Vi delar samma dröm

DSC_0025Idag har jag varit i Kalmar. Plötsligt kom en gammal hederlig Kustpil tuffande genom det vackra landskapet. Jag blev glad åt synen. Y2 är det finaste fordonet jag kört. Jag hade några fantastiska år på SJ i Karlskrona. Nuförtiden får man åka till just dessa trakter, kring Kalmar och Linköping, för att beskåda Kustpilen. På Blekinge Kustbana är vagnarna borta sedan länge. När jag vände blicken åt ett annat håll kom en T43 med ett litet godståg och blåste förbi. Loket var fortfarande märkt med SJs logga. Det var märkligt. Lokföraren på T43an tutade. Han såg mej nog bredvid spåret och ville hälsa, kollegor emellan. Loket såg skitigt ut, men vagnarna var nya. Konstigt. Så fina vagnar ser man sällan nuförtiden. Kanske var de nylevererade från Falun?

Skämt åsido. Ni förstår säkert att det handlar om en modelljärnväg. Jag har som bekant fått det ärofyllda uppdraget att bli mentor för en blivande lokförare (?) i Kalmar. Idag träffades vi för andra gången. Vi började dagen med en nätt liten kinabuffé. Kinesen i stationshuset kan verkligen sina saker. Buffén är helt klart en av de bästa jag ätit. Och det vill inte säga lite. Jag har ätit många kinabufféer. Riktigt många. När jag arbetade på SJ så blev jag alltid sugen på kinamat när jag gick på toaletten i personallokalerna i Kalmar. Först förstod jag inte varför. Men sedan slog det mej att ventilationen i stationshuset på något sätt måste vara felkonstruerad. Det luktar nämligen inte ett dugg illa bakom toadörren på andra våningen, det luktar kinamat.

DSC_0028Nåväl. Efter lunchen passade jag på att visa Julius runt lite i våra personallokaler vid godsbangården. Ett Rd-lok och ett Td-lok stod parkerade, så jag visade stolt upp det nyaste Green Cargo har. Julius konstaterade att detta minsann var fina kontor. Jag kunde bara hålla med. Även en V5 stod uppställt en bit bort. Den fick förbli obesökt. Det ”kontoret” får jag visa en annan gång. Kanske. Vi snackade lite med kollegorna i Kalmar. En av dem hade just kommit tillbaka från Mönsterås, en annan skulle just bege sej tillbaka dit och en tredje tog en kopp kaffe innan det var dags för avgång med godståg till Alvesta.

Själv satte jag och Julius oss i bilen och körde typ två mil för att sedan komma tillbaka till nästan samma plats som vi nyss lämnat. Den enda skillnaden var att vi nu befann oss på andra sidan järnvägsspåren vid Kalmar Södra. Den här gången var det min adepts tur att guida mej. Kalmar Modelljärnvägsklubb håller till i en källare i ett bostadsområde. Det är en imponerande bana som de byggt. Och fortsätter att bygga. Banan blir nog aldrig färdig. Det vet jag av egen erfarenhet. Jag och några kompisar hade en gång i tiden också en ganska stor och fin modelljärnväg. Vi höll till i ett skyddsrum under stationen i Karlshamn. Idag är den banan borta. När stationshuset såldes vågade vi inte längre ha kvar modelljärnvägen i källaren. I hemlighet drömmer jag om att kunna bygga upp en egen bana hemma. Jag har till och med skissat på en spårplan och köpt upp lite spår. På det sättet kan man säga att jag och Julius delar samma dröm. Fast han vill köra stora tåg, jag vill köra små.

Annonser

4 thoughts on “Vi delar samma dröm

  1. Vilken trevlig utflykt. Jag hade tre timmars paus i Kalmar igår, men trevligt väder var det även om jag inte fick se såna begivenheter, jo en Kustpil stod det visst där när jag körde.

  2. Den kinabuffén är inte dum, inte dum alls faktiskt! Har också haft nöjet att prova det under övningskörningsturer med Y2 till Kalmar och jag minns fortfarande deras revben till den graden att det vattnas i munnen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s