Ett enastående hjul

Idag var jag nära att göra ett fynd. Åtminstone om man får tro försäljaren. Jag var på loppmarknad. Ett av grannhusen har stått tomt ett tag och nu bestämde de nya ägarna att ordna en loppmarknad. Det var ett trevligt initiativ. Alla i byn var inbjudna och fick sälja precis vad de ville. Kära hustrun krängde begagnade DVD-filmer och kokt korv. Korven blev en succé. Nåväl. Jag strosade omkring mellan borden. ”Hördu, lokföraren!” En annan av grannarna, en riktig försäljartyp, ropade på mej. Han förklarade att han minsann hade grejer för mej. Ett äkta gammalt SJ-hjul som använts på en bagagekärra i Älmhult. Han la ut texten. Om Ikea, styckegodset och långa tåg med bagagekärror som en gång rullade på perrongerna i Älmhult. Det lät övertygande. Vilket fantastiskt hjul detta var! Det kändes helt rätt att slå till. Jag trevade i fickorna efter pengar. Men sedan kände jag Kära hustruns brännande blick i nacken och kom till sans. Naturligtvis. Vad i hela fridens namn ska jag ha ett gammalt hjul till? Och varifrån har grannen fått tag i detta skräp? Det blev ingen affär. Jag gick och fick en gratis burk Cola av Kära hustrun istället. Läsken var nämligen svårsåld. Jag noterade hur försäljaren med det gamla hjulet ropade till en annan besökare. ”Hördu, bruksgubben!” På avstånd kunde jag sedan höra hur hjulet suttit på en gammal antik kärra som använts på ortens pappersbruk redan på 1960-talet…