Seriös i tre sekunder

DSC00285Första gången jag fick höra talas om möjligheten att ”sommarjobba” på Inlandsbanan var när jag åkte pass med en lokförarkollega i Karlskrona. Han hade flyttat ned från Skellefteå och skulle snart gå i pension. Han berättade många historier. Ibland visste man inte om det man hörde var sant. Vissa saker lät som skrönor. Flera år senare, när jag och Den Vimsige anlände till Skellefteå, insåg vi plötsligt att vår gamle arbetskamrat från Karlskrona hade talat sanning. Kollegan hade varit utlånad till Inlandsbanan flera gånger och talade sej varm för denna tjänstgöring. Jag tyckte det lät intressant. En vän, som är tågmästare med osedvanligt goda kontakter, kände chefen på Inlandsbanan och så var den saken biff.

Första dagen när jag klev in i lokstallet i Östersund tappade jag nästan andan. Vilken fantastisk miljö! Här verkade tiden ha stått stilla. Länge. En synnerligen trevlig verkstadskille, som skruvat med motorvagnar sedan Per-Albins dagar, visade runt bland Inlandsbanans alla Y1-varianter. Stolt berättade han om alkolåsen, som han monterat in. Han visade diplom och tidningsartiklar. Inlandsbanan var nog lite pionjärer på detta område. Han demonstrerade hur alkolåset fungerade. Man skulle blåsa och sen suga in. Jag fick ett eget plaströr att använda i alkolåset. Det var seriösa grejer detta. Här skulle minsann inte folk behöva oroa sej i onödan. Åtminstone trodde jag det i ungefär tre sekunder. Sedan förklarade min vän reperatören hur systemet egentligen fungerar. Det fanns finesser som det inte stod nåt om i tidningsartikeln. Och inte på diplomet heller…

Nåväl. Det blev en minnesvärd sommar. Precis som kollegan i Karlskrona hävdat. Jag vet inte hur många hundra mil Y1 jag körde. Jag såg oförglömliga saker. Jag träffade människor jag alltid kommer att minnas. Jag hörde otroliga historier. Längre norrut än Sorsele kom jag dock inte. Åtminstone inte då. Men i år är det tänkt att upplägget ska bli ett annat. Alla lokförarna placeras i Östersund. De som kör norrut får överliggning i Gällivare, istället för att spetsvända i Sorsele. Jag hoppas kunna återvända till Inlandsbanan. I år eller något annat år.

Jag berättade för kollegan i Karlskrona om mina upplevelser. Han kände igen sej, sa han. Några månader senare stod SJ inför kraftiga neddragningar. Kollegan valde att nappa på SJs erbjudande att gå i pension vid 58 år. Han såg fram emot pensionen. Han hade mycket att göra med huset. Tyvärr fick han aldrig uppleva sin 59-årsdag. Några månader efter pensioneringen avled kollegan, efter en kort tids sjukdom. Sista gången jag träffade honom var när jag fick en fin uniformsmössa, av 70-talsmodell med vitt kapell och SJ-märke och allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s