På halt spår

1375645_10202176499363295_899576297_nOktober och november är två lömska månader. Åtminstone för oss lokförare. Det är nu som den värsta perioden med lövhalka infaller. Det kan bli fruktansvärt halt på spåret. En gång kom jag med ett Pågatåg och skulle stanna i Vallåkra i Skåne. Jag höll tio kilometer i timmen vid perrongkanten, men gled ändå förbi stopplatsen. Men det var då det. Numera tillbringar jag som bekant den största delen av min arbetstid ombord på diverse godståg. Eftersom jag har min placeringsort i Alvesta så kör jag en faslig massa tåg till och från Olofström. Utmed banan mellan Älmhult och Olofström står träden väldigt nära spåret. På vissa ställen växer de till och med över spåret. Det är som att köra i en tunnel. Trädsäkring är det ingen som hört talas om i detta område, även om det ryktades om att motorsågarna skulle fram förra våren. Ett och annat kalhygge är det närmaste trädsäkring man kommer.

Banan är backig och tågen långa. Ibland är de tunga också. Det är ingen bra kombination så här års. Att fylla på sand i loken är lika viktigt som att få dem tankade. Ett straff värre än döden väntar den kollega som slarvar med detta. Om nätterna halkbekämpas banan med så kallad Electra Gel. Det är en sorts klister som läggs på spåret. Det är effektivt, men håller förstås inte hur länge som helst. Till Olofström är vagnarna lastade med tomma containrar eller skrotvagnar. Från Olofström är dock tågen lastade med bildelar och skrotkuber. Då ska ni veta att det går tungt i uppförsbackarna. Framförallt Vilshultsbacken är ökänd. Stigningen och de tvära kurvorna börjar bara någon kilometer norr om utfartssignalen.

På grund av dessa omständigheter har jag de senaste veckorna fått stifta bekantskap med företeelsen pålok. Ett pålok är ett lok som knuffar på ett tåg ut från en driftplats och sedan återvänder tillbaka. Jag har både kört påloket och varit den som blivit påknuffad. Tidigare har jag bara hört talas om dessa pålok. När det kördes långa tåg med lok och vagnar på södra stambanan, så användes ofta pålok i Norrköping vid avgång söderut. I Laholm (eller om det var i Båstad?) fanns under 80-talet ett lok placerat under hösten för att vara behjälpligt över Hallandsåsen. I Olofströmsfallet brukar det gå till så att tågklareraren orderger de två lokförarna om pålok. Sedan är det bara att gasa på. Vid kilometer 30 planar banan ut. Där stannar man. Det bakre loket kopplas loss och föraren återvänder med sitt lok till Olofström, som spärrfärd. Kollegan i framänden fortsätter mot Älmhult. Det är egentligen inga konstigheter.

Ett alternativ till pålok är att chansa och hoppas att sanden, amperen och slirbromsen räcker till. Skiter det sej så får man begära hjälpfordon. Detta förfarande krånglar dock till situationen något, eftersom hela tåget då antingen måste dras tillbaka till Olofström eller så måste hjälpfordonet följa med hela vägen till Älmhult. En sådan manöver tar tid. Vid minsta misstanke om halka brukar därför ett pålok medfölja vid avgångarna norrut från Olofström. Imorgon ska jag jobba hela dagen och lär garanterat behöva hjälp av pålok uppför Vilshultsbacken. Meterologerna har hotat med regn och rusk hela dagen. Det låter inte så trevligt. Tur att det är en instruktionsförare som jag ska jobba tillsammans med. Han är faktiskt också från Karlshamn, även om det är många år sedan han flyttade därifrån. Hans far var brandchef och kallades för ”Svenne Blåljus”. Den sägs att han en gång krockade med ett tåg under en utryckning. Jag vet inte om det stämmer. Det kanske bara är en skröna. Jag måste fråga instruktionsföraren om det imorgon.

1383662_10202176343279393_1273139816_n

Annonser

11 thoughts on “På halt spår

  1. Hänger ni på? När jag har varit pålok har jag bara gått emot och sedan knuffat iväg. Då behöver man inte stanna tåget som behöver påskjut när man ska vända tillbaka.

    • Ja, vi hänger på. Verkar vara lite olika hur man gör. Finns tydligen inget rätt eller fel enligt föreskrifterna. Grejen i Olofström är att påskjutet först börjar med en rejäl nedförsbacke. Risken är då att man tappar kontakten med den sista vagnen i tåget man ska skjuta på.

  2. Men om man tar en j..vla sats ner för backen från övre bangården i Olofström, då borde man väl klara alla backar till Älmhult, eller? 😉

  3. Varför kör ni ett diesellok mellan vagnarna? Alltså först ett diesellok sen ett par vagnar sen ett diesellok igen sen ett par vagnar igen.Dåligt beskrivet hoppas du förstå.

    • Ja, så fungerar det ibland mellan Älmhult och Olofström. Det finns två bangårdar i Olofström. Växlar man tåget på det sättet som du beskriver, så är det lätt att dela tåget vid den så kallade skiljeväxeln. Ena delen går till Olofström Södra, andra till Olofström Övre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s