Det är tanken som räknas

När jag påbörjade min anställning hos SJ för snart 13 år sedan så hade jag 15 mil till min nya arbetsplats. Det gick förstås inte att pendla varje dag, så jag fick skaffa en övernattningslägenhet. Men hemkär som jag är så blev det ändå väldigt många resor mellan Malmö och Karlshamn. Minst tre, fyra gånger i veckan klev jag in i Kustpilen, sjönk ned i de fantastiskt sköna fåtöljerna och njöt av komforten. Resan tog två timmar, enkel väg. Visst kunde det ibland vara kämpigt att pendla så långt, men i stort sett gick det bra. Det blev väldigt mycket kaffedrickande under dessa resor. Det rådde en viss familjär stämning ombord på Kustpilen. Tågmästarna bjöd alltid på kaffe. Ibland kunde man få nåt litet tilltugg också. Jag älskade kaffet på Kustpilen. Det var nåt speciellt med smaken. Jag antog att det berodde på kaffesorten. Jag måste ha druckit hundra liter av detta synnerligen goda kaffe.

Jag förklarade för min chef i Malmö att jag var bosatt i Blekinge och gärna tog en stationering i Karlskrona om det skulle uppstå en vakans. Det dröjde inte så länge förrän jag blev kallad till Y2-utbildning. Den glädje som jag kände när jag upptäckte denna kallelse i mitt postfack kommer jag aldrig att glömma. Anledningen till det orkar jag inte redogöra för igen. Jag har skrivit om det tidigare i bloggen.

Fordonsutbildningen påbörjades i slutet av hösten. Minns jag rätt så pågick den i drygt två veckor. Under den tiden hann vi dricka ännu mera kaffe. Både jag och den andra eleven svepte massor av koppar god java. Själva utbildningen pågick nattetid, eftersom tillgången till fordon var begränsad under dagarna. Det gjorde att åtgången på Kustpilenkaffe blev ännu större. Det märkliga var att instruktionsföraren inte drack en endaste kopp under hela denna tid som vi tillbringade ombord på Y2. Egentligen var det inget konstigt med det. Kunniga på området påstår ju att det finns kollegor som faktiskt inte dricker kaffe. Det märkliga i denna kråksång var dock att instruktionsföraren drack massor av kaffe när vi befann oss inne på kontoret. Till slut kunde vi inte låta bli att fråga om detta besynnerliga beteende. Det skulle vi kanske inte ha gjort, för efter det blev smaken liksom en helt annan.

”Jag älskade också kaffet. Men en dag när jag promenerade förbi verkstaden fick jag se hur vattentankarna såg ut på insidan. Det var ingen vacker syn, det var det verkligen inte. Då förstod jag varifrån den unika smaken kom…”

3 thoughts on “Det är tanken som räknas

  1. Ha ha! Ungefär som på F17 där någon råkade koppla in kaffeautomaten på värmesystemet så dom drack kaffe bryggt på elementvatten i två års tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s