Trafikinformationen i lokalradion är inte mycket att hurra för. För några månader sedan meddelade man krasst att tågen var inställda på sträckan Hässleholm-Karlskrona. Folk fick ta bussen istället. De som kom på, alltså. Resten fick vänta på nästa buss. Eller ta bilen. I många fall helt i onödan, visade det sej. Tågen var nämligen inte alls inställda mellan Hässleholm och Karlskrona. Utan bara på en del av sträckan: Ronneby-Karlskrona.
Idag var det dags igen. Kära hustrun hade just lämnat busiga Alice på dagis och satt sej i bilen för att köra till järnvägsstationen. ”Tågtrafiken på Blekinge Kustbana dras idag med kraftiga förseningar” meddelade lokalradion. Kära hustrun svor en ramsa. Nu skulle hon komma för sent till dagens viktiga förhandling. Hon gjorde sej ingen brådska till stationen. Köpte kaffe i kiosken. Pratade strunt med några kollegor. Men vad ser hon? Tåget står ju inne vid perrongen. Det var inte alls försenat. Kära hustrun fick lägga benen på ryggen för att hinna med. Tåget avgick nämligen precis som det skulle, i exakt rätt avgångstid.
Detta påminner mej om ett av mina första år som lokförare. Min syster, som då dagligen pendlade med Kustpilen, klagade allt som oftast på SJ och de, som hon tyckte, ständiga förseningarna. En dag ringde hon och var ironisk. ”Kan du tänka dej, bror, idag avgick tåget nästan i rätt tid!” Jag sa inget. Men jag visste bättre. Detta var nämligen en riktig katastrofdag på järnvägen. Tåget som min syster satte sej på var inte det tåg som hon trodde hon åkte med. Utan det som skulle ha avgått för en timme sedan. Det var 62 minuter försenat…
I huvudet på en lokförare 
Ännu en underhållande historia! Får hoppas på att jag har några egna att berätta om några år 🙂
Det kan jag garantera att du har!
Det är en beundransvärd förmåga att kunna inse när man gör bäst i att vara tyst! 😉
Ja, den har tagit drygt 41 år att öva upp…