Utan hjul till Storuman

Igår berättade jag om mitt lilla äventyr med den havererade kokplattan. Idag tänkte jag fortsätta på den inslagna linjen, bara för att ni riktigt ska förstå vilken stor betydelse kokplattan har för en lokförare. Häromdagen satt jag, Den Vimsige och en annan gammal TGOJ-kollega och åt lunch på ett kinaställe i Göteborg. Kamraten arbetar numera för Rush Rail. Han berättade om det så kallade Vectronloket, som han ofta körde för några månader sedan när Rush Rail hade det till låns. Kollegan la ut texten. Berättade detaljer. Visst krånglade loket ibland, med tidsödande omstarter som följd. Men det drog bra. Väldigt bra. En gång hade kollegan kommit upp mot Regumatorp efter Skövde med ett tåg på 2000 ton. Det är en ökänd, lång backe där man brukar tappa fart. Kollegan hade ett 100-tåg. När han kom upp för backen hade han 105 på hastighetsmätaren. Det var inte illa. Den Vimsige lät sej dock inte imponeras över utläggningen. ”Finns det kokplatta i loket?” Nej, det fanns det inte. Därmed var det ett skitlok. Enligt Den Vimsige.

En annan kollega som visste betydelsen av kokplattan var Bengt Andersson. Namnet kanske inte säger er någonting. Men om jag skriver Staffan och Bengt, Sant och Sånt och Julkul så kanske det ringer en klocka. Bengt var inte bara skådespelare, han var också lokförare. Det berättas en historia om när Bengt en tidig vintermorgon skulle hämta ut en T44a från lokstallet i Vännäs. Han skulle köra till Storuman. Det snöade och blåste ute och klockan var inte mer än halv tre på morgonen. Trött och yrvaken hivade Bengt sej upp på loket i det stora stallet. Han gjorde en fasansfull upptäckt. Det fanns ingen kokplatta! Skandal. Han rusade in på kontoret, ringde och väckte lokledaren och gav honom tidernas utskällning. ”Hur är ni funtade? Hade ni tänkt att skicka iväg mej i det här loket? Ända till Storuman, utan platta? Ni är inte riktigt kloka!” Lokledaren hukade. När lokförare Andersson hämtade andan i sin långa utskällning passade lokledaren på att fråga hur skicket i övrigt verkade vara på T44an. ”Jodå, men vad spelar det för roll?” Lokledaren frågade lite försynt om Andersson möjligen inte noterat att loket utan kokplatta dessutom saknade boggier? Det stod uppställt i lokstallet för reparation. Storumanloket stod på spåret bredvid…

Jag vet inte hur mycket sanning det finns i den här storyn. Jag träffade en kollega i Hallsberg i går natt, som tidigare jobbat i Vännäs. Han hade säkert vetat, men jag glömde fråga honom. Tyvärr finns inte huvudpersonen själv i livet, så någon förstahandsinformation går inte längre att få. Bengt Andersson avled 12 december 2007, 85 år gammal. Parallellt med sina uppdrag i TV och på film så fortsatte han att tjänstgöra som lokförare hela tiden fram till sin pensionering.

Annonser

4 thoughts on “Utan hjul till Storuman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s