvägsolyckor. Ibland kan det handla om år innan exempelvis Haverikommissionen kommer med ett slutligt uttalande. Men någon ordning och reda får det väl ändå lov att vara? Saker och ting är inte alltid så enkla som de från början kan tyckas. Det viktigaste med utredningar är trots allt att de blir rätt. Att skylla på någon annan i ren bekvämlighet känns inte bra. Eller är det kanske så vi ska ha det i framtiden? Alla skyller på alla, utan att ta något eget ansvar?

Dessutom noterar jag en annan sak: det är inte Trafikverkets pressavdelning som uttalar sej, utan generaldirektörens egen pressekreterare. Det är kanske bara jag som gammal murvel som reagerar över detta. Det borde vara presschefen Helena Tilander eller någon annan på hennes avdelning som uttalar sej. Var håller Tilander hus? Här ligger en hund begravd, helt klart.

Min glömska gladde två personer

Häromdagen glömde lokföraren i ett Öresundståg att stanna vid den nyöppnade stationen i Åsa, mellan Varberg och Kungsbacka på Västkustbanan. Det var inte första gången det hände, meddelar en kollega. Resenärerna skakar förstås på huvudet. Hur är det möjligt att glömma stanna på en station? Tidningarna och lokalradion vill gärna göra en liten skandal av det hela. Jag kan förstå det. Vanligt folk tycker förstås att det är underligt hur sådana här saker kan hända. Och naturligtvis. Det är oförlåtligt att bara blåsa förbi en perrong i 180. Men jag förstår precis hur det gått till. Jag har själv varit med om samma pinsamma situation vid två tillfällen. Jag tror att de flesta lokförare med några år bakom spakarna har varit med om samma sak. Man skäms som en hund när det händer. Tyvärr blir ofta den enda möjliga lösningen att köra vidare till nästa station eller hållplats. När lokföraren väl upptäcker sitt misstag – det sker oftast när man ser perrongen närma sej i hög fart – så är det nästan alltid för sent att agera. Att bromsa ett tåg från 180 till stopp tar tid. Man passerar mellanblocksignaler och ibland även vägskyddsanläggningar. Att backa ett tåg i ett sådant läge är inget alternativ. Allmänheten vill gärna jämföra tågen med bussar. Men det är en jämförelse som haltar. Busschauffören kan tvärnita när han upptäcker en hållplats. Han kanske till och med kan stanna en bit bort från den ordinarie stopplatsen. Den förmånen har inte vi lokförare.

Men över till själva kärnfrågan. Hur är det möjligt att en lokförare glömmer att stanna? Det kan bero på många saker. Kanske har man kört samma sträcka i tio år utan att någonsin behöva stanna. Plötsligt en dag så ska man göra det. Då behöver man inte ha tankarna på annat håll i många sekunder förrän fadäsen är ett faktum. Hastigheterna är så höga och bromssträckorna så långa. Det gäller att vara på alerten hela tiden. Ett annat vanligt scenario är att något oförutsett inträffar. Tågvärden kommer fram och berättar om en stökig resenär. Tågklareraren ringer och frågar om man kan ta emot en säkerhetsorder. Felindikeringssystemet piper och kallar på lokförarens uppmärksamhet. Egentligen är det ingen ursäkt. Sådana saker ska en lokförare klara att hantera. Simultankapacitet är en av de egenskaper som noga provas i samband med urvalstesterna. Men ingen är felfri. Shit happens, som man säger.

Själv har jag som sagt klantat till det några gånger under mina 13 år som lokförare. Ett av tillfällena har jag tidigare berättat om i bloggen i det här inlägget https://lokforaren.wordpress.com/2011/11/11/jag-skamdes-som-en-hund/ En annan gång blåste jag förbi Gunnesbo utanför Lund. Längs Inlandsbanan brukar det också hända att jag tvingas dra D3an i botten. Men då handlar det nästan uteslutande om campare och andra friluftsmänniskor som plötsligt uppenbarar sej intill banvallen och flaxar med armarna. Att den sortens resenärer tvingas traska några hundra meter i sly och grus för att komma ombord på tåget räknas liksom inte. Nåväl. En kollega berättar att han en gång nästan kanade förbi Lessebo mellan Växjö och Kalmar. Han fick nödbromsa tåget och fick stopp på ekipaget i sista sekunden. Tyvärr rök det rejält från bromsarna, så när kollegan öppnade dörrarna så gick brandlarmet i Öresundståget…

