Värmland tur och retur

uppgiftDet är flera år sedan jag senast körde tåg i Värmland. Men nu var det dags igen. Det var en lång tur. 22 timmar har respekt med sej, även om man får vila lite mellan de olika tågen. Tjänstgöringen påbörjades igår morse vid sjudraget. En stund senare rullade ett gigantiskt tungt tåg ut från Sävenäs. Det vägde flera tusen kilo…gram. Hela tre vagnar plågade det ensamma Rc-loket. Ni förstår nog ironin. Det var lättkört. Jag studerade den nya banan och de nya stationerna på väg upp mot Trollhättan. Jag kokade kaffe på plattan och spelade Imperiet på CD-spelaren. Ute sken solen. Sämre kan man ju ha det. I Mellerud fick jag slå stopp i maskinen. Ett resandetåg hade just avgått i riktning mot Åmål, samma håll som jag skulle ta. Ett välbekant huvud dök upp på bangården. Det var Den Vimsige i egen låg person, som just ankommit med ett tåg som skulle tas över av kollegorna på DVVJ. Inte ens i Dalsland slipper man ifrån denne oförarglige kamrat. Den här gången var det inga hårda bud i Mellerud.

Jag rullade förbi Åmål, funderade över om Bruno var hemma och studerade tidningshuset som ligger bara några meter från järnvägen. Där har jag varit på besök flera gånger. En god vän var en gång chefredaktör för Provinstidningen Dalsland. Nu jobbar han på TV i Malmö. Själv sitter jag på ett godståg och trivs med det. Outgrundliga äro Herrens järnvägar. I Säffle hade jag varken semester eller fick nåt kaffe. Ni som kan er Hasse & Tage vet vad jag menar. I Grums väntade Gruvöns egna lokomotor på bangården när jag rullade in. Jag kopplade av mina tre vagnar och fortsatte med ensamt lok till Kil. Där skulle jag hämta nya vagnar. Hela två stycken. Att bromsprova det tåget gick rekordsnabbt. Vid det här laget var jag över en timme före tiden. Jag passade på att bekanta mej med personallokalerna. Två kollegor åt lunch. De har en härlig dialekt i Värmland. De låter som Roland (ni vet vem) hela bunten. Jag satt bara och väntade på att de skulle stämma upp i ”Jajamen”. De gjorde de inte. Istället tipsade de om ett bra lunchställe. Jag traskade dit. Det serverades lever. Fy för den lede. Servitrisen upplyste om att jag fick äta hur mycket jag ville. Jag förklarade att maten knappast blir godare bara för att jag får proppa magen full.

Jag lyckades lukta mej till ett thaiställe. Det var tydligen en bravad. En kollega sa att han har jobbat i 20 år i Värmland men inte hade en aning om att detta thaiställe existerade. Jag tuffade iväg med mitt lilla tåg mot Karlstad, blev avlöst av en Hallsbergskollega och checkade in på hotellet. Klockan var nu 14.30. Jag somnade som en knockad boxare och vaknade strax före 19. Det var bra timing. På TV visade de nämligen AIK-Mjällby. I pausen gick jag ut och köpte kaffe. Vid 22-tiden var det dags att promenera ned mot stationen. Växlingspersonalen hade hämtat den så kallade Basen (engelskt uttal) i Skoghall och kopplat på de två loken. Tåg 9011 stod klart. Det var bara föraren som saknades. Jag alltså. Jag tittade på föraruppgiften och ryggade tillbaka. Nästan 2200 ton. Det var länge sedan jag körde ett så tungt tåg. Det har inte hänt sedan jag slutade på TGOJ. I Facebook förklarade en kollega att 2200 ton med två lok är rena barnleken. En gång hade han haft över 3000 ton (!) efter en ensam Ma. Han tyckte det kändes lite tungt, så när han kom fram till Oxelösund kontrollvägdes tåget. Då uppdagades den lilla fadäsen.

Jag lämnade Karlstad en timme tidigt. Det gick bra att hålla farten. Förutom när ett lömskt duggregn drog fram över landskapsgränsen mellan Värmland och Dalsland. Jag njöt av den ljusa sommarnatten. Jag rullade ut med tåget på hamnbanan mot Skandiahamnen och kopplade av vagnarna. Det var ett tag sedan jag senast körde tåg så långt ut på Hisingen. Tror faktiskt inte det har hänt sedan jag tryckte ur brytaren på Ma-loket den där sorgliga dagen i december 2010. Saker och ting var sej dock lika. Jag parkerade loken i Sävenäs lokdepå och ringde personalstyrningen i Hallsberg för att kontrollera vem som skulle köra nästa tåg ned mot Halmstad. Egentligen skulle jag åka pass med Öresundståget med avgång 5.42 från Göteborg. Nu hann jag hem två timmar tidigare. Det var en Hallsbergskollega som körde. Vi diskuterade järnvägspolitik och var överens. Jag värmde gulaschsoppa och han åt mackor och drack kaffe. Vi hade det ganska trevligt. Nu är jag ledig en vecka. Det är också ganska trevligt.

969853_10201393213181630_541642247_n

Annonser

3 thoughts on “Värmland tur och retur

  1. Ljuvlig läsning !! Återigen bockar jag och bugar för din blogg. RIKTIGT BRA

    Mvh Fredrik i Falköping

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s