Äntligen tillbaka i träsket

11564_1236005789616_8077755_nJaha, så var man då anställd av Green Cargo. Tillbaka i godstrafikträsket. Precis där jag hör hemma. På något sätt var det förutbestämt. Visserligen har jag kört en ofantlig massa resandetåg under årens lopp, men det har alltid varit godstågen som känts mest lockande. Inte för att jag någon gång vantrivdes på SJ, som efter uppdelningen 2000/2001 enbart ägnat sej åt att flytta runt patienter. Eller passagerare som de kanske egentligen kallas. Redan på SJ-skolan i Mjölby brukade bromsinstruktören skoja med mej och kurskamraterna. ”Ja, alltså, det här behöver ni inte lägga på minnet, ni som ska köra motorvagnar. Men för dåren längst bak kan det kanske vara bra att kunna”. Dåren var jag, alltså. Det blev sju år med enbart resandetåg på SJ innan jag sprang på Kamrat Bruno i Helsingborg. Han jobbade på TGOJ och talade varmt om bolaget. På den vägen var det. Ma-loken kom att bli mitt andra hem under flera år. Och som jag trivdes hos detta gamla malmfraktarbolag. I december 2010 tvingades jag, mer eller mindre, att sluta. TGOJ skulle införlivas i Green Cargo och den komprimerade tjänstgöringen upphöra. På tåget hem från Göteborg den sista anställningsdagen kom det till och med en liten tår nedför kinden. Och det, ska ni veta, tillhör inte vanligheterna hos den här bloggaren.

Nåväl. Jag hittade en gammal bild som föreställer mej själv som liten parvel. Jag har inte tänkt på det tidigare, men nu noterar jag förvånat att jag inte ser en endaste personvagn på modelljärnvägen. Det är godsvagnar, Rc-lok och växelmaskiner så långt ögat når. Banan växte efterhand. Det blev en rangerbangård, ett godsmagasin och en frilast. Farsan hjälpte visserligen till att bygga en perrong, men den användes aldrig av några resenärer. Det var där lastbilarna körde upp, så att de kunde lastas på järnvägsvagnarna. Det är mycket som faller på plats i ens liv, när man funderar lite över saken. Det finns andra grejer man också häpnar över. Kalsongerna, till exempel. Allt var verkligen inte bättre på 70-talet.

Annonser

7 thoughts on “Äntligen tillbaka i träsket

  1. Kamrat Bruno, gissar att det även är min kamrat Bruno som jag var kollega med på Peterson? Honom saknar jag, vi jobbade mycket mot varandra eftersom vi hade samma jobbveckor.

  2. Välkommen till firman!
    Jag valde själv att köra gods i stället för fläsk vid uppdelningen av SJ, och har aldrig ångrat det.
    Korta loktåg och rälsbussar (X- och Y-fordon) hade jag fått nog av, och ville ha en utmaning genom att köra långa och tunga tåg som kräver sin man! 🙂
    Lycka till med nya jobbet!

  3. Vad fuskigt att köra Rc utan kontaktledning utan på strömskon under!
    Jag tog bort den på elloken så det var äkta eldrift och liksom dig började jag på järnvägen SJ.
    En fråga till heter det inte växlingslok du skriver växellok.
    Vi hade ju Ub med förare 1979 det skulle dröja till 1991 innan vi fick radiostyrda Ue och Uf samt radioloksoperatör utbildning.1997 kom även utbildning på Rc 1027 och 1039 minns att jag körde även från hytten manuellt vid vissa tillfällen.
    Fixade t o m ett fel en gång den ville inte gå framåt,en dvärgbrytare i maskinrummet hade löst ut.
    Gott nytt år samt tack för en bra och rolig uppdaterad blogg av en lokförare.
    Många har lagt ner sina bloggar det gäller t ex tubförare i Stockholm och andra.
    Fler borde blogga om sina yrken!

    Hälsning från Långshyttan fd BLJ.

    http://www.langshyttan.nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s