Ingen kan blunda längre

417904_10201081981161024_418857007_nIdag stannade jag till hos min gode vän Konduktören. Jag fick kaffe och han fick SJ-Nytt. Konduktören är som bekant en pensionerad tågmästare som jag känt ganska länge nu. Han ska flytta och håller på att städa ut gamla grejer. Förra gången jag hälsade på honom fick jag en tjock samling tidningsurklipp från Inlandsbanan. Konduktören har själv åkt mellan Mora och Gällivare och vet att jag brukar försöka hinna med en eller två tjänstgöringsveckor på Inlandsbanan under sommaren. Dessutom är jag väldigt fascinerad av Inlandsbanans historia.

När jag bläddrar i pärmen med alla urklippen slås jag av hur länge och intensivt som kampen för Inlandsbanan pågick. Banan lades visserligen ned, när SJ slutade trafikera den. Men kampen var inte förgäves. Utan engagemanget, protesterna och visionerna hade Inlandsbanan AB aldrig bildats och banan räddats kvar. I år har det gått 20 år sedan IBAB kom till. Det har hänt en hel del sedan dess. De senaste åren har utvecklingen tagit ordentlig fart. Om det finns ett samband med tillsättningen av Otto Nilsson som ny VD vet jag inte, men en slump är det knappast.

Idag rullar det åter rälsbussar året runt mellan Östersund och Mora. Det körs nattåg till Vemdalen via Inlandsbanan. Om en månad kan kalktransporter eventuellt komma igång mellan Orsa och Gällivare. Dessutom har sträckan mellan Arvidsjaur och Jokkmokk rustats upp, så att godståg med 20 tons axeltryck nu kan rulla på hela banan. Och just detta är precis vad som just nu sker. En urspårning på stambanan genom övre Norrland gör att många godståg leds om över Inlandsbanan. Varje dygn rullar tusentals ton gods på den bana som egentligen lades ned för 20 år sedan. Jag tycker det är fantastiskt, även om det bara är en bråkdel av allt gods som kan styras om denna väg.

När jag bläddrar bland Konduktörens urklipp så känns denna utveckling osannolik. Att tåg spårar ur är förstås tråkigt på många sätt. Framförallt drabbas förtroendet för järnvägsbranschen hårt. Kunder som SSAB tvingas till miljonutgifter. Men för Inlandsbanan kommer den här urspårningen inte helt olägligt. Nu om inte förr så får man verkligen visa att banan behövs, inte bara för att transportera turister på sommaren. Det är viktigt att satsningen fortsätter. Framför allt behöver hastigheten höjas på vissa sträckor för att möjliggöra en effektivare framkomlighet. Det är långa avstånden som råder på Inlandsbanan. Med tanke på den senaste tidens utveckling har jag svårt att se att statsmakterna kan blunda för detta behov.

Annonser

One thought on “Ingen kan blunda längre

  1. Jag tycker att en del gamla banor är värda att bevara. Om inte så för den kulturella och industriella historiens skull.

    I mina hemtrakter diskuteras nu om en gammal kalklinbana ska rivas eller bevaras för att kunna köra turister i korgarna. Jag hoppas att den bevaras, den pryder sin plats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s