Svingummi

DSC00424Under vintern och våren har jag tjänstgjort en del i Helsingborg. En dag passerade jag och en kollega Kärreberga utanför Åstorp. Vi var på väg till Klippan med en gammal T44 och en massa DHL-vagnar. I Kärreberga såg vi resterna av en banvall. Jag tyckte till och med att jag skymtade en järnvägsskylt en bit bort. Kollegan, som jobbat på SJ sen inlandsisen drog bort, berättade att detta var den södraste delen av den gamla banan till Värnamo, den så kallade Skåne-Smålands Järnväg.

Järnvägen lades ned i olika omgångar, med början på 1960-talet. En av de sista sträckorna där trafiken försvann var mellan Kärreberga och Stidsvig. På dessa 13 kilometer spår upphörde trafiken i januari 1982. Anledningen att tågen tilläts rulla kvar så länge på just denna del var en fabrik i Stidsvig. Fabriken fick slakteriavfall på järnvägsvagnar. Kollegan berättade målande om dessa transporter. Stanken var fruktansvärd. Ofta ankom vagnarna till Åstorp på fredagarna, och stod uppställda hela helgerna innan de kördes vidare till Stidsvig på måndagsförmiddagen. Trafiken upprätthölls med vagnuttagningar. Åstorp hade en egen lokomotor av Z66-modell. De boende i Åstorp klagade förstås över den fruktansvärda odören som spred sej över stationsområdet. Men till ingen nytta.

Kollegan berättade så detaljerat att jag nästan mådde illa. Jag ska bespara er de värsta anekdoterna. Men vad tillverkade fabriken i Stidsvig? Vad hade man dessa självdöda och ruttnande kadaver till? Lokförarkamraten visste svaret, men kunde inte riktigt komma ihåg namnet på produkten. ”Det var såna där…vad heter det nu igen?” Jag försökte hjälpa honom på traven. Det måste vara nåt farligt. Bekämpningsmedel? Råttgift? Sprängämne? Kreosot? Asbest? ”Naj, naj, naj. De gjorde såna däringa… vingummi!”

Vingummi?!? Dra mej baklänges. Jag höll på att trilla av stolen. Och det berodde inte enbart på det ständigt dåliga spårläget mellan Kvidinge och Klippan. Driver karln med mej? Vingummi som är så gott. Slakteriavfall? Stinkande ko-ben och grislemmar? Jag fick en stor klump i magen. Häromdagen när jag passerade förbi hyllan med lösgodis på Ica så drogs blicken omedelbart till lådan med vingummin. I mitt inre hörde jag kollegan berätta om Stidsvig. Jag lovade mej själv att aldrig mer sätta tänderna i ett vingummi.

Annonser

5 thoughts on “Svingummi

  1. Du såg rätt några skyltar finns kvar och rälsen ligger kvar ner till bron i Kvidinge från Kärreberga.

  2. Stidsvig: Benaska till porslinsfabriken benfett till tvål m.m.
    Idag skall jag vara lite mer diciplinerad.
    Påstående om godis härrör sig troligen från begreppet gelantin. Huvudsakligen från fisk skulle jag tro. Det finns gott om sådana här vandringssägner. Själv drogs jag in en pizzahistoria där man påstod att jag funnit kattmatsburkar vid en inspektion. Den är vanligt man sätter in ett objekt i en vandringssägen för att göra den mer spännande.
    Tänk hellre på gubbarna som jobbade i Stidsvig.

    Vingummin uppfanns 1909 – Tillverkaren HARIBO skriver så här.
    Gummi arabicum – en avgörande ingrediens i vingummi
    Under 1800-talet upptäcker fyndiga sockerbagare att man kan kombinera socker med gummi arabicum, harts från ett speciellt akaciaträd. Råharts kokades upp med socker, därefter tillsattes fruktsmak och andra aromämnen och man fick på så sätt fram de första mjuka vingummiprodukterna – föregångarna till dagens berömda HARIBO-godis.
    Gelatin, stärkelse, agar – alternativ till gummi arabicum.
    Vid tillverkning av vingummiprodukter som de berömda Goldbären använder HARIBO sedan länge gelatin av svinsvål, istället för gummi arabicum.
    Detta ämne ger en mjukare konsistens och en behagligare tugg- och smakupplevelse. Vissa vingummiprodukter tillverkas även med hjälp av stärkelse eller agar.
    Var det mysigt igår.

  3. Blir mycket att undvika eftersom det är gelatin de gör där, som liten grabb på 80-talet sommarjobbade jag för min far vars företag fått i uppdrag att blästra och måla svålfickorna där på dåvarande Extraco som nog heter Gelita eller nått sånt nu och samtliga utom farsgubben spydde vid nått tillfälle på grund av stanken och åsynen av alla kadavren som bara låg där ut i solen med maskar och skit i kontrast med reklamskyltarna på deras kontor med hallonbåtar och liknande. Men gelehallon går trotts allt fortfarande lika bra ner i magen. 🙂

  4. Järnvägsrälsen på norrsidan (vid Rya backe) , fick sandas på sommaren, så tågen kom upp till fabriken. Då godsvagnarna på väg till fabriken inte höll tätt, så frodades alla pådingar (larver, mask mm) där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s