Risk nr 1: Liggsår

Det finns många risker förknippade med lokföraryrket. Liggsår, till exempel. En halvtimme före tiden i morse rullade jag in på godsbangården i Helsingborg med ett tåg som jag kört från Halmstad. Efter sju sorger, åtta bedrövelser och tiodubbelt så många svordomar lyckades jag få tag i en taxi och kunde åka iväg till hotellet. Den trevlige dansken, som jag inte sett på flera år, gav mej en snabb uppdatering av läget på hotellet. Ny ägare och bättre betalt hade det blivit, men samtidigt mindre handlingsfrihet för personalen. Klockan var nog halv fem på morgonen när jag stöp i sängen. Det hade inte blivit någon sömn på överliggningen i Halmstad, så nu stod John Blund och knackade i farstun.

Klockan 14 vaknade jag. Borstade tänderna, duschade och gick iväg för att äta. Men det blev ingen långpromenad, precis. Jag gick ungefär fem steg utanför hotellet. Vägg i vägg ligger nämligen en kinarestaurang som serverar en god lunchbuffé. Jag köpte en tidning på Pressbyrån – och kröp ned mellan lakanen igen. Den Vimsige och Kära hustrun ringde. Det blev det vanliga gaggandet. Den Vimsiges nya stora kärlek stod och skalade räkor åt honom. Kära hustrun berättade om en amerikan som hon en gång träffat i Sydamerika. Nu var han död. Han hade ägnat de senaste 20 åren av sitt liv åt att skriva en bok om Palmemordet. Nu skulle den snart ges ut. Men då dog författaren. Som det kan gå.

Själv nickade jag nog till i ytterligare någon timme, innan jag vakande med en begynnande huvudvärk. Jag visste vad det innebar. Kaffe. Jag måste ha kaffe. Tjejerna i receptionen var snälla och ordnade fram en kopp. Smaken var det inget större fel på, men ljummet kaffe har aldrig var min kopp te, som man säger. Men det fick duga. Annars vill jag ha varmt kaffe. Det är lika viktigt som själva smaken, tycker jag. Nu sitter jag åter i sängen och skriver på det som ni just nu läser. Jag börjar få ont både i ryggen och i nacken. Det är väl såna smällar man får ta när man inte har karaktär att ta tag i sitt liv. Ikväll ska jag köra ett tåg till Älmhult, styra ett ensamt lok till Malmö för att imorgon bitti återkomma till Helsingborg med ett godståg söderifrån. Men det är ikväll det. Tjänstgöringen börjar inte förrän vid 21. Jag hinner se en period på hockeymatchen som visas på TV10. Men den börjar inte förrän om två timmar. Jag tar nog och blundar lite fram tills dess. Natti.

Annonser

6 thoughts on “Risk nr 1: Liggsår

    • Fin bild och charmiga motorvagnar. Där har jag tillbringat många timmar de senaste månaderna. (Olofström för er som inte känner till platsen). Tyvärr blir det ingen körning där för mej än på ett tag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s