Ofta är det trångt ombord på tågen. Det kan lätt uppstå ett smärre kaos när hundratals resenärer ska gå av tåget, samtidigt som lika många försöker tränga sej på. Den bilden tror jag att de flesta lokförare känner igen. Dessutom verkar inte en endaste människa med tågbiljett veta att tåget har mer än en dörr, men det är en annan historia.
En dag för kanske tio år sedan stod jag på Malmö C och skulle lösa av en kollega som kom med pågatåget från Höör. Själv skulle jag byta ände på X11an och fortsätta till Helsingborg, via den trevliga banan över Råådalen. Jag minns inte exakt vilken dag detta var. Inte mer än att det handlade om en röd dag, som inföll mitt i veckan. Det kanske var första maj. Eller annandag pingst. Hursomhelst var det en dag när det var svårt att bedöma resandemängden. Det skulle kunna vara smockfullt med resenärer som skulle vidare till Köpenhamn.
Personal på driftledningscentralen, som håller till i en bunker en kilometer bort, tog det säkra före det osäkra och gjorde ett föredömligt utrop. ”Tåg från Höör ankommer nu till spår 10. Vänligen lämna plats för avstigande”. Jag såg mej omkring. Förutom jag så stod det kanske sju personer på perrongen. När dörrarna gick upp på pågatåget så rusade det ut… tre personer.
I huvudet på en lokförare 
Man måste informera resenärerna ordentligt. Det kanske inte är så lätt för dom. Om alla i exempelvis Lerum ska tränga sig in i första dörren måste man ropa i högtalarna att alla som ska till Göteborg måste gå in genom första dörren, alla andra dörrar går till Borås. Jag menar, bara så att ingen kommer fel. 😉
Hahaha, det värsta är att jag tror att folk hade gått på det också!
Hej du. Jag har en fråga angående vad som inträffade i Norrbotten nu i julhelgen. Nämligen att ett tåg stannade och sedan återvände till Luleå därför att det var för kallt. Temperaturen låg väl strax över 40 minusgrader. SJ ville inte riskera att bli ståendes ute i ödemarken med passagerarnas liv som insats i en sådan kyla om tåget hade fortsatt och fått problem.
Är detta en sentida policy? Jag har stigit av tåget i Bastuträsk några ggr för ca 30-35 år sedan när temperaturen legat på närmare -45 grader. Är det så att SJ blivit mer rädd om passagerarna, eller är dagen lok känsligare för kyla? Är det det senare, så tycker jag att 35 till 40 minusgrader är en alltför ”mild” temperatur för att knäcka dagens lok. Bättre krav borde ställts på loken vid beställning. Jag menar, det är ju inte sällan det är ner mot 40 minusgrader i norra Norrland. Av detta drar jag slutsatsen att vi ganska ofta kommer att få uppleva dessa problem i framtiden.
Jag har bara kört tåg i tolv år, så jag har ingen jättekoll på hur saker och ting fungerade innan dess. Du kan säkert ha rätt i att dagens ”moderna” materiel inte klarar kylan lika bra. Jag har själv kört i -37 och det var verkligen inte kul. Tåget kunde inte hålla luften. Vilket är en stor risk. Kompressorn riskerar att bli överhettad och lägga av. Utan luft faller snart huvudbrytaren och då kyls tåget ut på nolltid. Om man ser till sträckan upp till Kiruna tillkommer ett annat problem: det finns inga vägar ens i närheten av spåret. Vid en olycka riskerar räddningspersonalen att inte kunna ta sej fram.
Nä, det är nog en klok säkerhetsåtgärd. Oavsett vad tåget klarar av rent ”temperaturmässigt”. Sker en olycka, så kan det få fruktansvärda konsekvenser i en sådan kyla. Även om det säkert finns gott om snöskotrar överallt i dess trakter, så lär det inte räcka. Så SJ kanske ska tacka sin lyckliga stjärna att det inte ”hände något allvarligt” förr i tiden i sträng kyla.
Bra diskussion !!!
Ja, har sett att den förekommer lite varstans i dessa dagar!