Mången stationsklocka har man stått och glott på genom åren. Vankat av och an. Väntat. Minuter som segar sej fram. Som kola kämpar sej sekundvisaren runt. Kommer inte det där förbannade tåget snart? Jo, där borta i kurvan skymtar något. Äntligen. En del klockor har gått fel. En del har inte gått alls. Enstaka klockor har gått rätt. Jo, det har faktiskt hänt.
Igår sprang jag på en stationsklocka på ett ytterst ovanligt ställe. Långt ned i en mörk källare satt den. Hemma hos min gamla farmor och farfar. Farmor hade fått köpa klockan billigt när hon beställde blommor från Bakkers. Det har hon gjort i många år. Så länge jag kan minnas, faktiskt. Länge trodde jag att företaget höll till precis intill järnvägsspåret i Sösdala. Jag brukade alltid tänka på min gamla farmor när jag passerade förbi med Kustpilen eller Öresundståget. Har nog blåst förbi denna plats med ett och annat godståg också, vid närmare eftertanke. Idag fick jag dock veta att det är Backers som håller till i Sösdala, inte Bakkers. Backers sysslar med värmesystem och inte alls med blommor. Det var lite skillnad det. Man lär så länge man lever.
Men tillbaka till stationsuret i källaren. Det är en klocka av engelsk modell. Farmor är galen i klockor. Framförallt klockor som slår. Hon har nog tio olika klockor som för oväsen en gång i halvtimmen. När vi var yngre och skulle övernatta hos farmor och farfar var det alltid näst intill omöjligt att somna. Ingen klocka gick rätt, vilket fick till följd att någon klocka alltid slog minst ett slag var tionde minut. Jag säger då det. Är det konstigt att man blivit som man blivit?
Rummet i källaren, där stationsuret nu hänger, tillhörde från början vår fader. Nej, inte Han, utan vår farsa, alltså. När klockorna blev för enerverande eller temperaturen för hög under sommarnätterna så var källarrummet ett bra ställa att fly undan till. Förutom stationsklockan så finns där idag en faslig massa grejer undanstoppade. Bland annat min fina samling av fiskedrag som jag hittat i Mörrumsån. Farfar har till och med konstruerat ett speciellt skåp till fiskedragen. Det är en unik samling, vågar jag nog påstå. Men det är en helt annat historia, som det brukar heta. Den kanske jag berättar en annan gång.
I huvudet på en lokförare 
Ingen klocka som går visar helt rätt tid, men en klocka som står still visar exakt rätt två gånger per dygn.
Ja, det är nog så Trafikverket tänker… Eller om det är Jernhusen som ansvarar för klockorna. Eller en underentreprenör.