Far min är lika hockeyintresserad som jag. Han är nog en liten tågnörd också. Även om han aldrig har erkänt det. Men en gång i hans gamla pojkrum hemma hos farmor och farfar hittade jag en intressant målarbok med lok från hela världens som skulle färgläggas. Jag minns att det enda svenska loket som fanns med i boken var en T43, som farsan mycket riktigt hade målat blå, röd och vit. Nåväl, när det vankas VM så sitter farsan bänkad framför TVn. På den tiden videon var modern – det vill säga någon gång under det förra århundradet – bestämde han sig för att banda en match. Sverige-Kanada i gruppspelet. Det blev 3-3. Men farsan hann aldrig se matchen på videon. Sedan var det dags för slutspel. Sverige-Kanada igen. Dags för ny inspelning. Även denna match slutade 3-3. Nu slumpade det sig så att mitt under matchen blev det strömavbrott, så inspelningen stannade. Men när farsan såg matchen, såg han en hel match. Bandet var nämligen detsamma som från match nr 1. Den gamla inspelningen låg liksom bakom den nya.
Dagen efter, på fikarasten på jobbet, beklagade sig arbetskamraterna över att Sverige inte kunde hålla ledningen. Farsan opponerade sig. ”Det var ju Sverige som kvitterade”. Han blev idiotförklarad. ”Jamen jag har ju för h-e själv suttit och sett matchen!” röt han.
Den gången var det nära till slagsmål i baracken. Det tog fler veckor innan farsan kom på hur det hela gått till. Och ännu längre tid innan byggjobbarna var sams igen.
I huvudet på en lokförare 