En apelsin i Markaryd

183880_10200518909804592_1326443288_nDagens blogginlägg kommer till Eder osedvanligt tidigt. Klockan är faktiskt inte mer än 3.10 när jag börjar författa dessa rader. Jag är redan färdigjobbad för idag. Ja, till och med färdigjobbad för hela veckan. Det är 40 minuter kvar tills första tåget hemåt stannar i Ramlösa. Eller Helsingborgs Godsbangård som driftplatsen egentligen heter. Så jag hinner nog skriva av mej lite grand.

Dagen började med passåkning till Halmstad. Den resan flöt på fint. En kollega på Öresundståget berättade intressanta saker om Veolia. Serveringspersonalen bjöd på kaffe. Biljetten var det ingen som ville se. Där slängde Green Cargo 250 spänn i sjön. Nåja, det ska de väl överleva. Däremot ville tågvärden gärna veta hur jag trivs på GC. Jag sa som det är: jag trivs fantastiskt bra. Min inställning till jobbet blev bara marginellt naggad i kanten när jag upptäckte att jag inte alls skulle köra en tyst och fin och trevlig Rd till Malmö, utan två gamla och slitna och allt annat än tysta T44or. Med 1580 ton i kroken så var det bara åttans körläge och grus som gällde. Jag hade förväntat mej det värsta, men loken drog förvånansvärt bra. Ett tag undrade jag om jag verkligen fått med mej hela tåget? Men jodå, allt var med. I Knäredsbacken gjorde jag nog av med hundra liter diesel. När jag kom upp på krönet var hastigheten nere i 25 kilometer i timmen.

Jag passerade Markaryd och tog en apelsin som mellanmål. I Vittsjö satte jag på kokplattan och bryggde kaffe. I Bjärnum tänkte jag på inlägget som jag skrev tidigare under dagen. Det är inte mycket man ser av de kommande banarbetena. Å andra sidan passerade jag dessa orter mitt i natten. Men snart ska upprustningen alltså komma igång. I december kan man åka Pågatåg till Markaryd. Det är på tiden. I trakterna av Lund ringde jag tågklareraren på Malmö Godsbangård, för att meddela att jag var på väg med två diesellok. Det var en kamrat som svarade. Det är en bra kille, fast han håller på Rögle. Jag har inte pratat med honom på länge, men vi är vänner på Facebook. Det är ju såna kamrater man har nuförtiden. Jag ställde av loken på spår 1 utanför verkstaden och knallade iväg för att hålla tre timmars rast. Men av den blev det intet. Tåget till Helsingborg var redan färdigväxlat, och gubbarna på godsbangården verkade vilja ha iväg mej. Så det var bara att rusa in i personallokalerna och hämta lite kaffe och fylla på vattenflaskan. Sen bar det iväg igen.

Rc4 med T44 i transport verkade som en bra kombination. Radion fungerade och loket drog som det skulle. Den här gången var det bara drygt 1300 ton att släpa på. Men väl framme i Helsingborg blev det problem. Hur gör jag när jag ska växla undan två lok, båda utan radiostyrning? Åt ena hållet går det ju bra att köra, men sen då? Jag fick dela på ekipaget och börja med att ställa av Rc-loket. Sen traskade jag de 500 meterna tillbaka och startade upp den gamla T44an, med nummer 260. Den ville inte riktigt vara med på noterna. Kylvattentemperaturen låg på under 20 grader och dessutom fick jag inte loss på lokbromsen. Motorn gick heller inte att varva. Det var mystiskt. Tack och lov hade jag gott om tid att felsöka. Jag hade ankommit Helsingborg två timmar tidigt. Och Pågatåget mot Kristianstad skulle som sagt inte avgå förrän 3.50. Till slut hittade jag felet, med lite god hjälp av allas vår vän lokledaren. Det var Sifaventilen som inte riktigt intagit rätt läge. Spaken stod några millimeter från ändläget. Det räckte för att ett fel skulle uppstå.

Pågatåget ankom Ramlösa. Det var jag och en tågvärd på Veolia som klev ombord. I Klippan kom ytterligare en kollega på. Det var rena tjänstetåget. När jag klev av i Kristianstad bytte jag några ord med lokförarinnan, som jag inte sett på flera år. Hon skulle bara tillbaka till Helsingborg, sen slutade hon för dagen. Så är det att vara lokförare. Ibland slutar man innan vanligt folk ens klivit upp ur sängen. Själv kom jag hem i lagom tid för att hinna säga hejdå till Kära hustrun som gav sej iväg till sitt jobb. Sängen var fortfarande varm när jag kröp ned. Jag skriver klart inlägget som jag började på i Helsingborg. Nu kan jag sova hela dagen om jag vill. Kan man ha det bättre?

Annonser

2 thoughts on “En apelsin i Markaryd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s