Det osynliga klotet

933929_10201096847932684_1244116960_n”Ställ skiten vid det gamla klotet”. Det lät som en glasklar order. Jag rullade in med loket på Sävenäs stallområde. Jag sökte med blicken efter en klotväxel. Gammal skulle den tydligen också vara. Kanske hade den röda och gula färgen flagnat bort. Kanske var den därför svår att upptäcka. Men hur jag än ansträngde mej så kunde jag inte se nåt klot. Det var märkligt. Jag har kört hundratals tåg till och från Göteborg. Framförallt TGOJ-tåg. Men även Cargonet- och SJ-tåg. Sävenäs lokdepå har jag dock begränsad kännedom om. Men nog tusan borde jag kunna upptäcka en klotväxel? Jag klev ut ur loket och såg mej omkring. Jag kliade mej i huvudet. Jag hade inget annat val än att ringa upp lokväxlaren. Han kom ut ur sin lilla lokal och pekade på en plats. Jag påpekade att jag visserligen bara är en obildad lantis, men någon klotväxel kunde jag inte upptäcka. ”Nej, det tro fasiken. Den växeln försvann ju på stenåldern. Men den låg precis där, innan de rev upp den”. Det förklarade saken. En osynlig växel, alltså. Såna finns nog bara i Göteborg.

Den Vimsige skrattade när han fick höra den här historien. Han är så gammal i gamet att han faktiskt sett den där osynliga växeln med egna ögon. När han som ung spoling kom till Sävenäs för första gången i sitt liv, i början av 1980-talet, så hade han ännu inte påbörjat sin lokförarutbildning. Men han skulle snart göra det. Nu var han på introduktion. Han stod utanför lokstallet, just vid denna klotväxel, och stirrade imponerat på alla de stora loken. En kollega närmade sej med ett lok och stannade en bit bort. Lokföraren pekade ned mot spåret. Den Vimsige fattade ingenting. Han bara fortsatte att glo som ett fån, med händerna nedstoppade i fickorna. Föraren pekade igen. Den Vimsige fattade fortfarande nada. Noll. Zero. Ung och oerfaren som han var. Lokföraren tutade. Det gick nästan att höra på signalen hur ilsken han var. Först ett kort tut, sen ett lite längre. Vi som kan den gamla säkerhetsordningen vet vad det betyder. Men Den Vimsige visste inte det. Inte då. Det skulle dröja ännu några veckor innan han fick lära sej betydelsen av denna signalering. Han fortsatte stirra. Ilsken som en rabiessmittad kobra hivade sej lokföraren ut ur loket och gick fram mot växeln där Den Vimsige stod. ”Är du dum i huvudet, eller? Du kan väl för helvete lägga om växeln när du ändå bara står här och glor!?!”

Annonser

10 thoughts on “Det osynliga klotet

  1. Mycket rolig historia att läsa om! Det hjälpte till att göra dagen lite roligare! Tackar för den, och hoppas jag ska komma ihåg den för att kunna återberätta den när stämningen behövs livas upp! 🙂

  2. Hahaha! Roligt att läsa det där. Är stationerad i Göteborg och tyckte också att det var mycket konstigt när jag kom till lokstallet första gången och fick höra samma sak om gamla klotväxeln, tur att jag hade handledare med mig och slapp gå ut och leta efter den där osynliga saken.

  3. Nu finns det här spåret men på Kalmar södra så finns det ett spår som kallas nya spåret, byggt nån gång på 60 talet…. Hur nytt är det igentligen?

      • Jaha! Jag förstår nu vad som menas. Men det där med klot var förvillande. Jag har ju någon gång i samband med lastning lagt om en sådan växel men den runda järnklumpen var ju inte klotformad, den var ju platt på sidorna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s