När det gäller Gunnesbo så har jag även råkat göra ett omvänt misstag. Jag stannade fast jag inte skulle. Det var naturligtvis ingen katastrof. Hellre det än tvärtom. Alla Pågatåg utom just det här hade trafikutbyte i Gunnesbo. Varför vet jag inte. Det märkliga var att när jag öppnade dörrarna i tåget, som egentligen bara skulle susa förbi hållplatsen, så klev två personer av…

Vinnaren kom näst sist

En amerikansk och en rysk firma tävlade om vem som kunde bygga världens snabbaste tåg. När tävlingen var avgjord, nån gång på 60-talet, kunde man läsa om resultatet i Pravda. ”De amerikanska kapitalisterna slutade näst sist medan det stolta och hårt arbetande ryska folket kämpade sej till en meriterande andraplats…”

Södra väljer Green Cargo

txGreen Cargo tar över transporterna av sågtimmer och massaved till Södras bruk i Mörrum, Värö och Mösterås. Sammanlagt handlar det om cirka 700 000 ton gods om året som utgår från virkesterminaler i hela södra Sverige, bland annat Kil, Stockaryd och Eslöv. För tillfället är det TX Logistik (vars tåg vi ser på bilden här intill) som sköter det här uppdraget. ”Vi har sett ett mervärde i att Green Cargo som leverantör har flexibilitet i sitt erbjudande. Södra är i en expansiv fas och våra transporter kan komma att växa ytterligare, vilket blir möjligt med Green Cargos upplägg och resurser”, säger Martin Ejermark som varit projektledare för Södras transportupphandling.

Ett begravningståg är på väg

En sorglig sammansättning av lok och vagnar rullar just nu på väg mot Skänninge. Det är Green Cargo som börjar transportera bort de sista kvarvarande Ma-loken från bangården i Eskilstuna. Den sista färden går till en skrotfirma norr om Mjölby. Det är lok som ingen velat köpa. De har plundrats på reservdelar. Det är lok som berövats all sin forna kraft och glans. Nu är det lik, tomma skelett. I natt, just i detta nu, dras Ma 831 och 961 till den yttersta växeln. Loken har fått en sista smörjelse för att klara transporten. Tåget rullar sakta, sakta genom mörkret. De två Ma-loken går obromsade. Bromstalet räcker inte till mer än 40 kilometer i timmen. T44 277 drar begravningståget. Sedan följer en passvagn och en generatorvagn. Bakom de två Ma-loken rullar en rad tomvagnar. De är med enbart för att bättra på bromstalet. Den dystra fordonssammansättningen väntas inte vara framme i Skänninge förrän tidigt i morgon bitti. Dieselloket behövs för att kunna växla in loken hos skrotfirman. Tre instruktionsförare – alla med ett stort TGOJ-hjärta – följer de två gamla kämparna till sin sista vila. Det känns ju ändå lite fint. Natten till onsdag väntas nästa begravningståg rulla ut från Gredby. Snart är bangården i Eskilstuna tömd på Ma-lok. Därmed avslutas en 61 år lång epok. Jag är glad att jag fick bli en liten, liten del av den epoken.

TX granskas i Norge

DSC00767TX Logistik har hamnat under luppen hos Statens Jernbanetilsyn, SJT, i Norge. Den här bloggen kan avslöja att situationen förra fredagen blev så kritisk att företaget tvingades ställa in samtliga sina tåg i vårt västra grannland. Istället kallades personal med Norgekompetens akut till Sarpsborg för repetitionsutbildning på Traxx- och TMZ-lok. De norska reglerna för bland annat linjekännedom och fordonskunskaper är hårdare än de svenska. Det var något som TX Logistik hade dålig koll på. Bristerna uppdagades vid en flygande inspektion i Lilleström i oktober. TX Logistik skickade in papper, men SJT underkände dokumenten. I en ny skrivelse i januari satte Jernbanetilsynen en tidsfrist till den 1 februari. Om TX inte vidtog åtgärder skulle trafiktillståndet i Norge dras in. Efter utbildningsinsatsen i Sarpsborg förlängdes fristen till 17 februari. TX Logistik har nu garanterat SJT att använda personal med korrekt kompetens vid tjänstgöring i Norge. Jernbanetilsynen har därmed upphävt tidsfristen. Det framgår av flera dokument som den här bloggen fått ta del av. TX kör tåg på bland annat följande sträckor i Norge: Storlien-Trondheim, Kornsjö-Oslo, Alnabru-Hönefoss-Sokna, Kongsvinger-Elverum-Stören-Trondheim och Charlottenberg-Oslo-Bö-Lunde.